Jahopp. Då var den julen slut. Skinkan uppäten. Hyacinterna utblommade. Julklapparna öppnade. Och varje år samma sak; en slags ångest över att julen går så fort och att man inte hinner med allt som man skulle vilja.
Ligger här i soffan och är sjukling. Halsen är svullen och varig. Febern går upp och ner. Inte nog med det, så fick jag ett migränanfall ikväll också. Mår skit. Men kan ändå inte sova. Vänder och vrider mig. Svettas och fryser.
Är det någon gång man känner sig ynklig så är det väl när man är sjuk. Och har man det knakigt på andra plan samtidigt, så är det ett ännu djupare hål man faller i. Just nu så känner jag mig inte värd någonting. Som en fet, lat, sjuk, oförmögen, halvgammal, "ungtant" som skulle kunna försvinna från jordens yta, utan att det skulle göra särskilt mycket.
Man ska ju egentligen, lära sig att man ÄR ersättlig, just för att man bränner ut sig annars. Men som det känns nu så är det inte särskilt kul. Känner mig som en gnatkärring. Det är djuren som visar sin uppskattning, bara. Riktig sådan där att de kan mysa villkorslöst och ösa över en kärlek. Att jag köpt julklappar, julstädat och fixat julmat gick liksom bara "förbi". Trist. Styrker min känsla över att jag skulle ha "skitit" i julen och stängt in mig i Torpet...
Ensam hemma och uttråkad. Klen och ämlig. Sett de filmer som är värda att se. Vet inte vad jag ska leta fram. Kanske Det sjunde inseglet? Har faktiskt aldrig sett den, men velat göra det. Passar min stämning bra. Japp. Den får det bli. Med lite isvatten till.
Kramis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar