SÅ mycket man borde, ska och vill

Tänk så mycket man vill och så mycket man borde
Vad lite man måste
Och ganska mycket man kan
Men man äts upp av allt den man skulle
Fast inte gjorde
Så till slut är energin till det man verkligen vill slut
Och ingenting blir som det egentligen ska....



I dag har jag i alla fall jobbat några timmar. Men det räckte för att migränhelvetet skulle braka löst. Kände känningar redan hemma innan. Tankarna hann inte med och jag stressade så magen blev paj.
Så fastän det är både roligt och känns nyttigt att jobba, så är det som om min kropp inte tycker det.

På sistone så har jag mer och mer frågat mig själv VAD vill min kropp? Min hjärna? Min själ? Det brukar då komma upp liknande saker varje gång jag frågar mig det; Leva stillsamt på en gård. Plocka ägg. Rykta häst. Göra lite egen getost. Odla egna grönsaker. Rida barbacka i skogen. Sitta vid en eldstad och titta in i lågorna. Styras av ljuset, mörkret och årstiderna.

Att få till den där "livets cykel" där man odlar med sin egna händer, matar djuren som kan ge en mat, gödslar ut med dess skit. Visst jag tycker om att å stan och handla ibland. Tycker om fina saker och att gå på bio. Klä upp sig och gå på resturang. Känna lukten av en blandning av avgaser, resturang, parfym och "stad". Ibland. Mer sällan än ofta. Vet dessutom vad det innebär att bo både på landet och i storstaden, eftersom jag gjort båda.

Idealet vore att 1. Gå klart utbildningen. 2. Vila upp mig så pass under detta läsår att jag är riktigt piggelin efteråt. 3. Få en bra anställning inom det jag utbildas för. 4. Köpa en fin liten gård. 5. Starta upp en verksamhet i liten skala, men ändå lönsam. Med inriktning mot människa-djur-natur=må bra.

Det känns så hopplöst på nåt vis. Ända sedan jag fick "visionen" framför mig om detta (1999), så har jag känt att det ÄR detta jag vill! Men gång på gång så läggs käppar i hjulet och inget blir av. "Det har inte varit meningen än..", säger de kloka människorna runt mig. Men...när är det meningen då? Kan jag skynda på det? Ska jag över huvud taget göra det? Det kanske kommer så många käppar i mitt hjul, för att det inte ÄR meningen?

Tänk om jag ska jävlas, kämpa och sträva efter detta tills jag är...63 år. DÅ kanske jag kommer på att det är ju glasögon jag ska designa! Och så flyttar jag till Paris och designar glasögon. Gifter mig med en 25årig toyboy och lever lyxliv.

Och så har jag längtat efter getskit?

Äh. Man ska inte skriva blogginlägg medans migränen glöder.

Kramis

Verifiera hjärnan

"Var vänlig och ange en verifieringskod för att få öppna ögonen, Tack"...

Så känns det. På ett ungefär. Jag känner mig geggig i hjärnan och litegrann som en gammal CD med repor på. Om och om igen. Hackar. Börjar om. Står och tuggar. Kommer liksom inte vidare.

En mysko grej som brukar hända, när jag är "arg"/förbannad eller helt enkelt rasande, är att elektronik i min omgivning krånglar. Det kan vara datorn som bara lägger av, eller mobilen som blippar till och "dör". Eller att jag blir så arg att jag blir pissnödig, går på toaletten och "PANG" så smäller glödlampan ovanför skallen på mig. Under det senaste halvåret, så har jag upplevt att till exempel bussens kortläsare eller apotekets dator börjar krångla när det är min tur Inget ovanligt att de krånglar, kanske. Men när expeditet säger; "Men? Å det som funkat så bra i flera dagar?!).

Äh. Inbillning, kanske. Säkert. Absolut. Enligt vissa. Men energier är inte att leka med. Man måste lära sig att styra dem lite. Om man blir medveten att man har dem, så kan man inte bara "slå på" knappen och sedan glömma stänga av den. Med energin, alltså. Då blir man som jag; utdränerad. Tom. Utbränd. Eller så pajar man glödlampor...

En av de anledningar till att jag känner mig lita blah just nu, är denna jäkla ekonomi. Har ju (som jag skrivit om...) jobbat sedan veckan före midsommar, missat semestertripper och inte gjort ett skit. Jo, en kompis, 2 mil härifrån. Den natten var guld värd, att få bli lite bortskämd. Men förutom det?! Inget.

Och det sura är ju att lönen av denna sommars slit kommer först nu, 27:e som kommunalarna får sin lön. Det är nu jag får min "heltidslön" som jag liksom "levt av"/för hela sommaren. Jag längtar så knogarna lir vita, men vet att det blir utan ett antiklimax när de rullar in på kontot. Då ska "allt" betalas. Sambon som legat ute med räkningar, tandläkare åt hästen, skolkläder åt dottern, skolböcker åt mig, tågkort åt mig och kanske kanske att jag lyckas spara en slant till Julklappar. Förmodligen inte, men kanske.

På EN heltidslön. EN månad. På ETT år. Huva...

Sambon åker snart ner till Göteborg och ska se Metallica. Med sin bror. Han fick biljetten i 30-årspresent. Jag är lite avis, måste jag erkänna. Men jag får nöja mig med en karl-och-barnfri helg, då det blir "raggarfest" på krypavstånd från lägenheten. Får sitta ute och lyssna på brummande motorer, skrikande däck och Rockabilly musik.

Eller så skiter jag i det också. Packar en väska och siktar mot stjärnorna uppe vid Torpet. Eldar lite skrot, plockar lite bär och marinerar mig skit.

Kan inte tänka riktigt riktigt. Tog ett halvt migränpiller för en timme sedan och det grötar till det. Borde lagt mig en stund, men mitt samvete är så dåligt. För om 2 dagar börjar dottern skolan igen, och jag har inte varit på NÅGON semester med henne. Alls. Inte ens en badstrand! Och tidigare idag (innan migränen knackade på) så lovade jag att vi skulle cykla till ett badställe idag.

Så nu bara väntar jag att hjärnan ska "verifiera sig" och surra igång. För det där med elektroniken som jäklas, det stämmer också in på att logga in på den här bloggen. Varje gång så får jag felmeddelandet "fel lösenord" och så får jag göra en jäkla procedur för att ändra. Man kan inte ange ett man redan har haft, så min hjärna blir om möjligt ännu mosigare. Nu har jag använt alla husdjursnamn, dess smeknamn, födelseår så jag vet snart inte. Äh. Orkar inte ens tänka på det.

Verifiera lugn därute!

Kramis!

Vetenskap, mediciner och hokus pokus

Onsdag... Augusti låter så "höstigt". 12:e är ju "mitt i månaden". Så nu är vi alltså halvvägs in i höstmånaden. Och jag har fortfarande inte fattat att det varit sommar än...

Tror Ni jag har kommit mig för att packa mig upp till Torpet? Näe. Icke. Jag lullar omkring i den här halväckliga lägenheten och ögonen är på halvstång, höll jag på att säga. Jo, men det stämmer ganska bra in på beskrivningen.

Dels så kommer det "efter" att jag pluggat i ett år, praktiserat på ett sk "fruktat ställe" och sedan har jobbat hela sommaren. Det är först nu som jag tillåter mig själv att dega ut. Att lukta lite svett, ha flottigt hår och hundhåriga byxor. Eftersom dottern är borta och sambon jobbar, så jag lyssnar på in kropp och försöker stänga bort alla krav.

En dag ser ut ungefär så här: Vaknar. Går på toa, tar medicin, spelar lite på mobilen. Sover en stund till. Kliver upp, äter nåt, går ut med hundarna. Upp till hästarna och kolla läget o fylla vatten. Lägger mig och läser eller ser en film. Sover en stund. Upp och äter, ut med hundarna, diskar eller nåt. Ser Tv. Sen nattinatti.

Jag känner att jag måste ta igen mig. Visserligen kan man göra det på olika sätt och om jag bodde annorlunda, så skulle jag förmodligen göra annorlunda. Då skulle jag nog ha svårt från att vara i stallet och pula på. Men nu är det så här...

Återinförde en medicin, ju. Den som ska tas till kvällen och oftast ges till personer med nervsmärtor eller fibromyalgi. Den kan göra en trött. Jag har provat den förr, flera gånger och i början är den fantastisk! Migränen blir mycket bättre och spänningshuvudvärken försvinner. Till en början. Sean smyger det sig tillbaka igen. Och eftersom biverkningen är mardrömmar, trötthet, "bommulskänsla" i huvudet, så har jag slutat med den när den inte hjälper.

Men nu hjälper den... Och det är fantastiskt att vakna UTAN huvudvärk och migrän!!! Det brukar komma någon sväng på eftermiddagen, men då lägger  jag mig. Borta! Känns magiskt...

Läkaren som skriver ut migränmedicin åt mig, har nu haft 3 veckor på sig att skriva ut, men inte gjort det. Varje gång jag kommer till Apoteket, så tittar de förvirrat på mig "Näe, finns ingen insatt medicin där...". Nu sist ville de att jag skulle köpa 2 (!) svagare tabletter för 79:- !!! Jag menar, OM jag får ett migränanfall, så tar det 2 tabletter innan det är borta! När jag hr rätt till receptbelagda på högkostnadsskydd!?

Näe. Tur i oturen att jag har lite bomull i skallen och sover det mesta av dagarna, när jag ändå inte har medicin...

Apropå medicin, så hörde läkaren av sig om min behandling för ämnesomsättningen/sköldkörteln. Han hade missat mina mejl totalt, då de hamnat i "skräppost" i hans mejlinbox. Men nu har han skrivit ut de tre preparaten som jag ska äta. Igen. Så nu blir jag väl piggelin till skolstarten igen, kan jag hoppas...

Nu ska jag sätta mig och leta reda på lite "hokus pokus" hjälp, till ett par vänner, som behöver tips. Jag är ju tydligen bra på sånt, host host. Men jag blir smickrad. För fastän jag nu studerar vetenskap in hjärnans cellnivå, på universitet, så är jag helt övertygad om att det finns saker och krafter som man inte kan läsa om på universitet. Saker man lär sig i livet och som det är mer eller mindre mening att man ska ramla på...

Nä. Nu "hjälpa" lite och sen stödvila.

Kramisar!

Snart. Mycket snart...

Natt 2. Sista passet på sommarvikariatet. Jobbat som en myra ända sedan veckan före midsommar och än har jag inte kunnat " unna" mig något. För som vikarie får man lön en månad efteråt. Så min "fina" lön får jag snällt vänta på tills slutet av augusti.

I morgon åker dottern med sin mormor o morfar till Storhogna,  vemdalen. Hela veckan. Sambon börjar jobba igen på måndag. Så jag planerar att vara i Torpet i veckan. Blir väl själv, men det kan nog vara lite skönt. Påta på. Måla lite. Sommarstuga stallet tills hästarna tas hem. Kolla efter blåbär. Hängmatta...

Funderar starkt på att prova på lite gamla saker, som att göra en liten gärdesgård. Baka i vedspisen. Kolla upp möjligheterna att smida egna små krokar -lite sånt.

Samla ihop mig själv igen, innan skolstarten. För det bästa sättet för mig att göra det på är i Torpet, med djuren. Synd på det sättet att hästarnas bete ligger några kilometer bort. Men jag får väl cykla.

För nu har hela sommaren handlat om andra och att andra ska få sina behov tillgodosedda. Nu är det min tur. Återhämtning -ett nyckelord i jobbet att hålla utbrändhet och utmattning borta. Känner att det är "nära" och magen har redan pajat. Vad jag än äter, så kommer det ut illa kvickt. På ett eller annat sätt. Tankarna snurrar mellan hopp och förtvivlan. Gråten är nära. Ilskan likaså. Känslorna leker cirkus, utan att jag lyckas vara direktör över dem.

Så. Dags för återhämtning nu. I morgon. Snart.

Kramisar

Bitterfitta -igen...

 

Jobbar natt 1 av 2. Mina sista pass på sommarens vikariat. Men redan till helgen ska jag få jobba igen. Pengar o erfarenhet.

Annars har sommaren svischat förbi så snabbt att jag inte har badat, inte varit på en enda tripp, knappt ätit jordgubbar, inte haft klänning en enda gång och inte heller utomhusgrillat. Vart tog sommaren vägen? Ja...jobb. Men jag lyckades knäppa ihop en veckas ledigt tillsammans med sambon o dottern, men det bara rann ut i sanden. Sambon valde annat.

Känner mig ganska bitter för närvarande, över att sitta på så mycket drömmar. Entusiasm och framtidsplaner och så blir det inget av det! Men det är väl så där när man lever ihop och fungerar olika. En är impulsiv o den andra behöver år på sig för att bestämma färg på strumpor. Hur ska det kunna "hända" nåt då? Tacksam för råd och tips. tack.

Just nu så känner jag mig bara missförstådd, festlokal, hämmad o bitter. Vet inte hur jag ska trampa mig framåt... Lite ledighet innan skolstart är nog en nyckel.

Annat som bekymrar mig är alla dessa jäkla mediciner. Uffa. Men de är ju ett nödvändigt ont. Just nu har jag "slutat" med Levaxin. Liothyronin är snart slut o eftersom jag var hos en "startlistan" läkare (som nu inte svarar), så går jag inget förnyat recept. Gruvar mig för skolstarten, då hjärnan geggan ihop sig utan medicinen. Minnet o orken blir sämre. Hjärndimman.
Dessutom så började jag med en medicin igen, som jag satt ut själv tidigare i år. Den är ett äldre sorts antidepressiva, som i låg dos kan hjälpa mot muskelvärk, spänningshuvudvärk och migrän. Ska prova ett tag igen. Sedan jag började igen (måndag), så har jag inte haft migrän. Endast "vanlig" huvudvärk.

Tänk att fungera utan mediciner och att gå och sprudlande som en ärtig brutta om dagarna. Inte vara det här trötta, överviktiga bittra kärringämnet som stirrar tillbaka påminner genom spegeln...

Inte konstigt att sambon inte vill hitta på nåt med en...

Jaja...önskar jag kunde säga godnatt, och det kan jag väl visserligen göra oxå. Men jag ska vara vaken till nio i mrg bitti.

Kramisar i alla fall!

Paus = migrän

Ledig i några dagar nu. Skönt. Ska försöka hinna med en blandning av nytta och nöje, sånt som fått stå tillbaka under sommarens jobbperiod.

Men det är svårt att göra nåt vettigt med ett "spett" i huvudet. För dt är så migränen känns sedan igår. Som ett spett in bakom vänster öga och ut genom hjässan. Vidrigt! Ena ögat hänger och hänger inte riktigt med när jag tittar åt sidan. Illamåendet kommer och går och det är en ån smärta som inte går att "sova" sig fri från. Nä, den nästar in sig i drömmarna och så drömmer jag att jag slår i skallen eller åker ambulans till sjukhuset, för migränen.

Jag har inga tabletter. Läkaren dröjer med att skriva ut. Han tycker säkert att jag nyttjat för mycket på slutet, men vad ska jag göra?! Det är HAN som är läkare och ska kunna ge rätt behandling. Inte jag.

Dottern kom hem igår, från en vecka hos sin pappa. Så nu vill man ju vara lite alert och hitta på nåt. Ujujuj. Ska snart vandra till mamma o pappa, så mamma får hjälpa mig med en Imigranspruta i låret. Måste få någon lindring av skiten. Och jag är lite "feg" att ta spruta hemma, ensam. Kan väl tacka panikångesten för det, som trots att den är lugn annars, kan triggas igång av migränmedicinen...

Nu ska jag ta en dusch, med mitt hängande öga och packa ner en spruta i handväskan. Ta på mig solbrillorna och ge mig ut på promenad. Så ser Ni en "skum person" här ute på byn, så kan det vara jag...

Kramis!