Tom på energi. Full av känslor

Jag skulle behöva en månad på en öde ö. Bara få vara, vara tyst, inga krav ansvar eller måsten. Sova, lyssna på vågorna, fåglarna och veta att jag sitter där i en "bubbla" och veta att omvärlden klarar sig utmärkt utan min medverkan i en månad. Eller, nä. Jag skulle sakna mina nära o kära 2 och 4-benta för mycket då. Men lugn o ro vore fint!

Det har varit mycket nu och jag hinner knappt få tillbaka balansen, förrän mattan rycks bort under fötterna igen och jag faller pladask omkull igen.

Jag älskar mina djur min dotter, min sambo och min familj -ändlöst. Är så glad över att jag går en utbildning som jag är SÅ intresserad av. Dessutom är jag glad över att vi flyttat hit till huset och fått bort en massa stressorer från vardagen. Men på slutet har det "kostat" mer än det smakat. Först har vi flytten, som inte riktigt "landat" än. Känner stress över kartonger som ligger ouppackade. Dottern trivs inte i skolan och det sliter på både mig och henne. Jag har haft min turbulenta tid som "rasist" och fått försvara mina åsikter med näbbar och klor.

Till detta så blev gammelhästen krasslig för snart 2 veckor sedan och jag trodde allvarligt att han skulle dö ifrån oss, i mina armar. Men med lite kurering, så är han sitt gamla jag igen. Men rädslan finns där, varje dag. Rädslan att han sa ha gått undan och somnat in. Och som inte detta var nog, så rymde våra 3 buspojkar tidigt en morgon i förra veckan. Tidigt på morgonen ringde telefonen och vi fick hoppa in i två bilar och åka på "hästjakt". Jag var nästan svimfärdig, blir det när huvudansvaret ligger på mig. Får nästan panik. Vill bara gömma mig i en buske tills allt är lugnt och över. Men det går ju INTE när man är ägare till 3 egna hästar. Då är ansvaret mitt. Att inte hästarna eller någon annan skadar sig. Men det gick bra, peppar peppar. Efter lite kurragömma, bajsnödighet, timmerbils-rysare och uppskrubbat knä, så var hästarna åter i hagen igen på mindre än en timme. Jag ledde tillbaka alla 3 själv och de var som fromma lamm. Som tur var så behövde jag bara leda dem 50 meter. Men nerverna sitter utanpå skinnet ett bra tag efteråt. Min mage har varit "paj" sedan detta hände.

Och knappt hann man andas ut efter detta lilla drama, så fick ena katten (min som bor hos mamma o pappa) hosta, nysningar, rinn från näsan och "gick undan". Eftersom hon inte är försäkrad, så väntar man gärna en dag extra för att se om hon blir piggare. Men på lördagkväll gömde hon sig och blev krassligare. O vad händer på natten mellan lördag o söndag? Jo, mamma o pappas gamla hund blev dålig. Kräktes, flåsade, tog sig inte upp från golvet och fick "den där" blicken. Under förmiddagen blev hon sämre och sämre. Så vi ringde och bokade tid hos Djurkliniken i Sundsvall. För både katt och hund. En hemsk resa, med en hund som bara blev sämre och en katt som hostade och nös.

Väl hos veterinären så fick hunden bäras in. Hon ville/kunde inte gå. Blicken blev mer och mer "död". Ändå så undersökte veterinären katten först! Det var hemskt. Vi kände oss så maktlösa inne på behandlingsrummet, när kattens sedering skulle verka. Hunden fick små "anfall" då det syntes att hon hade ont och att det "hände" något i kroppen. Efter en timmes väntan, kom en ny veterinär in och Tack gode gud för det! Hon såg på en gång att det var bråttomt med hjälp för hunden, för hon plågades. Så hon fick somna in utan bråk och stök. Stilla och snabbt gick det.

Katten då... Jo, hon är ju 15 år och en riktig fräsching för sin ålder. Just ingen tandsten eller nåt. Veterinärern trodde knappt att hon var så gammal! Så de fick undersöka henne för att se om hon hade en halsinfektion eller främmande föremål i halsen. Strax kom veterinären tillbaka med ett decimeter långt höstrå som suttit inkilat bakom mjuka gommen; mellan näsa och svalg. Stackars kisse... Men nu har hon fått antiinflammatoriskt och fick åka hem med oss igen. Skönt! Var rädd att det skulle bli 2 djur färre igår...

Så nu är man slut. Känslomässigt utpumpad. Samtidigt på "vakt" om nåt mer elände ska hända. Om man bara kunde vrida på en "lugn" knapp och låta det vara lugnt nu för ett bra tag framöver.

Eller är det för mycket begärt?