Julskalle

Varje år så "lovar" jag mig själv att inte bli hysterisk över Julen. Att jag ska vara i tid med både klappar, endast välj ut favoriterna till mat osv. Och varje år stressar jag ihop mig i en stor trött hög och bannar mig själv.

Två gånger i mitt liv så har jag lyckats tajma in en flytt strax före Jul. Inget jag rekommenderar! Absolut inte när man redan har en stresströskel som är låg. Det behövs inte mycket för att man kraschar och drar på sig en förkylning, migränperiod, magkatarr eller faller ner i en vidrig orkeslöshet.

Där är jag nu. Någonstans mitt i det jag beskrev. Immunförsvaret måste vara uselt (vilket det kan bli vid/efter utmattningsdiagnos). Länge sedan jag varit så här däckad av två förkylningar på raken.

Så nu har jag fattat beslutet att skjuta upp min Tenta, som egentligen ska hållas i morgon. Jag tar den i Januari i stället. Då vi flyttat klart, lussebullar inte ska bakas, förkylningarna borde lättat osv. För jag hinner inte med mig tills i morgon. Orken att läst har ju inte varit den bästa heller, inför denna Tenta. Grötig i skallen, ilningar i ansiktet, ingen hörsel på höger öga och så slembobbor som flyger ur mig om jag andas för häftigt.

Så för första gången under hela utbildningen, så skjuter jag upp en Tenta. Men efter att ha övervägt det väl. Låg vaken tills 04.30 och tänkte på det.

Därför går jag "all in" i lussebullebak nu. Dottern ska vara med på skolans Julsoaré ikväll och jag har lovat att stå för "gluten- och laktosfria" -alternativ vid fika försäljningen. Jag borde nog ha haft munskydd när jag gjorde dem, men har sprungit iväg så fort jag känt förkylningen gjort sig påmind. Spritat händerna så många gånger, så bullarna är nog spetsade.

Så jäkla svårt att "bra" glutenfritt. Letat bland recept och hittade ett där det stod "garanterat saftiga lussebullar utan gluten". Och saftiga i samma mening som glutenfritt, är inte vanligt.

Nu står en plåt gluten -laktosfria bullar klara. Som så spelkulor. Två längder gräddas i ungnen -glutenfria. Sedan blir det vanliga lussekatter -glutenfria. Men med "vanlig" kesella i, så de är inte laktosfria. Två degar. Två hjärnhalvor. En människa. Gah!

Nä. Dags att provsmaka en spelkula. Dt kanske går att piffa till dem med florsocker.

Kramisar!

Morran + Onslow

Ynklig. Ämlig. Klen. Vissen. Krokig. Utslagen. Det är jag i dag, det. Har åkt på någon snusk-dunder-förkylning som dottern hade md sig från andra sidan länet för en vecka sedan. Hela förra veckan låg hon. Nu är det alltså min tur.

Sist jag var "förkyld", när det satte sig på bihålorna, så var det ont i skallen, snor, tryck över ansiktet, yrsel och feber. Nu är det hela förkylningsregistret; hosta, hes, ont i halsen, feber, ont i kroppen, nästäppa, igenkorkade öron, rinnande ögon. Och så går jag som en al dente spagetti. Eller makaron. I slow motion, med kroknande ben och krökt rygg. Håret står åt alla håll. Byxorna är halvvägs ner på arslet. Torkat snor i ansiktet. Tandkräm på linnet. Ser väl ut som en blandning av "Morran" och "Onslow"(i Skenet bedrar).

 +

Går omkring här hemma med whiskey-röst och svär åt alla flyttkartonger som står och irriterar mig. Jag har lyckats stapla dem så att dottern och sambon tar sig emellan dem perfekt. Men jag med min stora elefantrumpa, makaronben och släpiga fötter stöter i ALLT. ÖVERALLT. Att jag inte hr lyckats meja ner någon låda med porslin än (med rumpan) beror nog endast på att jag packat lådorna för tunga. Men den dagen, det bekymret.

Trodde att vi skulle få börja flytta in i helgen som var. Men jag måste ha missuppfattat nåt, för vi får inte nyckeln förrän på Onsdag. Hade jag vetat det, så hade jag inte haft så brottomt att packa. Då hade jag sluppit kryssa mellan kartongerna. Men jaja. Allt har sin tid...

Nu ska jag röra om i risgrynsgröten som jag startade för en stund sedan. Sedan blir det soffläge med Real houswifes of Beverly hills. Skitlöjligt program, men kul. Har ju en Tenta på Fredag som jag måste läsa till också, men med denna kropp och knopp så går det inte. Kanske en stund. Sedan. Kanske...

Kramisar!

Flyttkaos o 40:års-kris

Det råder ett märkligt tillstånd i min kropp just nu. Runt omkring mig är det fulla, halvfulla och opackade flyttkartonger. Julklappar. Grejer. Prylar. Kaos. Men trots det, så har jag inte haft Migrän (riktig) på en vecka!

Jag känner inte bara en, utan flera blåslampor bak i röven på mig. Skolan, Jul, flytt och den "vanliga vardagen". Allt ka gå ihop. Men denna sista vecka så har jag varit ganska så duktig på att dra i handbromsen". Jag har sovit, sovit och sovit. Vilat. Och däremellan flyttpackat. Och slagit in julklappar. Klämmer lite reality-serier emellan, som trots att de är "ytliga" fyller en viktig funktion för mig; man flyr sitt eget kaos under 50 minuter...

Nu lär ju migränen slå till i full kraft, eftersom jag har skrivit så här, men då har jag i alla fall haft en vecka utan hemsk migrän. Bara den "vanliga" spänningshuvudvärken som går ner i nacken.

Apropå migrän, så har jag nu läst å flera ställen om en piercing, som ska verka förebyggande mot migrän. En så kallad "Daith-piercing". Den placeras i örat, mot hörselgången, på en speciell punkt. Och enligt akupressur osv så kan denna piercing göra så att man blir bättre och till och med migränfri! Så jag funderar faktiskt allvarligt på att testa!

Hade den varit placerad i tungan eller mitt i ansiktet, s hade jag nog inte ens funderat. Men det är ju inte störande med placering i örat! Grejen är ju bara att den sa tydligen göra jävulskt ont, eftersom det är en bit brosk som ska penetreras. Med kanyl. Sedan en grövre piercing-nål. Och sist själva piercingen. Har sett klipp på Youtube och även härdade personer med piercingar över hela kroppen, ligger på britsen och grinar under denna "Daith". Hm. Men tänk om den hjälper? 450:- och lite smärta. Det värsta är väl om det blir infekterat eller inte hjälper, men då plockar man ju bara ut den!

Mm. Tåls att tänkas lite till på. Komiskt bara. Snacka om 40-års kris! Pierca sig, hahahaha! Och till råga på det, så har jag faktiskt blivit lite sugen på att göra en liten fin tatuering också. En vacker häst med dotterns namn och små "Veronikor" (blommor) inflätade i hästens man. Men vi får se. Sånt där prioriteras lågt ner på den ekonomiska listan och det lär bli tufft ett tag framåt, i och med att vi flyttar till hus snart.

I helgen var vi till stan och köpte färg och tapeter. Det finns så mycket fint! Men vi ville inte köpa för dyrt och fint, för vi ska ju bara hyra huset på obestämd tid. Ett år eller 5 år? Vet ej. Känns i alla fall toppen och lite som Julafton när jag tänker på det. Pirr i magen. Det enda som "tar emot" är att hästarna fortfarande blir några kilometer bort. Men man får väl ta allt i små steg...

Nä. Nu nåt att fika och titta på lite rikemanskärringar på Tv:n.

Kramisar!