Andningspaus

Somarvädret kom... Och idag har jag haft min första migränfria dag efter midsommar, tror jag. Blir lite lätt dagvill med skallen donkande och svidande ständigt. Men nu hoppas jag på bättring. Eller andningspaus.

En ny biverkning av nya medicinen har dykt upp; känselbortfall och stickningar i fötter och händer. Tydligen en vanlig biverkning. Hoppas den försvinner.

Nu väntar en vecka barnledigt, då dottern har följt med mormor och morfar till Norge i en vecka. Havsfiske och må gott i stuga. Jag och sambon ska vara i Torpet och påta på lite, ta det lugnt och försöka ha en snål-semester, då ekonomin inte tillåter några lyxvanor. Så vi tänker grilla av det vi har i frysen, göra pajer av egna bär, åka ut och åka och panta lite pantflaskor. Dricka källvatten, spela kort och kanske kanske blir det bilbingo innan dottern kommer hem :-)

Nä. Dags att leta reda på tandborsten och kudden.

Kramisar

Bakslag

Så klart att den här migränmedicinen skulle ha en baksida, det kunde man ju ge sig den på. Som med det mesta så är det väl ett steg fram och två steg bakåt. Då tar det ett tag att få resultat, suck.

Har nu haft migrän sedan i förrgår. Som kommit och gått. Höjde dosen på "epilepsimedicinen" i går morse, men känner ingen positiv förändring. Bara seg i huvudet och att migränen hänger sig kvar som en elak grävling i skallen.

Vill och kan inte ta "akutpiller" mot migrän för ofta och tar dem bara när smärtan blir högre än en 7 (på 10 gradig skala) och håller i sig. Tog en i förrgår och en nyss. Hoppas det släpper snart och att nya medicineringen börjar fungera snart. Positivt.

Det var det.

Kommer att tråka på denna blogg ganska ihärdigt med migrän och mediciner framöver, eftersom jag ska dokumentera hur det går. Skriver jag i ett löst block så slarvar jag bara bort det...

Nu önskar jag bara att bli migränfri under resten av semestern och att få lite värme och sol på kroppen. Kunna vara i Torpet och fixa lite. Har ju en hel del som ska grejas där är det tänkt. Fixa trätrappen, övervåningen, utrymme för torrtoalett, stallet osv... En liten mini gärdesgård skulle jag också vilja prova att göra. Så nu fattas bara lite sol och värme. Och migränfria dagar...

Kramisar!

Mystik och troll

Den som känner mig vet ju också att jag är nyfiken (okej, intresserad) av övernaturligt. Eller man kan kalla det naturväsen. Andar, spöken, energier, troll, tomtar, älvor, vittror, småfolk, de grå. De onda. Demoner.
Men när det tippar åt det "mörka" hållet ¨så är det lika otäckt som spännande. Jag håller mig medvetet på avstånd från sådan energi, eftersom jag tror att de kan göra skada på många fler sätt än vad vi vanliga mänskliga ens vill veta av.

Detta "intresse" krockar ju med vetenskap och det är inte helt konfliktfritt. Det märkte jag inte minst när jag började läsa på universitet och linjen ibland var hårfin mellan vad som var sett som galenskap och vetenskap inom psykiatrin. Och helst då inom psykoser och schizofreni (som jag arbetar med). Hur många filmer har man inte sett där en ung flicka plötsligt börjar tugga fradga, klättra på väggar, pratar på främmande språk och blir inspärrad på ett mentalsjukhus. Tills en katolsk präst blir ombedd att "rädda" denna flicka från en demon som besitter henne, genom att utföra en exorcism.

Ämnet är spännande, men inte så enkelt. Att skildra schizofreni som en skräckfilm är fel. Även om det säkert förekommer fall där man varken vet ut eller in.

I alla fall, tillbaka till mitt egna intresse för det övernaturliga, så har det väl funnits så längejag kan minnas. Huset jag växte upp  bjöd från start på steg i källartrappen (utan att någon människa gick där), spolande i toaletten (utan toagäst), dörrar öppnades eller stängdes, porslin skramlade, tidningar prasslade etc. Detta var VARDAGSMAT! Inget konstigt! Kompisar tyckte att det var läskigt och visst var det lite läskigt att vara ensam hemma när det var mörkt ute.
När jag och brorsan blev tonåringar så eskalerade detta. Det var inte kul längre och fenomenen växte. Jag såg en gestalt i fönstret en gång, som jag aldrig kunnat förklara. Brorsan med kompisar lyssnade på nån Death metal Music och plötsligt började lamporna blinka i huset och kasettbandet vände sida av sig själv. En kvinnoröst sa något i stil med "Lyssna aldrig mer på sånt här...". Sedan hittade de aldrig igen röstinspelningen igen. Jag och mina kompisar var ensam hemma en sommarkväll och satt i vardagsrummet. Det kändes som ett "vakum" i öronen plötsligt och när jag gick till köket så stod alla köksluckor och lådor öppna. Det kändes bara "fel".
Då fick jag hjälp av en "häxa" jag känner att läsa bort det som var hemma här. Och det lugnade sig.

Men på nästan alla ställen jag bott på, så har det hänt nåt. Men sällan obehagliga saker. Det är ällan jag blivit rädd, förmodligen för att jag är härdad...

