Vi gjorde det!

Vi GJORDE DET!

Jag och dottern cyklade upp till hästbetet och tränade 2 av 3 hästar. Dottern red stillsamt på skäcken (indianhästen som han brukar kallas). Han är ju inriden redan vid 3 år ålder, men inte "utbildad" som det så fint heter på hästspråk. Så underbart att se både henne skina upp och hästen få arbeta lite.

Hans "föl" (som nu är 8 år) är ju dotterns häst. Han hade vi otur med när han skulle ridas in. Först var han klapphingst, vilket innebar operation med buköppning på hästklinik. När det såret läkt, så var det in en gråbent sak som bet och skrämde honom. Han skadade hov och ben och det tog ett år innan det läkts riktigt. När jag sedan började jobba med honom från marken (Natural Horsemannship) så betedde han sig väldigt omoget. Ha var trotsig, vinglig och bråkig. Som en tonåring. Så då fick han "mogna" nåt år till.

Det var tanken. Nu är han 8 år och inte inriden ännu. Han är van sadel och är tränad en hel del från marken. Så han går bakom den som leder, tittar man på bakdelen så går han undan, backar på kommando osv. Så jag tror att det egentligen bara är att sätta sig på honom. Stillsamt visa vad höger-vänster-stanna-gå-backa betyder. Sedan ge sig ut i skog och mark med en lugn hästkompis.

Idag gjorde vi en "rundcorall". Det är det allra bästa när man ska träna häst. Tycker jag alltså. Det är en rund inhägnad på 15-20 m/diametern, där man ska kunna ha hästen lös. Man tränar sig i att förstå hästens kroppspråk och använder sig sedan av det för att få hästen att röra sig, stanna, vända osv.

Detta är ju ursprungligen något som cowboysen använde sig av, när de tränade sin hästar till inridning. Alldeles i början tog europeerna med sig tekniken från spanien, där man gjorde liknande med en så kallad picadeiro.

Om man vill veta mer om denna sorts träning av häst, ska man veta att det finns olika varianter inom detta också. Jag kallar det "aggressiva" och "mjuka" sätten. Och sedan finns det olika däremellan.

Robert Redford i "Mannen som kunde tala med hästar". Han tränar häst på ett bra sätt -tycker jag. Mjukt, men tar i om det behövs...

Det "aggressiva" sättet kan man se i olika westernfilmer, där hästen ska "knäckas" (breaking) och snabbt rids en vildhäst in på en timme. Från att aldrig ha haft en grimma på sig tills att en människa sitter på den och galopperar. Man övertygar hästen om att det inte är någon som helst idé att protestera mot människan som ledare. För om de protesterar så drivs de på i galopp i rundcorallen tills de "ger sig". Då stannar de upp, sänker huvudet, tuggar och låter människan bestämma.
Detta sätt kan ju fungera på en häst som är väldigt "tuff" och ranghög. En som kanske slängt av ryttare, surar med maten, drar omkull den som leder den i grimskaften osv. Men på en osäker häst tycker jag att det är ett hemskt sätt. Hur blir förtroendet till människan? Risken finns att hästen "avprogrammeras" från sina instinkter (flykt, nyfikenhet, flockkänsla...) och nästan blir "död" i ögonen.
Oftast så "kelar" inte dessa hästmänniskor med sina hästar, för de tycker att det är ett sätt att visa underlägsenhet. En tränare i detta är oftast tysta i träningen. Ingen ljudlig kommunikation till hästen. Det anses onödigt.

Det "mjuka" sättet föredrar jag. Där har man också en rundcorall. Och det handlar fortfarande om att människan ska vara ledare. Men på detta träningssätt så växer förhållandet människa-häst fram på ett förtroeligt sätt. Men utan tvång. Det blir mer att hästen väljer människans förslag. Detta passar mjuka/normala hästar, men kan utövas på tuffa hästar också.
Beröm är en stor del i denna typ av träning. Antingen med godbit eller rösten. Eller både och.

Det bästa tycker jag är det mjuka. För det mesta. Men handlar det om en tuff aggressiv häst, så kan man behöva ta några byggstenar från det aggressiva sättet. Jag kör så lugnt som möjligt, men är inte rädd för att säga ifrån om hästen bråkar på ett sätt som kan bli farligt. Godis är jag inte så där jättemycket för i träningen, då det lätt blir "tiggeri" från hästens sida. Jag brukar ge röstberöm-klapp och ibland i kombination med en godbit OM det är transport eller alldeles i inlärning.

Ja, nu är ju inte jag nåt proffs, men ganska duktig när jag väl sätter igång. Som dottern sa när jag tränade yngre hästen att följa mig lös "Wow, det är ju som magi, mamma!". Jaa, nästan. Med kunskap om hästens tanke och kroppspråk.

Så idag blev en bra dag. Dotter och djur, motion och middag med föräldrarna. Klippte marsvinsklor, marsvinspäls, hundklor och tränat hästar. Migränen har hållit sig i bakgrunden. Inte knastrat igång på allvar, utan varit borta i perioder. Hos hästarna kände jag ingenting. Som vanligt.

Kramisar!