Nä men jo...

Vet inte exakt hur jag ska skriva detta inlägg, men nåt måste jag skriva. För att få ur mig. Ventilera. Ordbajsa. Kräkas lite i skrift. För det är därför jag bloggar över huvud taget. Att få skriva av mig, som en slags terapi. Sedan är det upp till var och en om den vill läsa det jag skriver eller inte. Man har ett eget val. Om jag inte vill läsa om blåvalar som gör volter -då gör jag inte det. Samma egna ansvar finns hos Dig som läsare. Om du inte delar mina åsikter, tanke och tyck: klicka vidare.

Jag har sån jäkla migrän. Så där så att jag får kisa mot dataskärmen. Det molar och ilar neröver nacke och rygg. Var på skolan i dag och deltog i ett seminarie om "Våld i nära relationer". Intressant. Sedan strosade jag i stan ett tag, tills tåget skulle gå.

Hem med migränen, tog en tablett, lade mig för att sedan kunna plugga inför tentan i morgon. Har nu suttit här framför datorn och pluggat-betalat räkningar-prat/chattat med lite olika vänner osv. Som det känns nu så har ingenting av det jag skrivit fastnat i huvudet. Det får gå som det går, helt enkelt.

Hela tiden så störs mina tankar av en känsla av att jag måste fylla på min energi. Jag har flera saker som strular just nu och jag tror än en gång på vad ett "medium" sa till mig; "Du får som ett mörkt moln av stagnerad energi ovanför dig, ibland. Då är det lätt att det fastnar mer och mer energi i det där molnet och allt känns bara tyngre och tyngre". Nähä?! För som ett brev på posten så kom två skitbrev idag (räkning från det där blufföretaget, som jag redan betalat slutfaktura till) och krångel med dotterns folkbokföring i o m flytten. Såna där egentliga skitsaker som tillsammans med annat blir rätt så jobbiga.

Jag ska inte hänga ut någon/några, så jag säger inte plats eller sammanhang. Men i ett "sällskap" så upplever jag just nu ren utfrysning. Mobbing. Av vuxna människor som man tycker borde veta bättre. Alltså, de där blickarna, tisslet och tasslet och utfrysningen -det är värre än en flatnäve! Detta för att jag uttrycker mig här och på Facebook om vad jag tycker om dagens Sverige.

En liten snabb sammanfattning:
Jag tycker att:
-Sverige borde ta hand om sina egna, infödda och redan bofasta invånare -innan vi tar in massor av människor från en annan del av världen.
-De som nu kommer till vårt land ska ha viljan att lära sig våra regler, lagar och vilja anpassa sig till vårt samhälle.
-Kommer man till vårt land, får veta lagar -men begår grova brott mot dem, så ska man utvisas ur landet.
-Upplysa dessa flyktingar/invandrare om vår kultur och varför Sveriges könsroller ser ut som de gör. En svensk kvinna utan slöja är INTE en hora och därmed ett tillåtet byte för våldtäkt etc.
-Sålla ut de som VERKLIGEN behöver hjälp och hjälpa dem. Om det går i deras hemland, eller bistånd till flyktingläger i närliggande land.
-Minska risken för de personer som eventuellt ljuger om ursprung, ålder och avsikt för att vistas i landet.
-INTE glömma bort att vi människor är lika mycket värda. Åt alla håll. Inte skapa fördelar för dessa flyktingar/invandrare som inte kan erbjudas för oss svenskar.

Är detta konstigt att tycka?! Tydligen. För jag blir behandlad som om jag skulle ha styckmördat en hop människor. Som om jag är den som går och tänder eld på flyktingboenden, våldtar och rånar gamla tanter. För att jag tycker som jag tycker!!!

En sak som jag tycker är ytterst märkligt, är att om jag vore en kille/man/gubbe; Inte faan skulle jag väl bli bemött på detta sätt? Karlar dom säger på "skämt": "Hörrudu din främlingsfientliga svensk, kom så går vi och tar en jävla öl"-till sina vänner, arbetskamrater etc. Eller hur? Men kvinnor...

Yttrandefriheten i Sverige är åt helvete. Likaså demokratin. Och de som lade till bilden av en hand som sa "Vi tycker olika" på facebookstatusen -de är tamejfan de värsta att döma!

Nä. Nu lägger hjärnan av snart.

Kramisar på ER!