Vi gjorde några ytterligare försök med appen på telefonen utan att får några intressanta svar. Så vi beslutade oss för att försöka sova i alla fall några timmar.
Klockan närmade sig nu 04 på morgonen och huset var alldeles tyst. Sambon började snart och snarka timmerstockar i sin säng och brorsdottern frågade lite skräckslaget; "Vad ÄR det som låter?" "Äh, han snarkar..."
Solen började stråla in genom fönstret till det blå rummet och det både kändes och såg så oläskigt ut som det kunde bli. Jag låg och myst. Lyssna på en blandning av ljud; snarkning, knäppningar typiskt gamla hus under uppvärmning av solen, sängfjädrar när man rör sig. Plötsligt hördes någonting mer.
" Donk." Donk" Donk" Donk" Donk" Donk" Donk" Donk". Det var som tunga fotsteg uppför trappen till övervåningen där vi låg. Jag tordes nästan inte andas. Sedan hördes en lättare möbel flytta på sig och sedan tyst igen.
Brorsdottern sa då; "Vem var det? Vem är det som är uppe?!" Jag svalde hårt men fnissade samtidigt och svarade; "Tror inte att det är någon uppe. Vi har juu inte hört någon av sovrumsdörrarna som knarrat..."
Efter det där lyckades jag somna. Jag vet att jag vaknade ett flertal gånger och tittade mig omkring utan att se nåt. Tänkte att; "Jaha, ingen som står och titta på mig..." En gång vaknade jag av en rejäl duns, men somnade om. Ett par gånger vaknade jag och hörde irriterat att någon gick med käpp ovanför vårat rum.
När klockan ringde vid 09, så kände vi oss konstigt nog ganska pigga. Förutom dottern, som såg lite glåmig ut. Hon kom och satte sig på min säng och frågade: "Hörde nån att det dunsade i morse från vårt rum?" Och det hade jag ju hört. Hon berättade då hur något tagit tag i hennes vrister och dragit ur henne ur sängen, ner på golvet! Men hon såg inget! Och det märkliga var att hon fick inte ut ett pip, det kändes som om hon tappat andan. Och när hon en gång låg på golvet så kändes det ännu märkligare, ingen direkt rädsla, utan bara "jaha, lägga sig och sova igen". Så det gjorde hon och somnade om igen. För att sedan vara med om exakt samma sak igen!
"Men blev du inte livrädd?" frågade jag. Då ryckte dottern på axlarna och beskrev det som om någon nästan "busat" med henne.
Vi började packa i hop grejerna och gick ut för att titta på kulramen. Den såg inte alls ut som vi lämnat den på natten! Någon/något hade fifflat med den!
När det var dags att lämna rummen så kändes det vemodigt. Inte alls så som många beskrivit det om att det var skönt att lämna det skrämmande spökhuset. Nä, vi trivdes alla vi 4 som var med, trots att 2 av oss var unga tjejer som brukar ses som mest "lättskrämda". Vi pratade med de andra som sovit över denna natt och de som sovit på samma våning som oss hade inte märkt av någonting. Inte ett ljud. De äldre damerna på nedervåningen, som tidigare sovit blå rummet hade hört fotstegen i trappen, de också. Men annars inget. Men de hade varit med om exakt likadant med urdragning ur sängen på övervåningen. Och kunde inte heller få fram ett ljud...
Nere vid ingången finns gästboken där man kan skriva om man övernattat eller bara tittat in över dagen. Intressant läsning. Det finns även en bok om gårdens och kyrkans historia. När jag ögnade igenom den senare, så förstod jag att det måste ha varit kyrkans byggnadsherre som vi fick kontakt ed på natten. För han fick plåtar/plattor i betalning för sitt jobb och fick bära dem långt genom skogen när han skulle hem igen. Om han mötte någon som slog honom (kanske försökte råna honom?), vet ej.
Det var som sagt svårt att slita sig därifrån. Fint väder var det denna dag. På dagarna vid 11.00 bedrivs café och om man betalar 20:- får man gå runt i huset och titta på de olika rummen. Så vi hade ju liksom "checka ut" från våra rum och fikat vår medhavda frukost. Men satt ute i solen i trädgården och njöt. Provade appen ibland och fick lite kontakt och intressant information som jag ska pussla ihop till senare.
För JAG är inte färdig med Borgvattnet. Och jag tror inte Borgvattnet är riktigt färdigt med mig än heller.
I´ll be back!
Kramisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar