Fläskläpp

Jag sitter fast... Det har jag gjort tidigare också, så jag känner igen skiten så väl... Vill inte riktigt kalla det en depression, men om jag inte medicinerade mot det, så skulle jag nog sjunka som i kvicksand. Med ett "slurp" så skulle det vara klart.

Jag fattar inte varför jag ska behöva gå denna krokiga stig, som så fort jag får lite sol i ansiktet -ja DÅ smäller en kvist rakt i ansiktet och jag får fläskläpp. Sedan ska jag gå med öm fläskläpp över de krokigaste rötter som lägger krokben gång på gång. Och gång på gång ramlar jag på ändan och ska ta mig upp. Just som jag klamrat mig fast vid en taggig rosenbuske och tagit mig upp på skakiga ben, ja då kommer det någon hurtfrisk person som tycks "sväva" ovanför marken och md lätthet tar sig fram. "Upp med hakan, lilla vän" säger denna person hurtfriskt...

Just nu så är jag missnöjd med hur mitt liv har blivit. Med tanke på att jag är 40 år om bara några år, så har jag inte uppnått många av de bitar som jag började att leta efter till mitt livspussel för snart 20 år sedan.

Då jag var strax under 20 år, så ville jag detta;
- Hitta mitt livs kärlek (oh, SOM jag letat...)
- Bo på en egen gård med djur
- Ha 2 barn
- Jobba med att skriva eller med djur
- Vara frisk och kry

Så idag då? Vad har jag uppnått?
- HOPPAS att jag hittat mitt livs kärlek
- Bor i en sliten lägenhet. Har djur men de är utspridda på 3 ställen...
- Har ETT barn
- Jobbar inte med vare sig skriva eller djur. Jobbar inte alls...
- Är inte direkt frisk och kry, när man har en dosett med läkemedel som skulle kunna tillhöra en 85-åring.

Vad som orsakade mitt dystra sinnelag i dag, är besked från CSN. Jag har inte rätt till studiemedel, för att jag inte klarade alla poäng i Religionskursen i våras! Gah! Faaan! Hur gör jag då?

En annan grej är att jag snart inte orkar tänka framåt med motstånd. Flytta till gård? Med vilka pengar? Min sambo vill att jag hittar ett jobb först. Lätt? Nä.

Den dagen jag kommer att sätta min fot på en egen gård, då kommer jag att ha grått skägg, alla djuren har passerat Pärleporten och jag kommer att sitta ensam där med dammråttor och silverfiskar.

Och ett till barn... Jag har satt som "ultimatum" att vi ska bo på gård innan jag blir gravid. Så att jag kan pyssla med allt, dragandes på barnvagn. Och slippa tigga skjuts överallt. Men med tanke på
motkraven, så... Det kanske få bli en kåldocka i stället?

Nu ska vi i alla fall åka och titta på en ny soffa. Provsitta. Provhoppa. För att se så det inte är nåt skit man får ischias i...

Kramis där ute i höstrusket!