Jäkla huvve! Blir så less när migränen sätter fast sig som en tjurig grävling i skallen och vägrar släppa. Visst, en migräntablett kan få det att lätta, men tro på faan att skiten tagit ny fart nästa morgon. Jobbigt. Inne på dag 4. Eller 5. Blir alldeles snurrig.
Tur att jag varit ledig dessa dagar. För jag vet inte hur jag skulle hållit koncentrationen uppe om jag varit på avdelningen med denna skalle (och mage som också jäklats).
Jag som skulle göra så mycket dessa dagar, hm. Ja, ok, jag har tvättat en del. Och städat toa och handfat. Och röjt i köket. Men det är väl allt. Inte orkat mer. Energin tar slut efter 10 minuters donande. Antingen är det skallen som strejkar av smärta, eller å är det kroppen som strejkar -påverkad av smärta och medicin.
Just nu så längtar jag faktiskt bort. På ett egoistiskt sätt. Någon stanns att bara vara, sova, läsa, gå ut och gå. Bara jag och naturen. Någon som bäddar min säng och lagar mat åt mig. Ungefär ett sånt ställe som jag i framtiden skulle vilja starta åt "utbrända" kvinnor som behöver pausa innan de fått en hjärnblödning, slagit stekpannan i skallen på sin man eller stångar sitt huvud mot väggen.
I morgon är det nya tag på praktiken. Helg-tjänst, eller nåt. Se hur det går till på helgen. Inga långa pass, så det ska nog gå bra. Sedan är det bara nästa vecka kvar, examination på fredag och sedan är första året KLART! Klarar jag examinationen, så har jag klarat mig godkänd genom hela året! Kommer både att bli skönt och tomt, när det tar slut. Men då har jag kanske ork till att bläddra fram till kapitlen om "Demensvård" i mina böcker. Förbereda mig för sommarens jobb som börjar efter Midsommar.
Om jag bara hade haft möjlighet så skulle jag emigrera till Torpet i helgen. Packa en enkel väska, klä mig varmt och knata upp dit. Regga viltkameran igen och hoppas på "napp". Eller inte. Tudelat det där, då jag vill ha djur på bild, samtidigt som jag vill ha det fritt från djur runt hästarna. Apropå viltkameran och "fyndet" jag hittade på den häromdagen, så nästan skäms jag nu. "Ulven" som jag var så stensäker på (efter att ha måttat, krupit på alla fyra och letat spår...) är jag inte så säker på nu. Vi huttade en filmsnutt på kameran, från den där kvällen och då syns det klart och tydligt att det är en skabbräv som springer förbi. Så bilden var nog en tussig och ofin skabbräv, som förvrängde ögonen på mig. "Manken" var päls och den yviga svansen som fattades, var bara skabbig. På bilden rör den ju huvudet och då ser man inte nosen eller öronen ordentligt. Det gör man på filmen.
Så skäms på mig. Man ska inte vara självsäker eller kaxig, tydligen....
Nä. Nu ska jag lägga omkull mig en stund och vänta på att migräntablettens våg av lindring sköljer över mig...
Kramis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar