Dipp, utan chips

Första "dippen" på ett tag. Orken, glädjen och energin är borta. Puts väck. Jag skulle vilja rymma bort ett tag. I alla fall i en timme.

Det här med examensarbetet tog mer knäcken på mig än vad jag trodde att det skulle göra. För som en trist bieffekt, blev det ringar på vattnet och jag missade 2 jobbnätter, utan att jag har gjort den minsta lilla nytta. Ok, jag har städat här hemma och varit hemma när dotter kommit från skolan. Men vem tackar en för det?

Migränen håller sig fortfarande tyglad, efter piercingen. Det ligger som en svag huvudvärk och lurar, men orkar liksom inte riktigt blomma ut. Och det är ju underbart! Japp. Men när jag hanar i en sån här "dipp" så är jag så trött. Vill bara sova, göra nåt litet och sova ännu mer. Precis som om kroppen vill ladda så mycket som möjligt. Men trots att veckan varit löjligt lugn, känner jag mig inte uppladdad för fem öre. Tvärtom...

Liksom såna där småsaker hela tiden, som gör att man snubblar smått gång på gång. Elektriska saker som krånglar, glödlampor som smäller, kött som surnat innan "bäst-före-datumet", kläder som går sönder, vittvätt som lyckats dölja en röd strumpa innan tvätten... Ja, sånt. Och hund som lyckas rymma ut på vägen och skrämma grannarna. Och mig.

Nä, nu ska jag fortsätta se på "The last Alaskan" som handlar om de få personer som bor i ett reservat i Alaska. Björnar, vargar, -60 grader och ingen kommunikation med omvärlden. DET passar mig perfekt att dyka in i just nu...

Kramisar!