Länge sedan det blev nåt skrivet. Men jag har tänkt varenda dag att jag ska skriva, men orken och tiden har inte funnits.
Jag balanserar. Går på en stock över ett träsk och slipprar än hit och än dit med fötterna. Tror hea tiden att jag ser änden på stocken, men det är bara en synvilla. Halkan, balansgången och stocken fortsätter...
Om jag ramlar ner i träsket så hamnar jag i Utmattningens/utbrändhetens grepp än en gång. Det känns nära nu. Men jag kämpar och försöker vila så gott det går. Säger "Nej" till saker då jag är ledig. Tyvärr många gånger roliga saker, men i stället så är jag hemma och försöker "återhämta" mig. Sover. Vilar. Tittar på spöken på Youtube. Försöker umgås med mina nära och kära.
Men utöver det så jobbar jag heltid och är hemifrån nästan hälften av månadens dygn. Men jobbet känns bra och inte tyngande. Är som piggast där. Känns meningsfullt och rätt. Fastän detta känns positivt, så vet jag att det sliter på mig just nu. Försöker kompensera med att städa så fort jag är hemma, lagar god mat, bakar, tänder ljus och försöker mysa. Friserar hundar, raspar hästhovar, gullar med katterna och planerar för hästarnas framtid. Försöker liksom att döva mitt dåliga samvete.
Den förbaskade B-uppsatsen är ett stort skoskav. När vi äntligen lämnade in den i September, så fick vi kryptiska kompletteringar och 3 v på oss att göra dem. De känns så flummiga och otydliga, så jag blir helt slut av att bara tänk på dem.
Det andra skoskavet är en anmälan som jag fick på mig hos Länsstyrelsen. Jag ifrågasattes som djurägare gällande hästarna. En anmälan hade kommit in till dem i våras, då att hästarna var överviktiga, men en var underviktig (?) och att en av dem stapplade när han gick. Eftersom det inte ansågs som ett "akut ärende" om de inte ut på kontroll förrän strax efter midsommar. Just den dagen (SÅKLART) hade hästen med fånghistorik (känslig för bland annat gräs) smitit ur sin skoghage och ätit gräs hela natten. Detta resulterade i ett fånganfall, med inflammation och smärta i hovarna. Så Länsstyrelsen trodde nog att jag hade haft en halt fånghäst sedan april...
Eftersom jag brukat kurera honom med örtmedicin och fånganfallet brukar då vända efter 3 dygn, påpekade även Länsstyrelsen att det var fel. Veterinär SKA tillkallas vid dessa anfall. Att jag har verkat hovarna själv på en häst med fångproblematik var också under kritik. En häst med sjukdom i hovarna SKA behandlas av en hovslagare med specialkompetens.
Så...Jag fick några punkter som skulle åtgärdas.
1. Veterinär tillkallas.
2. Hovslagare med specialkompetens anlitas.
3. 2 hästar bantas.
4. En häst kollas tänder.
På detta skulle en uppföljning göras 1 oktober.
Jag har:
1. Tillkallade veterinär samma stund som Länsstyrelsen lämnade hästhagen. De kom, gav medicin i 10 dagar. Hästen svajade i tillfrisknandet. Visade ömhet vissa dagar och smärtfri vissa dagar. Dagen efter medicinen tog slut, fick han de "vanliga" örterna mot fång. Dag 3 var han helt smärtfri och har varit det sen dess...
2. Hovslagare med specialkompetens kom. Denna var MYCKET pessimistisk över hästens framtid, vilket "vanliga hovslagare" oftast är. De tror inte att en fånghäst kan rehabiliteras. Men jag tog till mig informationen och ser nu positivt. Denne kommer till veckan igen.
3. 2 hästar HAR bantats. Säkert 75 kg/st.
4. Hästen som skulle kollas tänder... Kidden, ja. Hade ju ringt ut en veterinär som inte ens klev in i hästhagen. Det var "för dåliga arbetsförhållanden" (20 grader varmt, lätt bris, molning. Stå under stort träd på plan sand...) När hästen sedan kom till Hästkliniken, så var tänderna för dåliga för att göra nåt...
Jag har bantat. Jag har våndats. Jag har haft ont i magen. Jag har tvivlat på mig själv. Känt mig värdelös som hästägare. Nästan varit beredd att lägga av med djur överhuvudtaget. Är jag så hemsk djurägare? Plågar och vanvårdar jag mina djur, utan att jag ser det själv?
Fy för den lede vad jag har mått dåligt hela sommaren och hösten för detta. Ont i magen har varit ett dagligt problem. Varje gång jag hör en bildörr smälla igen här utanför, så blir jag livrädd och tror att det är Länsstyrelsen som kommer och ska ta av mig djuren!
Äh, vad jag är löjlig? Tja, kanske det. Men jag har fått ta emot otrevliga sms och anklagelser under denna tid. Spekulationer om rykten och skitprat. Folk som egentligen inte vet ett skit och i stället för att erbjuda en hjälpande hand, strö salt i såren och se på en som en Djurvanvårdare -fast de inte ens har sett mina hästar någon gång.
Har tänkt skriva om detta SÅ många gånger, men hejdat mig. Vet ju att någon stanns därute i stugvärmen så sitter en eller flera bittra människor som har traskat runt hagen hos in hästar, på privat mark, tyckt att de sett ut att må dåligt. Och i stället för att kontakta mig och prata och fråga, så har den eller de valt att anmäla mig till Länsstyrelsen. Så att min hästhållning ska ifrågasättas.
Det känns inte så kul, om jag säger så.
Så nu väntar jag bara på att Länsstyrelsen ska höra av sig om de foton jag skickat på mina "bantade" hästar. För om det ska påpekas att de är feta, så kan halva hästsverige se sig som hästvanvårdare...
Detta har ju varit skoskav from hell, kan jag säga. Många nätter har jag legat sömnlös för att jag har legat och funderat på VEM/VILKA som anmält mig. Och varför? Varför inte prata med mig? Vad vill man ha ut av att göra en sån anmälan? Lika många nätter har jag lega sömnlös för att jag har tvivlat på mitt hästägande. Är jag helt bakom flötet? Är jag "blind" och ser inte det som andra verkar se?
Äh. Nu har jag fått kräkas ur mig det där i alla fall. En STOR tegelsten från mina axlar. Kanske blir det nu lättare att skriva "vardagliga" saker på Bloggen igen...
Kramisar!
