Tiden rinner iväg

Jag tror aldrig att jag varit med om att tiden gått så fort som nu. Ungefär som om någon tryckt på "snabbspolning" och alla låter som Piff och Puff. Det bara smäller till så försvinner tiden. Sedan jag började praktiken på psykosavdelningen i våras, så har dagarna sprungit iväg. För nu är det bara en vecka kvar till Examen på utbildningen och jag har redan fått jobb! Helt otroligt...

Visst, det har varit slitigt. Men det är inte så konstigt, för med 100% jobb, 100% studier, barn, sambo, hundar och hästar, så känns dygnets 24 timmar alldeles för få. Jag hinner knappt kliva upp, förrän det är sovdags. Om det nu blir något sova... Har varit alldeles för dåligt med det de senaste veckorna. Känner i kroppen att stressen rusar. Jag försöker lyssna på signalerna och dra i handbromsen -litegrann- men det är inte så lätt.

Men jag ser positivt på sommaren. Nu är B-uppsatsen, tillika examensarbetet inlämnat och den ska "bara" godkännas och ett opponerings seminarium + examen väntar nästa vecka. Hade sån tur att jag fick ledigt från mina 2 nätter som jag annars hade då. För på mitt schema, så hade jag natten till och natten från examen. Och examinering + middag räknas hålla på i 12 timmar...
Sen blir det "bara" jobb och lite mindre att tänka på...

Vilket kanonjobb jag har nu... Det är ju ett vikariat t om v.33. Men jag hoppas få jobba efter det också, för jag trivs otroligt bra både på stället och med den typ av patienter som det är. Man känner sig "rätt" i hur man är -för en gångs skull, hehe. Och det känns bara kul och intressant att komma till jobbet. Visst sliter det på med pendlingen, nästan 2 timmar hit o 2 timmar hem -kommunalt. Men det finns ett "vilorum" för personalen, som man får boka. Det har jag, och kommer att utnyttja de gånger jag jobbar. Perfekt att låsa in sig i ett mörkt rum och bara sova...

Sitter på jobbet nu. Ska jobba 3 nätter i rad och stannar här mellan dem. Skönt att ha med dator, böcker och lite sånt så man håller sig sysselsatt. Men man vet aldrig hur en natt blir. De kan vara lugna, men rätt som det är går det ett överfallslarm så man får springa...

Nä, nu ska jag se om det finns någon nytta att göra.

Kramisar!