Ut i björnskogen...kanske?

Jisses vad lat jag har blivit med att skriva här... Men de senaste veckorna har mitt fokus legat på jobb, medicin-inställning och att stå ut i värmen. Eller hettan.

Eftersom jag varvar någon dag (jobb) med nätterna, så blir det lite knivigt att ställa in "piggelin-medicinen" då.

Känner jag någon förbättring? Ja, jag gör ju det. Mindre Migrän-anfall (som jag måste medicinera). Jag är också piggare. Har mer motivation för saker. Får inte hjärtklappning lika lätt. Inte blodsockerfall heller. Men det är många pusselbitar som ska på plats.

Jag blev antagen till 2 kurser på Mittuniversitetet, till hösten! Psykologi (äntligen!) och Litteraturvetenskap. Tackat ja, så vi får se hur allt löser sig. Tänker inte söka studielån igen. Livrädd för fler återbetalningsskulder och skit. Tänker leva på studiebidrag och en lösning som än är lite...hemlig.

Jobb i all ära, men denna helg är jag ledig. Och sambon påbörjar sin sista semestervecka. Vad har v gjort? Inte mycket. Funderar seriöst på att packa in hundar, minitält, kylväska och ta oss ut i björnskogen ikväll. Känns lika lockande som skrämmande. Jag VET att jag kommer att skita ner sovsäcken, om jag vaknar av att hundarna morrar eller att det prasslar utanför tältet!

Får se vad det blir. Ska diska nu. Iklädd BH och trosa. Det går inte att ha på sig ytterligare en tråd på kroppen i denna hetta...

Ha det bäst och kramisar!

När dimman lättnar

En märklig känsla när dimman lättar från huvudet. Tankarna blir klarare och orosmolnen flyger iväg uppåt som heliumballonger... Det är lite så det känns nu, faktiskt!

Jag tror att mycket är tack vare medicinerna. De kickar igång hela systemet i kroppen, som gått på sparlåga alldeles för länge.

Tänk själv; att ha gått i en gelébubbla i över 10 år och inte hört, känt, luktat, tänkt eller sett allt klart. Utan att i alla dessa år sett hur kroppen växer och växer och bli anklagad för att man äter alldeles för mycket onyttigt -men inom dig vetat att du ätit mer hälsosamt än någonsin tidigare. Tänk också att varje dag (flera gånger om dagen) blivit så enormt trött i kropp och hjärna att det nästan inte går att hålla ögonen öppna. Att sluddra vid tal, prata baklänges och inte komma ihåg telefonnummer eller bankomatkod. Och att vid dessa totala utmattningsdippar bli anklagad för att vara "lat" eller "otränad" och bli betraktad som någon som sitter i soffan med vardera hand i en chipspåse...

Och rätt som det är, så sticker någon hål på gelébubblan och "poff". Som om du tar av solglasögonen, så blir allt ljust! Som ett lock släpper från örat, så hörs alt klart! Som om lukten återvänder efter en förkylning, så känner du hur blommorna luktar! Och plötsligt när du tänker, så grötar det inte ihop sig som det brukar!

Men det finns "gelé" kvar. Oh ja. Men det känns skillnad...

Jag har tröttheten kvar, men har fått ork att planera och få ideér till allt möjligt. Tänker på inridning av häst, framtida hästköp (bara önsketänk), semestertripper, lagar mat, klipper hundar och gör sånt som jag inte mäktat med förut.

Dottern är på semestertripp med sin pappa nu och då passar jag på att ta långa tupplurer när helst jag kan. Drar för gardinerna och lägger mig en stund. Drömmer konstiga drömmar...

Nä. Nu ska jag ta en liten lur. Få se sedan vad det blir. Cykeltur till en kompis eller bad med vovvarna. Får se. livet har mycket att bjuda på i dag -bara man lyssnar, ser och känner efter...

Kramisar