Surt idag...

Sommaren 2015...

Alla förhoppningar, all längtan och den välbehövliga ledigheten som alla behöver. Man tänker framåt på sommaren med bad, sol, ljusa kvällar, båtturer, fiske, nattliga ridturer, jordgubbar, bara ben och hängmatta.

Men jag kommer att minnas sommaren 2015 som; regnig, kall, rekordmycket insekter, jobb, jobb, jobb, migrän som vägrar släppa skallen och rekordvikt på vågen. En kropp som inte vill vara med på detta. En kropp som skriker efter LEDIGHET.

Har jag råd med det? Nej. Det går inte. Jag måste jobba för att ha råd med räkningarna. Och nu ligger jag en månad efter, då Juli är "kläm-månad" mellan lön och CSN.

Pissommar. Skitsommar. Bajssommar.

Jag försöker att vara tacksam för det "lilla" och myser ner mig med en film. Plockar blommor och ställer i vas. Ler när jag ser en groda på marken. Känner tacksamhet när hästar, hundar, katter och gnagare får vara friska EN dag i taget. Alla dessa saker är GRATIS. för jag har inte råd att vältra mig i nöjen och tacksamhet som kostar pengar.

Nu till helgen så drar Ljungarocken igång, för 3:e gången. Jag har varit där de båda gångerna tidigare, men i år så går det inte. Dels för att jag jobbar hela helgen (13.30-21 fredag, 8-21 lördag, 8-21 söndag). och dels för att jag inte har råd att lösa in mig för en timmes lyssnande nån av kvällarna. Det går inte...

Och inte kan jag leka struts heller och "inte låtsas om" festligheterna, för jag bor 200 meter från campingen där många festivalfirare ska bo. Så de kommer att gå förbi sovrumsfönstret dygnet runt hela helgen. Och sedan kommer jag att måsta cykla förbi festivalområdet både till och från jobbet. Och väl på jobbet så kommer musiken att höras mer än väl.

Så jag tycker faktiskt liiiite synd om mig själv just nu. Att jag inte får göra nåt roligt. Visst är det roligt på sitt sätt att jobba, att känna sig behövd och nyttig. Men just nu på sommaren så svider det lite.

I slutet av Augusti kommer min "feta" lön, och jag har börjat fundera över att skämma bort mig med nåt. Det skulle vara kul att hitta på nåt med dottern och sambon, men samtidigt funderar jag starkt på att vara snuskigt egoistisk. kanske låter hemskt, men de får båda två göra roliga saker i sommar, så egentligen är det inte mer än rätt om jag skämmer bort mig själv lite.

Tankarna snurrar kring detta;
- Spa-weekend ngnstanns i Sverige.
- Migrän-botox-behandling (för att lindra migränen. INTE för fåfänga...) med hotellvistelse och vila.
- Hyra en fäbodstuga i en vecka och "bara vara".
- Hotellpaket med Mia Skäringers föreställning (dock senare i höst).

Tåls att tänkas på. Närmast hjärtat ligger just nu "Migrän-botox-behandling". Fast jag i åratal har tvekat till att låta någon spruta in nervgift i min kropp och inte veta vart det tar vägen. Dessutom ganska stora mängder, då de sticker på upp till 35 punkter panna-nacke. Men TÄNK OM det fungerar!!!
Om jag skulle kunna jobba extra i vinter, kanske några pass i månaden vid sidan av skolan, så skulle jag ha råd att underhålla botox-injektionerna. Och det är det faan värt. Om jag skulle få nåt fel av injektionerna när jag är 60 år och knall fall ramla ihop o dö, så är det bättre än att plågas av denna ständiga, kroniska, vidriga smärta dygnet runt, tills jag är 90 år.  Amen.

Nä. Nu ska jag försöka snickra ihop nåt att äta. Det står mellan havregrynsgröt, havregrynsgröt och sallad. Sen ska jag leta upp nån läskig rysare och titta på. Dela soffa med två dyngsura doggar och fisa ikapp med dem.

Kramisar!