Tack gode hen däruppe för penicillinet!(Eller Alexander Fleming som uppfann det 1928.) Om jag skulle behöva genomlida dessa njurbäckeninflammationer (eller urinvägsinfektioner) utan dessa piller, skulle jag nog kapa av mig de nedre regionerna i ren desperation.
Vissa symtom (de mest akuta) har lättat. Febern har gett sig. Men fortfarande finns en kramande smärta över njurarna och urinvägarna. Det krampar så att jag tappar andan ibland. Och varje steg så "skräller" det uppåt njurarna. Orken pendlar som berg och dalbana och jag får tvinga mig själv att försöka stanna soffan. För om jag börjar med nåt, orkar jag i 5 minuter för att sedan bli andfådd och kallsvettig.
Dagens göromål är nu att:
1. Kliva upp. 2. Rasta hundarna. 3. Åka upp till hästarna och checka läget. 4. Försöka att reta fram någon aptit, så att jag får i mig något. 5. Göra små, små sysslor som kan styckas upp (dammsuga ett rum i taget/hänga en tvätt/plocka i diskmaskinen...). 6. Bedöva mitt dåliga samvete över att inte jobba.
Känner att påhittighet för att skriva sinar också. Åkte förbi golfbanan och fick nån superfyndig idé om vad jag kunde skriva om här, men det försvann lika snabbt. Äh, det var säkert bara nåt skräp.
Kramisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar