Var på skolan igår och lyssnade till en av de mest intressanta föreläsningarna hittills. Det var en sjukhuspräst som jobbar mycket med patienterna på Rättspsyk. Han hade en hel del vettigt att säga och jag kom på mig själv flera gånger under föreläsningen, att jag bara satt och nickade på huvudet.
Lite så här tyckte han (för det är ju inte vetenskapligt hur man tycker); Att bakom alla skal som en människa har (utseende, attityder, värderingar, yrke) så finns det alltid en människas innersta JAG. Ens innersta jag har alltid börjat som ett nyfött och oskyldigt barn, även som mördare, pedofiler och alla man kan tänka sig. Att som vårdare gäller det att med sitt eget "jag" nå fram till den andres "jag". Men utan att blotta sig själv. Att samtidigt stå kvar i rollen som vårdare.
Det är ju just det här som jag försöker att förklara för de i min närhet som inte för sitt liv kan förstå hur jag i framtiden kan vilja jobba med dessa sjuka människor.
Att en person är som den är, har förklaringar. Inte ursäkter. Men förklaringar. Så varför en mördare har mördat, kan ha oändligt många förklaringar. Ondska? Självförsvar? Desperation?
I alla fall så har vi nu fått "önska" praktikplats som ska börja om några veckor. Det fanns ett antal ställen, men varierande grad av "psykisk ohälsa". Jag har känt att jag vill se Rättspsyk. Jag vill se hur professionell personal tar sig an dessa sjuka brottslingar. Se hur sjuka de är. Vilka sjukdomar. Hur de ändå kan kliva upp om morgnarna och se sig själv i spegeln. Hur man (jag) kan hjälpa dem och hur man (jag) på bästa sätt kan ge dem ett liv borta från offer, anhöriga osv.
Det finns ca 10 avdelningar på Rättspsyk i Sundsvall. Med varierande grad av "utåtagerande patienter" och icke utåtagerande patienter. Det finns allt från mördare, pedofiler, pyromaner och annat, till dem som har missbruksproblem och psykisk sjukdom.
Min första tanke var; Jag vill se sanningen. Jag kan tänka mig att vara på "intaget" där alla nya kommer in och utreds. Innan diagnos, behandling och behandlingsplan. Råmaterialet. Men min mamma avrådde mig och sa "tänk om någon ger sig å dig!?". Först tänkte jag "Äsch". Sedan har jag suttit på skithuset halva natten och fick tid till sådana här tankar.
Klart som korvspad att min mamma reagerar så! Hon är ju rädd om mig! I alla år har hon, som min mamma, varnat och skyddat mig för alla mördare, våldtäktsmän, pedofiler ute i samhället. Precis som en mamma ska! Å så säger jag n dag att jag vill låsas in på en avdelning fyllt av just såna!
Dottern har också visat oro över "vilka gubbar och tanter" jag ska träffa på under praktiken. Så jag beslutade under morgontimmarna att jag önskar praktik på en avdelning där det koncentreras mycket på rehabilitering och återanpassning till samhället. Permissioner, biobesök och förmåner.
Känner jag att jag fortfarande är nyfiken på de "tyngre" avdelningarna, så får jag väl söka dit nästa praktik.
Nä, nu ska jag ta hand om en påt kolakakor. Det enda jag och dottern var sugna på idag. Jag kakor och hon kolakakor. De är ju så lättbakade, så det fick bli en sats. Så nu är orken slut och jag mår illa efter 3 kakor. Dags att bädda ner sig en stund igen...
Kramisar på Er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar