En märklig känsla när dimman lättar från huvudet. Tankarna blir klarare och orosmolnen flyger iväg uppåt som heliumballonger... Det är lite så det känns nu, faktiskt!
Jag tror att mycket är tack vare medicinerna. De kickar igång hela systemet i kroppen, som gått på sparlåga alldeles för länge.
Tänk själv; att ha gått i en gelébubbla i över 10 år och inte hört, känt, luktat, tänkt eller sett allt klart. Utan att i alla dessa år sett hur kroppen växer och växer och bli anklagad för att man äter alldeles för mycket onyttigt -men inom dig vetat att du ätit mer hälsosamt än någonsin tidigare. Tänk också att varje dag (flera gånger om dagen) blivit så enormt trött i kropp och hjärna att det nästan inte går att hålla ögonen öppna. Att sluddra vid tal, prata baklänges och inte komma ihåg telefonnummer eller bankomatkod. Och att vid dessa totala utmattningsdippar bli anklagad för att vara "lat" eller "otränad" och bli betraktad som någon som sitter i soffan med vardera hand i en chipspåse...
Och rätt som det är, så sticker någon hål på gelébubblan och "poff". Som om du tar av solglasögonen, så blir allt ljust! Som ett lock släpper från örat, så hörs alt klart! Som om lukten återvänder efter en förkylning, så känner du hur blommorna luktar! Och plötsligt när du tänker, så grötar det inte ihop sig som det brukar!
Men det finns "gelé" kvar. Oh ja. Men det känns skillnad...
Jag har tröttheten kvar, men har fått ork att planera och få ideér till allt möjligt. Tänker på inridning av häst, framtida hästköp (bara önsketänk), semestertripper, lagar mat, klipper hundar och gör sånt som jag inte mäktat med förut.
Dottern är på semestertripp med sin pappa nu och då passar jag på att ta långa tupplurer när helst jag kan. Drar för gardinerna och lägger mig en stund. Drömmer konstiga drömmar...
Nä. Nu ska jag ta en liten lur. Få se sedan vad det blir. Cykeltur till en kompis eller bad med vovvarna. Får se. livet har mycket att bjuda på i dag -bara man lyssnar, ser och känner efter...
Kramisar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar