Nu är det inte långt kvar till kokpunkten för min hjärna. Ett stegrande migränanfall lurar bakom hörnet och tycks vänta på att jag välkomnar det. Låter jättemysko, men eftersom jag har så mycket oro runt mig nu, så liksom "väntar" kroppen på att få bryta ihop.
Räknade lite grovt på hur mycket pengar jag "gått miste om" i höst, genom att CSN inte betalat ut nåt. Tja, 40.000:- i runda slängar. Bara DET skull kunna få vilken student som helst gråhårg (och flintskallig). Och de grå sprutar fram, trots hårfärgning...
Att det sedan är allt annat tjafs, är som ett extra grädde på...skiten.
I går kväll såg jag att det fanns en ny händelse på Min sida inne på CSN. Det stod att de "registrerat mina nya uppgifter". Tidigare så har det meddelandet och beslutet kommit samma dag. Men inte denna gång. Såg jag ringde CSN, satt i telefonkö för att få höra; "Vi jobbar så fort vi kan och kan inte jobba fortare..." Jag fann mig inte och antar att min brända hjärna fick tuppjuck..
Tänkte förut att jag skulle baka nåt, för att jag och dottern ska kunna "mysa" lite ikväll. Men det är slut på smör och socker. SÅ vad bakar man då? Och mat? Tur att dottern tycker om falukorv, för det var det som fanns.
Nä. Fy vad trött jag är. På allt. På inget. På det mesta. Jobbigt att andas Att blinka med ögonen. Att svälja. Att tänka. Tror jag ska göra "operation kåldolme"; rulla in mig i täcket för resten av kvällen. Ta en migränspruta först. För tabletterna är slut och vem har råd att lösa ut nya? Inte jag.
Kramisar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar