Alla behöver en "Ior"...

Vilken jäkla skitförkylning! Att det aldrig ger sig? Men det är väl den årliga "flunsan" som vi har åkt på.

Hela påsken var ett töcken av feber, snorpapper, glasspapper, Alvedon och halsont. Dottern blev riktigt knockad av skiten två dagar innan Påsklovet började. Jag sprang och hämtade papper, glass, dricka, vatten, nässpray, vädrade och våndades. Kände knappt att sjukan kröp sig på mig också.

Har nu haft feber till och från sedan Långfredagen. Snorar. Blöder näsblod. Har ont i kroppen och hostar.

Andra dagen då dottern var sjuk så var hon sugen på EN sak att äta; kolakakor. Så jag bakade. Hon åt en halv, sedan somnade hon.

I dag var det min tur. Har inte fått i mig "mat" på två dagar. Igår lagade jag pasta, men mådde illa efter två tuggor. I dag har jag inte ens lagat mat. Drack lite yogurt och åt en hårdmacka. Men så fick jag enormt sug efter kakor. Mixade ihop en smördeg (eller mördeg) och rullade ut små bollar på en plåt. Åt en. Sedan mådde jag illa.

I går kväll var vi riktigt ämliga. Jag satt naken och skulle duscha. Löste nåt korsord och hör hur dottern ostar och "kräks". Hon kommer till mig på toaletten och gråter krokodiltårar. "Iiiiioooor fick kräks på sig!!!". Hennes lilla kramdjur Ior har hon varit oskiljaktig från sedan hon fick honom vid 2,5 års ålder. Och nu hade hon kräkts på honom...

Så jag bäddade rent hos henne, gjorde rent henne och gick tillbaka till min tilltänkta dusch. Gnussar först Ior i handfatet med både tvättmedel och tvål som luktar gott. Får någon host-slem-attack och kräks själv -i en båge ner i badkaret. Fy...

I dag är Ior torr och ren. Han luktar tydligen "kantarell", men det försvinner nog snart.

Kom ihåg när jag var luten och hade min "Ior". Det var en docka med mjuk tygkropp och plastansikte och plasthänder. Fick välja vad jag ville i en leksaksaffär (tror jag fyllde ett) och valde just DEN dockan. Jag döpte den till Jens. Ingen aning varför. Men han var med i vått och torrt och min mamma fick sy nya kläder (tygkropp) några gånger, för han blev så utsliten. Kläderna han har nu är skitigt rosa, samma som min mamma sydde avslutningsklänning till mig i 2:an. Lukten av Jens var trygghet. Hade jag honom så kunde jag somna ute på fisketur, i en igensnöad fjällstuga, i tält, och nästan vart som helst.

Jens ligger nu i min dotters lekstuga. Måste ta hem honom hit. Känns som om jag skulle behöva honom en sån här kväll med feber och ont...

Kramisar!