Lite ledigt

I dag är jag ledig från praktiken. I morgon också. Sedan ska jag göra ett kvällspass på Fredag. Så...hur går det för mig då?

Måste säga att den här praktiken är det mest spännande jag har gjort. Och intressanta. Och sorgligaste. Det är så fyllt av intryck, känslor och tragik över sjuka människors liv, så jag har svårt för att "stänga av" när jag åker hem.

Jag trodde att jag skulle vara "rädd" och på min vakt hela tiden, men man axlar sin roll som "lugn personal" och det är viktigt att inge lugn och trygghet. Som i alla vårdyrken, så klart. Men ett uppror på avdelningen kan i detta fall, vara lite mer...riskfyllt. Så dumt att yra omkring och vara orolig och urcshig.

Så måste jag få berätta, utan att jag har "sagt för mycket"? För sekretess och tystnadsplikt är viktigare än någonsin. Fast det är ju alltid viktigt. Men jag tror att Ni förstår...

Jag har alltid varit fylld av empati och medkänsla. För grodor, daggmaskar och till och med för träd. Ja, det låter lite koko kanske men så är det. Det är lätt att när man läser en löpsedel som "Han dödade 3 personer med yxa" tänka; men spärra in den typen och kasta bort nyckeln! Men mitt synfält öppnas mer och mer och jag tänker nu; Vad är orsaken bakom? Är han sjuk? Vad har han varit med om i barndomen?
Men så har jag visserligen tänkt länge och jag har länge intresserat mig för människan bakom brottet. Följde tex Brejviks rättegång direkt på nätet och så. Vill veta; Varför? Hur? Om? Inte på ett sätt som en del kvinnor som vill "rädda" brottslingar som sitter inne, utan varför en människa gör sådana saker.

När man läser om de mest bisarra brotten och morden, så har förövaren oftast hört en röst som sagt åt dem att göra saker. Döda. Förstöra. Utrota. Oskadliggöra. Tänk vad fruktansvärt att vara den som är sjuk och verkligen HÖRA dessa röster! För i den sjukes värld så är rösterna fullt verkliga och "finns" verkligen i huvudet. Det måste ju bli som en hjärntvätt att höra dessa hela tiden och dessutom bli helt trött och utmattad av dem...
Så att ge efter för dem, och göra något fruktansvärt mot andra människor, är ju "logiskt" för den sjuke.

Ja....sånt läser jag om och tycker är fruktansvärt spännande. Och läskigt.

Nä. Nu har dottern gått på skola. Sambon la sig 04-tiden (jobbar till midnatt) och jag börjar få tillbaka gårdagens migrän. Så jag går och lägger mig ett tag till. Ska försöka stänga av mina analytiska tankar några timmar. Sedan blir det hästmys, med dottern. Borsta och mysa med hästarna. För där släpper man allt...

Kramisar!