En pära till morsa

Så var det dags för lite mothugg i livet igen... Tyckte väl jag med att det flöt på lite väl bra ett tag här. Men så hände en grymt irriterande grej med examensarbetet, B-uppsatsen. För när vi skickade in den, så kom den in "försent" och nu får vi inte göra examinationen förrän i Augusti! Buhu! Och så fick jag också veta idag att vi inte har en chans att bli antagen till C-kursen i Psykiatrisk Omvårdnad, för poängen kommer inte att räcka, innan B-uppsatsen är klar. Gah!

Det känns surt. Så surt så att jag liksom jagar bort tankarna på det och försöker intala mig själv att "jaja...det är inte hela världen". Nä, det är det ju inte. en det är så pissigt irriterande!

Hade det varit på en folkhögskola eller komvux, så hade läraren säkert kunna fixa så att vi fick examinera i morgon. Men Universitetets regler är något för sig själv, suck.

Så jag som hade tagit ledigt från jobbet för att storstilat examinera, med ny klänning och nya skor -blir hemma för att muttra och försöka ta nya tag. Och då ska Ni veta att jag bär inte klänning ofta... Surt också för att jag tog ledigt de här 2 nätterna till och från examen, och så blir det ingenting. Men de har säkert fått ut någon annan och jag vill inte ringa och krångla.

Jaja. Kanske man skulle ta och gräva ett pärland i morgon. Det är ju trevligt med hemodlat. Och någon meter med sallad. När man inte får leka examinerande universitetselev, så kan man väl leka bonde. För att ligga och mysa i solstolen blir svårt. För den pajade jag idag. Med buller och bong. Herregud vilket päron man är...


Dottern hade med sig en ny kompis från skolan. Jag hejade och de gick och hjulade och akrobatikade på gräsmattan. Jag satte mig i solstolen och tog en lycklig suck. "KABRAK!" Där låg jag som Märta i potatishandlaren, fast utan Rolf Lassgård på... Och jag kom inte upp! Jag var fastkilad mellan träramarna och kom helt enkelt inte upp eller ur! Så jag skratt-skrek-ropade på Wilda, som fick komma springande med sin nya kompis och hjälpa mig upp. Med hjälp av ett hundkoppel som jag kunde hålla i och en dotter, så kunde vi skrattandes få loss mig. Men solstolen blev kaffeved. Och sittyget sprack mitt i tu...

Så kan det gå. När man är för tung för att sola...

Ok. Piercingen då? Jo, den sitter där. Jag hr "bara" haft lättare spänningshuvudvärk dessa dagar, sedan jag gjorde den. Och huvudvärken kommer sent på eftermiddagen i stället för som tidigare att den ligger där mest hela tiden och går över i migrän om jag anstränger mig. Så jag är optimistisk, men ropar inte hej än...

Nä. Nu ska jag kolla om vi har grejer för att gräva ett litet land i morgon. Dags att smutsa ner fingrarna efter allt pappersvändande i 2 år...

Kramisar!