Hjärnstress går under "utbrändhet" om man kollar wikipedia. Jag skulle vilja påstå att man inte behöver vara utbränd för att drabbas av hjärnstress. Säg till exempel en förälder som dag ut och dag in får ta hand om tre barn på morgonen. Frukost, kläder, tandborstning, tider, bussar, läxor, väskor, gympakläder... En så person kan få helt "blackout" och ställa in flingorna i kylskåpet, trycka ut hudkräm på tandborsten, sätta sig på passagerarsätet i bilen (fastän mannen är hemifrån sedan flera timmar). Utan att vara "utbränd". Men med en hjärna som helt enkelt får för mycket att tänka på.
Man kan nog hamna i ett tillstånd av hjärnstress, när man är utbränd. Att hjärnan inte orkar med vanliga funktioner. Att det är nog att kliva upp, stoppa fötterna i tofflorna, släppa ut katten och hälla upp en kopp kaffe. Sedan kanske den personen är trött igen och måste "powernappa" på kökssoffan.
Lite så där är jag. Har varit sedan jag brände ut mig -12. Men det är lurigt. För jag VILL så jäkla mycket. Så då kan jag ånga på tills jag ramlar ihop i soffan och sover 4 timmar i sträck. Utan att höra telefon, dörrklocka eller nåt.
Men detta är något jag inte riktigt har tillåtit mig själv, när dottern är hemma. Så jag har ägnat en otroligt stor del av hennes "pappa-helger" till att sova. Eller som jag nu säger; ÅTERHÄMTNING.
Om jag åkte till stan, för ett år sedan, så kunde jag sova hur länge som helst efteråt. Migränen var ett faktum. Allt stoj från folk, bilar, sirener och lysrör blev för mycket. Återhämtningen var ett faktum.
Jag tror att man kan träna upp sig själv att "tåla". Jag fick panikångest (väldigt lätta attacker) i höstas när jag började skolan. Men jag är så "van" att jag visste ju vad det var. Inget konstigt. Bara ta det lugnt. Sätta sig på en parkbänk och titta på några änder. Välja den sidan av ån som är "lugn", på väg in till city. Tillåta mig att vänta ut attacken.
Nu går det ganska bra i stan. Jag kan till och med njuta av dofterna från ett bageri. Ljudet av en gatumusikant. Lägga märke till duvornas kuttrande. Hjälpa en gammal dam som fastnat med rullatorn etc.
Men jag vet ju att det säger bara PANG, så kommer panikångestattacken och hoppar på mig. I morgon eller om ett halvår.
Eftersom det sista halvåret har varit ovanligt tungt, så är min Utbrändhet på ett nytt stadie. Skulle jag inte veta vad det är, så skulle jag bli knäckt. Men nu vet jag. Jag vet varför både kropp och psyke reagerar som de gör.
Den sista veckan har ägnats åt studier i 120%. Morgon, middag, kväll och natt. Men på "mitt" vis.
Så är kan det se ut;
07.30: Väcka dottern. Få iväg till skolan
08.30: Sätter mig och pluggar i nån timme
10.00: Rastat hundar, fikat, suttit och glott på nyheterna
10-12: Vila
12-14.30: Plugga innan dottern kommer hem och stojar
15: Mat. Hundar ut.
16-17: Plugga
17.30-19: Vila
19.30-22: Tv. Läxläsning med dottern. Nattning.
22-02: Dusch. Ut med hundar. Fika. Plugga...
Jag måste vila. Annars skulle nog hjärnan lukta bränt.
Just nu sitter jag med hårfärg i håret. Måste, för jag ser snart ut som George Clooney i skallen annars. Snyggt på en "mogen man". Konstigt på en 38 åring som pluggar ed en massa 20 åringar, för att bli attraktiv på arbetsmarknaden...
Måste nog noppa ögonbrynen också. Jag har ju naturligt svarta, så om jag inte noppar så blir jag nog George Clooney där också.
Sedan plugga lite till. Läsa igenom de 40 instuderingsfrågor som ger en "hint" om vad som kommer i morgon på salstentan!
Gruvar mig för den. Det känns så högtidligt. Man får visst lösa ut sin tenta med legitimation. Sedan ställa ifrån sig väska, lägga ifrån sig mobilen. Vara tyst och legitimera sig när man ska på toaletten! Jisses. Sedan börjar den. Tentan i Medicins vetenskap; Sjukdomslära. Hulk.
Nä. Nu har tiden gått ut för hårfärgen. Bäst att lyda.
Kramis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar