Juletankar

Ja, pengar är inte allt... Man kan inte köpa sig lycka eller hälsa. Men det är klart; bristen på pengar gör ju att dt svider mer i de sår man redan har.

För lite mer än en vecka sedan, fick jag första CSN utbetalningen. Skönt! Äntligen! Ja, äntligen. Men nu är det ju så att jag redan låg nere på "botten" och crawlade och då behövs det lite mer i livet än pengar.

Ja, Julen blir räddad, med denna pengaskjuts. Skulder betalda och dotterns julklappar fixade. Hästarnas mat och förhoppningsvis räcker det till en tandläkarkur på gammelhästen.

Men bakom den rapande plånboken, så sitter jag som en skugga av vad jag borde vara. Trött. Utpumpad. Ledsen. Som en urvriden stinkande disktrasa. Vet liksom inte vart jag ska ta vägen med det här. Jag är kunnig inom detta med "ups and downs", depressioner och utmattning. Äter redan 2 sorters antidepressiva och har gjort i...14 år. Maxdos det senaste 2 åren, efter att jag totalkollapsade. Eller 3 år är det?!

Ju mer jag pratar med sambon, desto mer mussla blir han. Och jag klamrar honom inte! Jag känner dessutom igen det. Har ju haft några förhållanden i livet och alla brukar sluta på samma sätt; jag mår skit och karln känner sig maktlös för att inte kunna "hjälpa mig".

Märker på dottern också att hon märker skillnad på mig. "Är du ledsen igen mamma? Har du gråtit?" Så hemskt... Men vad ska jag göra? Kan ju inte gömma känslorna. Det pyser ju över!

Å så har vi Julen då...Suck. Ett tag hade jag hopp om en fin Jul. Lugn, lagom och fridfull. Men nu känns det bara bajs. Dottern har haft funderingar på att vara hos sin pappa över Jul. Förr har det svidit i mitt hjärta av att inte haft henne nära. Men nu känner jag liksom; "Jaa...där är dom glada i alla fall". Om hon vill vara där, så ska hon få vara där.

Vi är bortbjudna en av Julens dagar, med övernattning. Och Nyår är planerad. Men jag funderar ärligt på att OM dottern åker till pappan, så ska jag nog dra upp till Torpet. Jag och djuren. Hoppas på snö, så kan jag börja rida in Arbin. Jag, djuren, skogen, prinskorv, en julskinka och en massa julmust.

För som det känns, så skulle jag göra mig oh andra en tjänst, om jag lät bli att "förpesta" deras Julfirande med mitt sura humör. Magen är paj, migränen kommer så gott som dagligen och jag gråter för allt. Skulle vara skönt att sitta på höbalen och se stjärnorna. Lyssna på hästarnas tuggande och frystorka bort tårarna. Jag har gjort det förr och det hjälper...

Nä. Nu ska jag leta nåt att titta på via datorn. Kanske nån ny äcklig skräckis har släppts? Eller nån vildmarksfilm om människoätande vargar? Nån film som gör att jag kan längta ännu mer till Torpar-livet...

Kramis