Påsk...

Påsk...

Nä jag smakar på ordet så tänker jag; gult, ägg, godis, slaskväder och kycklingar. Ungefär så. Minns skärtorsdagen när jag var 8-10 år och gick påskkärring. Gjorde det tillsammans med en kompis som bodde på "norra sidan" om Ljungaverk. Jag bodde på södra. Så vi gick på båda sidor och önskade Glad Påsk. Gav ett påskkort och fick pengar, frukt och såna där färgglada ägg med nåt sockrigt geleaktigt i.

När vi kom hem så hällde vi ut hela skatten och delade. Kommer ihåg ett år då vi fick nästan 100Kr vardera! Det var bra!

Annars var påsken mycket fiske i min barndom. Vi åkte ofta till någon fjällstuga för att ta tillvara på vårens sista isfiske. Annars åkte vi över dagen och fiskade. Dom dagarna kan jag längta tillbaka till så att jag nästan blir tårögd. Fikat. Täckbyxorna. Pappas maggotburkar i kylskåpet (ofta framför det man skulle äta), kvällars förberedelser av pimpelspön och angeldon. Och skogsturerna...

Men påsken suddas ut nu när man blir äldre. Ibland blir det bara någon gul duk, påskägg till dottern och på sin höjd en skinka. Det brukar bli så när hon åker till sin pappa. Då slöar jag. Men i år är hon hemma. Vi är/har varit krassliga så det blir inte fullt pådrag. Men vi har påskpyntat ljus, jag kokar rörost, äter godis, köpt ägg, köpt skinka och bytt till gula gardiner i köket. Så lite påsk ska vi allt ha.

Tänkte dammsuga. Men orken är liksom inte på plats. Men dammsugaren är gul, så det gör inget att den står framme, hehe.

Jag längtar UT. Sitta mot en timrad vägg och lapa sol. Inte känna stress. Inga måsten. Ingen ångest över något. Bara få vara. Sitta mot en timrad vägg och hälsa våren välkommen.

Kramis!