Morsdagsjobb och piercing

M som i Morsdag... En av alla de dagar som "vi" som arbetar inom vården får "välja bort" eller skjuta upp för att det ska gå ihop med jobb och liv. Jag vill inte ha ett 7-16 jobb och vända plåtbitar eller sitta i en kassa på en affär, näe, det är inte det. Att jobba inom vården och ny psykiatrin, är givande, spännande och känns som ett "kall". Men hur glad jag än är över att jobba inom det jag vill, så stinger det till i både hjärta och samvete av att se alla uppdateringar på Facebook om hur mysigt alla firar de olika högtider som en annan tycker svischar förbi.

Jobbar min tredje natt på rad nu i natt. Det har gått bra, trots att jag hade sömnbrist när jag åkte hit i fredags. På 48 timmar, hade jag sovit 4. Det kändes konstigt i både hjärna och kropp, men nu har jag fått sova ut mellan nätterna. Börjar komma ikapp.

När jag går av mitt pass i morgon bitti, så ska jag åka ner till stan en sväng. Se om jag hittar en fin somrig jacka. Har lite dåligt med såna. Hårfärg ska jag också hinna köpa. Och nåt fint till min Mamma, som efterskott på Morsdag.

Sen när kvällen kommer, så ska jag ge mig själv en present. En lite ovanlig sådan. Något som jag funderat på i ett år, men inte riktigt tordats slå till. Men en kompis hittade ett pangerbjudande, så vi ska slå till. Vad? En "Daith"-piercing! Eller sk. Migränpiercing. Det finns en punkt i övre delen av örat som är "triggerpunkt" för migrän och många som piercat just där, har blivit bättre och till och med "botad" från sin migrän. Finns liksom inget att tveka över! Eller jo...kollar man YouTube klipp på hur det går till, så grimaserar till och med jag. Som annars inte har problem med blod och operationer på Tv. Men det ser lite läskigt ut, med den stora nålen (eller den är större än en nål, som en strumpsticka) som de sticker hål med. Sen ut med den och i med piercingen. Gah!

Folk kommer att tro att jag blivit knäpp och fått 40-års kris. Piercar mig vid 39 års ålder, hahaha! Ja, men hjälper det mot migränen, så skulle jag nästan kunna pierca mig i hela ansiktet. Eller...kanske inte. Räcker med stavar i öronen...

Så det ska bli riktigt spännande och se om det hjälper. Är annars inne i en period av migränen som är "bättre" nu. Mildare anfall och oftast häver jag dem innan de slår ut helt. Kanske är något på väg att "rättas till" i kroppen och piercingen hjälper till ännu bättre?

Blir ledig i en hel vecka nu, från o med i morgon bitti. Tog ju ledigt på grund av examination på Torsdag, så det blir förhoppningsvis tid att tanka lite energi. Hoppas hinna vara uppe i Torpet, hålla på med hästarna, få upp dottern på hästryggen, åka ut i skogen och kolla efter djur, komma igång med bättre matvanor och göra matlådor. Nu äter jag alldeles för lite och för dåligt. Inte bra.

Nä. Nu ska Landstingsskjortan, överfallslarmet och namnbrickan på. Hoppas på en bra jobbarnatt.

Kramis!

Tiden rinner iväg

Jag tror aldrig att jag varit med om att tiden gått så fort som nu. Ungefär som om någon tryckt på "snabbspolning" och alla låter som Piff och Puff. Det bara smäller till så försvinner tiden. Sedan jag började praktiken på psykosavdelningen i våras, så har dagarna sprungit iväg. För nu är det bara en vecka kvar till Examen på utbildningen och jag har redan fått jobb! Helt otroligt...

Visst, det har varit slitigt. Men det är inte så konstigt, för med 100% jobb, 100% studier, barn, sambo, hundar och hästar, så känns dygnets 24 timmar alldeles för få. Jag hinner knappt kliva upp, förrän det är sovdags. Om det nu blir något sova... Har varit alldeles för dåligt med det de senaste veckorna. Känner i kroppen att stressen rusar. Jag försöker lyssna på signalerna och dra i handbromsen -litegrann- men det är inte så lätt.

Men jag ser positivt på sommaren. Nu är B-uppsatsen, tillika examensarbetet inlämnat och den ska "bara" godkännas och ett opponerings seminarium + examen väntar nästa vecka. Hade sån tur att jag fick ledigt från mina 2 nätter som jag annars hade då. För på mitt schema, så hade jag natten till och natten från examen. Och examinering + middag räknas hålla på i 12 timmar...
Sen blir det "bara" jobb och lite mindre att tänka på...

Vilket kanonjobb jag har nu... Det är ju ett vikariat t om v.33. Men jag hoppas få jobba efter det också, för jag trivs otroligt bra både på stället och med den typ av patienter som det är. Man känner sig "rätt" i hur man är -för en gångs skull, hehe. Och det känns bara kul och intressant att komma till jobbet. Visst sliter det på med pendlingen, nästan 2 timmar hit o 2 timmar hem -kommunalt. Men det finns ett "vilorum" för personalen, som man får boka. Det har jag, och kommer att utnyttja de gånger jag jobbar. Perfekt att låsa in sig i ett mörkt rum och bara sova...

Sitter på jobbet nu. Ska jobba 3 nätter i rad och stannar här mellan dem. Skönt att ha med dator, böcker och lite sånt så man håller sig sysselsatt. Men man vet aldrig hur en natt blir. De kan vara lugna, men rätt som det är går det ett överfallslarm så man får springa...

Nä, nu ska jag se om det finns någon nytta att göra.

Kramisar!

Byxspräckaredagen

Det är faktiskt vår ute! Efter vad som känts som en evighetslång höstblaskvårvinter. Så skönt!  Dt är nästa så där skönt "ordnat" med saker nu, så att jag tror att jag har anledning att bli skraj för att någon ska rycka undan mattan från fötterna på mig. Törs liksom inte räkna upp de saker som känns bra, för då blir det väl nåt jävulskap...

Spräckte faktiskt mina nyaste byxor idag. 249:- åt skogen. Jag skulle hoppa över en bäck "ritch". Det blev ett litet hål. Sen skulle jag huka mig för att knäppa ett kort på dottern "ratch". Hålet blev en reva. Glömde bort den och åkte till hästarna. Svartmönstrade yxor och vita trosor under, som lyste upp hela bakens reva. Kom hem, skulle hänga tvätt. Böjde mig framåt och då "fillebombombom" så vart det liksom bara ett höftskynke kvar av byxorna. Suck.

Men annars har det varit en rätt så produktiv dag. Pluggat "stigmatisering och schizofreni" med kurskompisen som kom med sin hund. Gått hundpromenad. Redan ätit middag. Tvättat. Rullat in höbal till hästarna. Pussat mule. Spräckt byxa*3.

Nu funderar jag på o jag ska vila, titta på någon skräckis, läsa eller ta itu med marsvinets päls. Kan inte bestämma mig riktigt...

Får se vad det blir.

Kramisar!