Så kom då äntligen den dagen då vi åkte till Borgvattnet Prästgård för att övernatta. Jag, min sambo, min dotter och brorsdotter. Jag har velat detta sedan jag var under tio år gammal, så jag hade fjärilar stora som drakar i magen. Eftersom jag har sett det tidigare i verkligheten, så visste jag hur det såg ut utvändigt, men hade ingen aning om invändigt och atmosfären. Förväntade mig så klart sprängande huvudvärk och panikångest -som många "känsliga" brukar få här.
Vädret hade placerat ett enormt svart regnmoln just över byn när vi anlände. Det öste ner regn, trots att det stod på alla väderappar att det skulle vara uppehåll. Vi satt och pep av upphetsning när vi körde in på gårdsplanen. Värden för huset stack ut huvudet och välkomnade oss. Jag gick ut och sa att vi var "Veronica med entouragé som bokat en natt". Sedan fick vi stiga på. Huset kändes mycket större än förväntat. Mindre läskigt. Högre i tak. Inte tryckande. Välkomnande. Mysigt. Hemtrevligt. Så fick vi se våra rum på övervåningen ; det blå rummet och det gula rummet. Det låg intill varandra med dörren öppen. Tjejerna hade läst m att det blå rummet var "värst" så de ville ligga i det gula. Guiden sa nästan på en gång; "Det blåa är det läskigaste rummet, helt klart!".
Efter rundturen fick vi bära in våra grejer och installera oss. Jag drogs på en gång till sängen vid elementet. Började att bädda där. Då kom tjejerna in i rummet och började stoja "Nä, vad läskigt det känns vid din säng! Där vill inte jag ligga! Det känns jätteäckligt. Känner inte du det?" Näe?!
I vårt rum hängde en omtalad tavla med en pojke. Den ska vara jättelikt en pojke som har bott på prästgården, men föreställer egentligen en annan. Men för 100 år sedan plus var det inte så lätt att få en tavla av sitt barn, så hittade man en målning väldigt likt, så kanske man hängde upp den? I alla fall så är denna pojke en av dem som sägs spöka i huset. Vissa säger att tavlan följer en med blicken, blinkar med ögonen, inte går att fotografera med mera. Och att pojken vill leka kurragömma med besökarna. Vi knäppte många foton på tavlan oh kände inget obehag alls. Senare under natten skulle det visa sig att vi faktiskt får kontakt med denna pojke !!!
Utanför våra rum fanns ett sällskapsrum med soffor, ett bord och en kulram man kan räkna på. Den sägs också vara "hemsökt" och att kulorna flyttas och rättas till. Kommer till detta senare. Mitt emot våra rum låg Gråterskornas kammare, där man kan höra gråt från tre kvinnor som mist sina barn. Det finns till och med nattgäster som sett dessa spökkvinnor sitta i soffan nedanför sängen och gråta. Där sov tre kvinnor natten vi var där-levande 😄.
På nedre våningen finns en sal med den berömde gungstolen som Påvel Ramel har ägt ett tag. Den sägs ha kastat ur präster som suttit i den. Men nu står den där med en varningsskylt om att den är skör och inte ska sittas i. Det finns även fler rum nere som man kan sova i, där det kan hända saker och vill man läsa om det så är det bara att googla fram Borgvattnet spökprästgård. Eftersom mina upplevelser handlade om 90% på ovanvåningen känns det inte rättvisa att skriva om det andra upplevt på nedre våningen. Tilläggas kan att äldre damer sov här nere denna natt. De hade sovit i det blå rummet tidigare och det var en ruskig upplevelse!
Nåja, vi var alltså installerade i rummen. Klockan var runt 22.00, vi satt och pratade, åt godis, riggade en badboll på en tröskel (för att se om den "oförklarligt" ramlar ner" under kvällen). När vi suttit och pratat, lyssnat med öronen på spets en stund, så kom bollen rullande över golvet. Men vi vill ju vara "rationella" och tänkte att det KAN vara golvplankorna, någon som stänge en dörr hårt....
Vi bestämde oss för att gå ut en sväng på den närliggande kyrkogården klockan midnatt "bara för att". Så vi klädde på oss och försökte att smyga oss ut. Men de andra övernattarna hade inte lagt sig än, och tur var väl det. För jag har ALDRIG varit med om knarrigare dörrar! När tjejerna skulle å ut från sin dörr så gick det inte. Det var som om någon skulle stå med en fot nertill och hålla emot från utsidan! Ovandelen av dörren gav liksom med sig, men inte nedre. Sedan rätt som det var så voila! Dörren gick upp hur lätt som helst. Ok. Gamla dörrar...
I gästböckerna på Borgvattnet så nämns ofta att det är läskigare på kyrkogården än i själva huset. Men jag vet inte det. Jag tycker det är något rofyllt och vackert över kyrkogårdar. Människors öden, liv, historier, kärlekar, tragik. Ja, jag hann fota lite på kyrkogården och så här efteråt vet jag inte om jag "hädade" eller inte...
Vid halv ett kom vi in igen, frusna eftersom det bara var ett par grader varmt ute och rejält daggigt. Vi smög omkring inne i huset lite och kikade på de olika rummen som ingen sov i. Kände av atmosfären, lyssnade, fnissade. Var avslappnade och myste och kände inte av något läskigt alls. Strax efter 01 somnade min dotter. Snarkade och pratade i sömnen. Vi hade pratat om att ladda ner ett slags "kommunikationsverktyg" i en app där man kan fånga upp röster från andra sidan. -DET KAN LÅTA JÄTTEKONSTIGT -JAG VET! - Därför förklarar jag en snabbis här:
Så länge man haft radiokanaler, så har man kunnat ställa in en frekvens mellan kanaler som ska kunna fånga upp den frekvens som andar befinner sig på. Detta finns det böcker och filer om och kallades förr för White noise. Oftast kommer bara något enstaka ord fram, men det brukar vara så pass i sammanhang att man förstår om det är någon anhörig etc som man fått kontakt med.
Spökjägare som vi ser idag (på TV, YouTube etc) har förfinat denna teknik så att man knappt hör något "brus" utan att det bara kommer ord.
MEN det finns n baksida med detta. En stor fara och det är ungefär som med Ouijaboards att det inte finns någon "filter" för det som eventuellt vill komma fram. Det är inte bara gulliga mormor och farfar som kan komma och säga hej. Det kan komma mycket mörkare saker än så... Filtret brukar annars "medier" eller "spåtanterna" stå för. Men om DU laddar hem en sån här app så är det DU som är filtret och DU bör därför veta vad DU har att göra med!
Ok. Tillbaka till Borgvattnet. Klockan var nog efter halv 2. Vi laddade hem en app som kostade pengar. Mer seriös. Jag gjorde en sorts "ljusritual" som skulle hålla oinbjudna filurer borta (hör av er om ni vill veta mer om det). Vi startade appen.
Hjärtat pickade på. Det brusade lite svagt och programmet sökte "närvaro". I säkert 10 minuter väntade vi. Så gick brorsdottern fram till pojktavlan med mobilen och "mätte" med appen. "NÄRVARO". En barnröst sa någonting. Hon hajade till så att hon spratt tillbaka på sängen...
Fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar