tisdag 18 augusti 2015

Verifiera hjärnan



"Var vänlig och ange en verifieringskod för att få öppna ögonen, Tack"...

Så känns det. På ett ungefär. Jag känner mig geggig i hjärnan och litegrann som en gammal CD med repor på. Om och om igen. Hackar. Börjar om. Står och tuggar. Kommer liksom inte vidare.

En mysko grej som brukar hända, när jag är "arg"/förbannad eller helt enkelt rasande, är att elektronik i min omgivning krånglar. Det kan vara datorn som bara lägger av, eller mobilen som blippar till och "dör". Eller att jag blir så arg att jag blir pissnödig, går på toaletten och "PANG" så smäller glödlampan ovanför skallen på mig. Under det senaste halvåret, så har jag upplevt att till exempel bussens kortläsare eller apotekets dator börjar krångla när det är min tur Inget ovanligt att de krånglar, kanske. Men när expeditet säger; "Men? Å det som funkat så bra i flera dagar?!).

Äh. Inbillning, kanske. Säkert. Absolut. Enligt vissa. Men energier är inte att leka med. Man måste lära sig att styra dem lite. Om man blir medveten att man har dem, så kan man inte bara "slå på" knappen och sedan glömma stänga av den. Med energin, alltså. Då blir man som jag; utdränerad. Tom. Utbränd. Eller så pajar man glödlampor...

En av de anledningar till att jag känner mig lita blah just nu, är denna jäkla ekonomi. Har ju (som jag skrivit om...) jobbat sedan veckan före midsommar, missat semestertripper och inte gjort ett skit. Jo, en kompis, 2 mil härifrån. Den natten var guld värd, att få bli lite bortskämd. Men förutom det?! Inget.

Och det sura är ju att lönen av denna sommars slit kommer först nu, 27:e som kommunalarna får sin lön. Det är nu jag får min "heltidslön" som jag liksom "levt av"/för hela sommaren. Jag längtar så knogarna lir vita, men vet att det blir utan ett antiklimax när de rullar in på kontot. Då ska "allt" betalas. Sambon som legat ute med räkningar, tandläkare åt hästen, skolkläder åt dottern, skolböcker åt mig, tågkort åt mig och kanske kanske att jag lyckas spara en slant till Julklappar. Förmodligen inte, men kanske.



På EN heltidslön. EN månad. På ETT år. Huva...

Sambon åker snart ner till Göteborg och ska se Metallica. Med sin bror. Han fick biljetten i 30-årspresent. Jag är lite avis, måste jag erkänna. Men jag får nöja mig med en karl-och-barnfri helg, då det blir "raggarfest" på krypavstånd från lägenheten. Får sitta ute och lyssna på brummande motorer, skrikande däck och Rockabilly musik.

Eller så skiter jag i det också. Packar en väska och siktar mot stjärnorna uppe vid Torpet. Eldar lite skrot, plockar lite bär och marinerar mig skit.

Kan inte tänka riktigt riktigt. Tog ett halvt migränpiller för en timme sedan och det grötar till det. Borde lagt mig en stund, men mitt samvete är så dåligt. För om 2 dagar börjar dottern skolan igen, och jag har inte varit på NÅGON semester med henne. Alls. Inte ens en badstrand! Och tidigare idag (innan migränen knackade på) så lovade jag att vi skulle cykla till ett badställe idag.

Så nu bara väntar jag att hjärnan ska "verifiera sig" och surra igång. För det där med elektroniken som jäklas, det stämmer också in på att logga in på den här bloggen. Varje gång så får jag felmeddelandet "fel lösenord" och så får jag göra en jäkla procedur för att ändra. Man kan inte ange ett man redan har haft, så min hjärna blir om möjligt ännu mosigare. Nu har jag använt alla husdjursnamn, dess smeknamn, födelseår så jag vet snart inte. Äh. Orkar inte ens tänka på det.

Verifiera lugn därute!

Kramis!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar