Pinka glas och änglakör

Jag mår piss -bokstavligt talat. Njurbäckeninflammation, ett satans verk är ett som är säkert. Det är en pina och allt blir jobbigt. Men jag tror också att det är min kropps sätt att skrika "Hallå!!!? Vila!!!". För det går inte att köra på i 100 knyck med denna åkomma i kroppen.

Det började på natten till lördag. Bara "pang" som en blixt från klar himmel. Min kropp är sån. I normala fall brukar det börja med urinvägsinfektion som antingen blir obehandlad eller svårbehandlad och går över i att bakterier sprids upp i njurarna. Men på mig så åker de där jäkla bakterierna räser-hiss rakt upp. På en gång.

Så lördagen satt jag på toaletten i nattlinne hela dagen. Frös. Svettades. Ångade. Lackade. Droppkissade "glasbitar" (det känns så). Diarré. Illamående. Kräktes. Kramp i njurarna som fick en att stöna som om jag skulle föda barn. Klev jag upp därifrån, så vred det om i urinblåsan och den skrek "Du kissar på dig!!!", fast det inte fanns något. Men det blir någon "felkoppling" i signalerna, tydligen.

Till slut var jag tom på ork, mage (och pink), så jag svalde en av de penicillin-tabletter som jag hade hemma (från förra svängen nj.b.infl). Kom på att jag läst någonstanns om att man kan "bedöva" urinmynningen vid katetersättning, med xylocain. Så min mamma fick leta reda på en tub och sedan lyckades jag somna...

Mitt i allt detta så går min älskade mamma och bryter vänster handled. Så medans jag satt och kved på toaletten, så skjutsade pappa henne till akuten och hon blev gipsad. När de kom hem, satt jag helt förstörd hemma hos dem på toaletten. Stackaren fick leta reda på xylocain-tuben med nygipsad arm.

Nu har de åkt till en fjällstuga och ska "bara vara" denna vecka. Min dotter är med, för det var ju meningen att jag skulle jobba. Men det blev som det blev med det. Jag sjukskrev mig för i natt och i morgon natt. Hoppas bli bra till helgen.

Var till Vårdcentralen i morse. Fick en AT-läkare som var noggrann som bara nya läkare kan vara. 45 minuter av hans tid fick jag! Hur många gånger händer det? Provtagning *2, kollade hjärta, lungor, klämde på magen, ryggen, urinblåsa. Konsulterade kollegor. Klämde lite till, knackade över njurarna. Det visade på det jag redan trodde; Infektionen hade stigit upp till njurarna. Voil'a!

Febern är inte lika illa idag. Den kommer och går. Mår bättre än i lördags, men inte bra. Och jag har så svårt att slappna av, känner bara att jag borde göra en massa. Så jag ligger i soffan, går ner och kör en tvätt, går upp och lägger mig, går ner och kör en ny tvätt. Går ut och hänger tvätt, går in och lägger mig en stund, sätter igång en älgstek, lägger mig igen...  

Men nu SKA jag vila. Och hoppas inte det dyker upp nåt strul åt nåt håll. Utan att jag bara får lata mig lite, krya på mig och sakta men säkert komma tillbaka till smärtfria toalettbesök. Så om du hör en änglakör i närheten av Ljungaverk- då är det förmodligen bara jag som sitter på toaletten och känner mig "normal" igen...

Kramisar!