Morran + Onslow

Ynklig. Ämlig. Klen. Vissen. Krokig. Utslagen. Det är jag i dag, det. Har åkt på någon snusk-dunder-förkylning som dottern hade md sig från andra sidan länet för en vecka sedan. Hela förra veckan låg hon. Nu är det alltså min tur.

Sist jag var "förkyld", när det satte sig på bihålorna, så var det ont i skallen, snor, tryck över ansiktet, yrsel och feber. Nu är det hela förkylningsregistret; hosta, hes, ont i halsen, feber, ont i kroppen, nästäppa, igenkorkade öron, rinnande ögon. Och så går jag som en al dente spagetti. Eller makaron. I slow motion, med kroknande ben och krökt rygg. Håret står åt alla håll. Byxorna är halvvägs ner på arslet. Torkat snor i ansiktet. Tandkräm på linnet. Ser väl ut som en blandning av "Morran" och "Onslow"(i Skenet bedrar).

 +

Går omkring här hemma med whiskey-röst och svär åt alla flyttkartonger som står och irriterar mig. Jag har lyckats stapla dem så att dottern och sambon tar sig emellan dem perfekt. Men jag med min stora elefantrumpa, makaronben och släpiga fötter stöter i ALLT. ÖVERALLT. Att jag inte hr lyckats meja ner någon låda med porslin än (med rumpan) beror nog endast på att jag packat lådorna för tunga. Men den dagen, det bekymret.

Trodde att vi skulle få börja flytta in i helgen som var. Men jag måste ha missuppfattat nåt, för vi får inte nyckeln förrän på Onsdag. Hade jag vetat det, så hade jag inte haft så brottomt att packa. Då hade jag sluppit kryssa mellan kartongerna. Men jaja. Allt har sin tid...

Nu ska jag röra om i risgrynsgröten som jag startade för en stund sedan. Sedan blir det soffläge med Real houswifes of Beverly hills. Skitlöjligt program, men kul. Har ju en Tenta på Fredag som jag måste läsa till också, men med denna kropp och knopp så går det inte. Kanske en stund. Sedan. Kanske...

Kramisar!