Morsdagsjobb och piercing

M som i Morsdag... En av alla de dagar som "vi" som arbetar inom vården får "välja bort" eller skjuta upp för att det ska gå ihop med jobb och liv. Jag vill inte ha ett 7-16 jobb och vända plåtbitar eller sitta i en kassa på en affär, näe, det är inte det. Att jobba inom vården och ny psykiatrin, är givande, spännande och känns som ett "kall". Men hur glad jag än är över att jobba inom det jag vill, så stinger det till i både hjärta och samvete av att se alla uppdateringar på Facebook om hur mysigt alla firar de olika högtider som en annan tycker svischar förbi.

Jobbar min tredje natt på rad nu i natt. Det har gått bra, trots att jag hade sömnbrist när jag åkte hit i fredags. På 48 timmar, hade jag sovit 4. Det kändes konstigt i både hjärna och kropp, men nu har jag fått sova ut mellan nätterna. Börjar komma ikapp.

När jag går av mitt pass i morgon bitti, så ska jag åka ner till stan en sväng. Se om jag hittar en fin somrig jacka. Har lite dåligt med såna. Hårfärg ska jag också hinna köpa. Och nåt fint till min Mamma, som efterskott på Morsdag.

Sen när kvällen kommer, så ska jag ge mig själv en present. En lite ovanlig sådan. Något som jag funderat på i ett år, men inte riktigt tordats slå till. Men en kompis hittade ett pangerbjudande, så vi ska slå till. Vad? En "Daith"-piercing! Eller sk. Migränpiercing. Det finns en punkt i övre delen av örat som är "triggerpunkt" för migrän och många som piercat just där, har blivit bättre och till och med "botad" från sin migrän. Finns liksom inget att tveka över! Eller jo...kollar man YouTube klipp på hur det går till, så grimaserar till och med jag. Som annars inte har problem med blod och operationer på Tv. Men det ser lite läskigt ut, med den stora nålen (eller den är större än en nål, som en strumpsticka) som de sticker hål med. Sen ut med den och i med piercingen. Gah!

Folk kommer att tro att jag blivit knäpp och fått 40-års kris. Piercar mig vid 39 års ålder, hahaha! Ja, men hjälper det mot migränen, så skulle jag nästan kunna pierca mig i hela ansiktet. Eller...kanske inte. Räcker med stavar i öronen...

Så det ska bli riktigt spännande och se om det hjälper. Är annars inne i en period av migränen som är "bättre" nu. Mildare anfall och oftast häver jag dem innan de slår ut helt. Kanske är något på väg att "rättas till" i kroppen och piercingen hjälper till ännu bättre?

Blir ledig i en hel vecka nu, från o med i morgon bitti. Tog ju ledigt på grund av examination på Torsdag, så det blir förhoppningsvis tid att tanka lite energi. Hoppas hinna vara uppe i Torpet, hålla på med hästarna, få upp dottern på hästryggen, åka ut i skogen och kolla efter djur, komma igång med bättre matvanor och göra matlådor. Nu äter jag alldeles för lite och för dåligt. Inte bra.

Nä. Nu ska Landstingsskjortan, överfallslarmet och namnbrickan på. Hoppas på en bra jobbarnatt.

Kramis!

Tiden rinner iväg

Jag tror aldrig att jag varit med om att tiden gått så fort som nu. Ungefär som om någon tryckt på "snabbspolning" och alla låter som Piff och Puff. Det bara smäller till så försvinner tiden. Sedan jag började praktiken på psykosavdelningen i våras, så har dagarna sprungit iväg. För nu är det bara en vecka kvar till Examen på utbildningen och jag har redan fått jobb! Helt otroligt...

Visst, det har varit slitigt. Men det är inte så konstigt, för med 100% jobb, 100% studier, barn, sambo, hundar och hästar, så känns dygnets 24 timmar alldeles för få. Jag hinner knappt kliva upp, förrän det är sovdags. Om det nu blir något sova... Har varit alldeles för dåligt med det de senaste veckorna. Känner i kroppen att stressen rusar. Jag försöker lyssna på signalerna och dra i handbromsen -litegrann- men det är inte så lätt.

Men jag ser positivt på sommaren. Nu är B-uppsatsen, tillika examensarbetet inlämnat och den ska "bara" godkännas och ett opponerings seminarium + examen väntar nästa vecka. Hade sån tur att jag fick ledigt från mina 2 nätter som jag annars hade då. För på mitt schema, så hade jag natten till och natten från examen. Och examinering + middag räknas hålla på i 12 timmar...
Sen blir det "bara" jobb och lite mindre att tänka på...

Vilket kanonjobb jag har nu... Det är ju ett vikariat t om v.33. Men jag hoppas få jobba efter det också, för jag trivs otroligt bra både på stället och med den typ av patienter som det är. Man känner sig "rätt" i hur man är -för en gångs skull, hehe. Och det känns bara kul och intressant att komma till jobbet. Visst sliter det på med pendlingen, nästan 2 timmar hit o 2 timmar hem -kommunalt. Men det finns ett "vilorum" för personalen, som man får boka. Det har jag, och kommer att utnyttja de gånger jag jobbar. Perfekt att låsa in sig i ett mörkt rum och bara sova...

Sitter på jobbet nu. Ska jobba 3 nätter i rad och stannar här mellan dem. Skönt att ha med dator, böcker och lite sånt så man håller sig sysselsatt. Men man vet aldrig hur en natt blir. De kan vara lugna, men rätt som det är går det ett överfallslarm så man får springa...

Nä, nu ska jag se om det finns någon nytta att göra.

Kramisar!

Byxspräckaredagen

Det är faktiskt vår ute! Efter vad som känts som en evighetslång höstblaskvårvinter. Så skönt!  Dt är nästa så där skönt "ordnat" med saker nu, så att jag tror att jag har anledning att bli skraj för att någon ska rycka undan mattan från fötterna på mig. Törs liksom inte räkna upp de saker som känns bra, för då blir det väl nåt jävulskap...

Spräckte faktiskt mina nyaste byxor idag. 249:- åt skogen. Jag skulle hoppa över en bäck "ritch". Det blev ett litet hål. Sen skulle jag huka mig för att knäppa ett kort på dottern "ratch". Hålet blev en reva. Glömde bort den och åkte till hästarna. Svartmönstrade yxor och vita trosor under, som lyste upp hela bakens reva. Kom hem, skulle hänga tvätt. Böjde mig framåt och då "fillebombombom" så vart det liksom bara ett höftskynke kvar av byxorna. Suck.

Men annars har det varit en rätt så produktiv dag. Pluggat "stigmatisering och schizofreni" med kurskompisen som kom med sin hund. Gått hundpromenad. Redan ätit middag. Tvättat. Rullat in höbal till hästarna. Pussat mule. Spräckt byxa*3.

Nu funderar jag på o jag ska vila, titta på någon skräckis, läsa eller ta itu med marsvinets päls. Kan inte bestämma mig riktigt...

Får se vad det blir.

Kramisar!

Ledig Lördag

Vaknade runt 07 i morse. Av mig själv. Kunde inte somna om, så det kan bara betyda en sak: Jag hade fått sova ut.

Inte så konstigt, då jag slocknade så fort jag kom hem igår kväll och sovit i 11 timmar. Det behövdes. Har haft några nätter med bara  timmar osv.

Tänk de här med sömnen -vad viktig den är! Den är mycket viktigare än vad man kan tro. Nu får jag inte gå in på vad som händer och sägs inom psykavdelningens 4 väggar, men så mycket kan jag säga att det inte är påhitt när man tjatar om de mest basala behoven en människa har, för att man ska må bra. Sömn. Mat. Lugn. Hopp. Trygghet. Sedan kan det behövas mediciner för att få hjälp att komma till den ro då man är mottaglig för dessa saker.

Jag vet ju hur viktig sömnen är för mig och att jag verkligen blir sjuk om jag inte sover ut ordentligt. Om jag fuskar med sömnen, eller vänder på dygnet så måste jag liksom "sova igen" och komma ikapp igen. Så jag tror att mitt sovande genom åren, varit min räddning för att jag inte ska ha fallit längre ner i de djupa hål av depression och utmattning, som jag varit i...

I natt drömde jag en klar dröm, för första gången på veckor. Annars brukar jag ha ett riktigt rikligt "drömliv" på nätterna, vilket alla som står mig nära vet... Ofta är det "tunga" drömmar, som jag funderar över medans jag är vaken senare. Men det är väl acceptera att det är det undermedvetna som bearbetar saker man är med om i livet.

I går fick jag veta att jag ska få ett vikariat på en "nattrad" på den avdelning jag praktiserar! Först och främst över sommaren, men eventuellt längre. Jag börjar strax efter praktiken. Det känns SÅ skönt! Jag ska få jobba med det som jag har utbildat mig till! Det som jag tycker är superduper intressant! De vill "ha" MIG!

I går tog jag venprov på min handledare, vilket var första gången på en människa. Tog under utbildningen på plastarm och har tagit på djur tidigare. Men det gick galant, rots att jag var nervös. Och då var hon "svårstucken" eftersom man inte såg hennes vener, utan fick känna dem. Så det kändes som om jag växte ett par centimeter igår.

Så en ledig helg känns inte helt fel. Vi funderar på att åka ut i skogen och åka lite. Titta efter lite djur, kanske grilla någon korv och bara vara. Sedan ska hästarna få extra omsorg i helgen. Borstas av vinterpäls och så.

Men nu ska jag skriva in den "kladdtext" som jag skrivit inför B-uppsatsen. Sedan lägga mig någon timme till. Bara för att jag kan :-)

Kramisar!

Hoppfullhet

I dag var det egoboost de luxe på praktiken. Efter ungefär halva tiden (2-3 v) så ska en halvtidsbedömnig göras. Då kommer ens lärare ut till praktikplatsen och träffar en tillsammans med handledaren. Man pratar om vad som gått bra och ev mindre bra. Vad man kan tänka på under de sista veckorna och så vidare.

De har ju frågat mig på min avdelning om jag kan tänka mig att jobba extra där och jag har tackat ja. Men idag så gick min handledare och pratade med personalansvarig om mig och det var bara positivt! När läraren sedan kom, sa hon "Hon har fått sommarjobb här hos oss, så allt funkar bra!".

SÅ gott det kändes!

Sedan att sitta på det lilla "mötet" och höra hur empatisk, lugn, trygg och kompetent jag är, det känns overkligt. Otrolig känsla! Jag har gjort ett rätt val med att satsa på denna utbildning och sedan yrke. Och jag passa för det, trots alla "spöken" som funnits i dåtiden.

Jag satt på "bedömningen" och hörde hur läraren och handledaren pratade positivt och tänkte för mig själv; "Är det MIG dom pratar om? Tänk om jag har lurat allihopa? Jag kanske är helt olämplig egentligen? ". Men jag jobbar på självkänslan. Tro mig. Och självförtroendet.

I morgon är jag ledig och ska ladda batterierna. Pyssla med hästarna och borsta av dem lite lera. Och vinterpäls. Hoppas på lite sol och en migränfri dag, så att jag kan vara ute. Sen blir det ett besök med dottern hos tandläkaren. Få se om hon behöver tandställning...

Nä. Nu blir det soffan. Varit så trött idag så jag somnade på tåget i morse och bussen i eftermiddags. DET är inte likt mig! Så jag har lite att ta igen...

Kramisar!

Tankar

Har en energi-kollaps idag. Och igår. Dottern var hemma från skolan igår, för att hon hade så ont i magen på förmiddagen att hon gick dubbelvikt. Så jag sov igen en massa timmar igår.. Och har så även gjort idag. Så nu är jag migränfri. Skönt...

I morgon bli det praktik igen. Och på Lördag. På måndag är det "halvtidsbedömning" och då kommer våran lärare ut oh ska se och höra hur det går på avdelningen. Nåt formulär ska också fyllas i och det där är lite pirrigt...

Känner mig lite "off" nu när jag haft migrän så mycket på slutet. Det tillsammans med all tid jag lägger ner på praktik, resor osv blir mycket för min utbrända hjärna. Men samtidigt så ser jag inte att jag kan göra på något annat vis heller. Jag kan inte stänga in mig, ha pyjamas på mig dygnet runt och bara sova. Bara göra sånt som jag tycker är kul! Det skulle inte gå! För även om jag i grunden är "utbränd" och detta ger mig såna här "dippar" ibland, så måste ju livet fungera. Hade jag varit miljardär och kunnat delegera ut allt, så hade jag kunnat åka på retreat efter retreat och ladda batterierna. Men nu får jag göra det bästa av situationen.

Jag är på ett vis livrädd för vad som väntar efter utbildningen. Ut i verkligheten igen. Kraven. Och förväntningarna som jag har på mig själv, att faktiskt skaffa mig ett bra jobb efter att ha tagit studielån och lagt ner 3 år på studier. Det jag är rädd för är; orkar jag? Klarar jag av det? Är jag verkligen kapabel till det? Eller är jag en liten lort ( i en stor kropp) som kommer att ramla ihop i en rykande hög och bli sjuk "på riktigt"? Skjuter jag upp mitt dåliga mående, eller är jag på rätt väg med min strategi, att hela tiden försöka och ändå tillåta mig att återhämta mig?

Nä, nu är det färdigoroat. Ska äta korv o makaroner. Sedan krypa under en filt på soffan.

Kramis!

T som i Trött

Tänker bara skriva några rader. Jag är så förbaskat trött så att jag skulle kunna somna stående. Kommer ihåg att det var likadant förra praktiken, eftersom det blir så många nya intryck osv.

Nu har jag 1,5-2 timmars restid TILL praktikplatsen och likadant hem. 6-7 timmars praktik på avdelningen och sedan 1,5-2 timmars restid hem igen. Allt som allt ca 12 timmar/dagen. Plussa på migrän på det. Och en mage om pajar varannan dag.

Tur att det är intressant och lärorikt på praktiken, annars skulle jag aldrig ha orkat.

Jag är placerad på en psykosavdelning, en liten "avdelning på avdelningen" som fungerar som ett Krishem. Dit kommer de nyinsjuknade eller de patienter som behöver läggas in för en "ny" psykos etc. Intressant avdelning och så mycket mer törs jag inte säga.

Nu i veckan ska jag få ta prover. Det är ju ett år sedan vi lärd oss det på utbildningen, men sånt där måste man öva på regelbundet för att hålla igång. Jag har hittills varit med och plockat i ordning remisser, kanyler, rör osv. Stasat på överarmen och sprungit på labb med blod. Men själva "stickandet" är kvar. Både spännande och läskigt.

Nä, nu ska jag "operera" bort ett nageltrång på dottern. Sedan sova. Hoppas hoppas att jag kan få en migränfri dag i morgon, i så fall första på en vecka...

Kramisar!