I går var vi ute och åkte bil. Nåt som vi alla tycker om (jag, sambon, dottern och hundarna). Oftast åker vi ut i skogen och kolla efter djur och släppa hundarna i nån sandgrop. I går hamnade vi uppe vid Snödskallegrottan. För Er so inte vet vad det är, så är det en grotta vid gränsen mellan Medelpad och Jämtland. Enligt en sägen så försvann en tjej Kersti, för flera hundra år sedan i trakten. Det sägs att hon blev bergatagen av Snödskallefolket, en typ av troll eller vittror som bodde i en grotta där. Hennes skrik kan höras från vattnen i närheten och hon kan lägga krokben på besökare...


Vi har varit där flera gånger förut. Förra gången kände jag och dottern en konstig sorts parfym-blom-doft från ingenstans. Jättekonstig stark doft. I går hade vi laddat hem en "spök-app" som tydligen ska kunna känna av energier osv. Vi gör ju sånt här med glimten i ögat och en viss skeptis. Bara för att man "tror" på att något finns, så sväljer an ju inte allt med hull och hår.
Men vi körde i alla fall igång denna app och höll på att ramla baklänges när vi såg vad som rörde sig bredvid nedgången till grottan. Tro det den som vill!
Tänk på vissa saker när du tittar på bilden: när man får fram en "gestalt" så ser de olika ut. Det kan vara män, kvinnor, små, stora etc. Denna gestalt hade SVANS!!! Det har vi ALDRIG sett på en gestalt förut! Och...vad har troll i rumpan?

Ja, häftigt tyckte vi att det var i alla fall. Sen fnissade vi om troll och oknytt hela vägen hem. Innan vi riktigt gjorde kväll, så åkte vi upp till hästarna och pussade mule. Midsommarmule. Fyllde vatten med lite blommor i. Delade ett äpple. När vi skulle därifrån så såg jag i Timons man; Trollfläta!!! Den första på ett halvt år! Säger bara som jag sa lite längre upp:  tro det om du vill...

Förra troll-flätan på Timon.

Kramisar!

    

Sioras Bravader: Igång igen

Sioras Bravader: Igång igen: Abstinens efter att skriva, har bara varit förnamnet... Vilken vinter, vilken vår. Vilken försommar. Det går så snabbt att jag knappt hi...

Igång igen

Abstinens efter att skriva, har bara varit förnamnet... Vilken vinter, vilken vår. Vilken försommar. Det går så snabbt att jag knappt hinner vända blad i almanackan. Kommer på det en vecka för sent på väggalmanackan och får alltid en lucka i planering, då tiden springer ifrån planerna. Eller tvärtom...

Nu har jag semester i alla fall. Första semestern på många år. Så skönt och välbehövligt. Känner att jag kopplar bort jobbet, resorna, vardagsstressen och njuter av lugnet hemma. Ok. Det blir ingen flådig resa till nåt soligt land och inte heller någon lyxig husvagn. Men det blir fix på Torpet, bjudna på bröllop och övernatta i spökhus. Det är alltid nåt. Det är inte helt omöjligt att det blir någon mer tripp också.

Sedan jag sist skrev så har jag haft en berg och dalbana i mitt mående och liv. Som vanligt, egentligen. Men med skillnaden att jag bestämde mig för att verkligen göra något åt saker och ting. Reda ut mående, situationer, känslor, knutar osv.
Så jag sökte hjälp för min migrän -igen. Fick nobben för botox. De trodde att det skulle bli för dyrt "privat" eftersom jag hade så svår migrän och skulle kräva så många injektioner. Så jag fick hjälp at skriva en "egenremiss" till neurologkliniken. Kändes lite hopplöst, då jag gått med denna migrän i...27 år utan att få en riktig utredning. Men plötsligt kom ett brev från neurologen att jag blivit satt i kö och väntetiden var ca 6 månader (med viss förtur). Efter ytterligare en vecka fick jag ett brev och då fick jag en tid 2 v senare. Så nu har jag varit där. Blev insatt på en epilepsimedicin (Topiramat) som ska kunna hjälpa förebyggande mot migrän.
Läkaren tyckte att det var bra att jag hade semester under insättningen, då den kan ha jobbiga biverkningar. Hur jobbiga, höll jag på att få en chock av när jag läste FASS. Man kunde bli så gott som "dement", få krampanfall, njursten, muskelkramper etc. Och detta var de VANLIGA biverkningarna!

Första kvällen jag skulle ta piller nr 1 var jag livrädd. Velade länge och läste på olika migränforum på nätet om denna medicin. Fick rådet att vänja kroppen låååångsamt. Så, första pillret svaldes och jag sov ovanligt hårt dagen efter. Och morgonen efter det. Och morgonen efter det. Sedan har en underbar effekt kommit; Ingen migrän! "Bara" huvudvärk som kommer och går tillbaka efter en stund. Oh en jäkla energi. Igår städade jag huset OCH altanen. Idag gjorde jag flera maträtter till midsommarbordet -och tyckte att det var kul!
Visserligen så är jag liiiite mer trögtänkt än vanligt och tappar namn, men det ska visst vara övergående.

Det får räcka för nu. Hjärnan låste sig, hehe. Så går det när man skryter om "vad mycket man får gjort". Men jag har i alla fall skrivit ett inlägg igen! Skriver ett nytt i morgon, få se om jag törs skriva om "trollet" som vi lyckades knäppa kort på i skogen idag...

Kramisar!