Ett steg i taget...

Goddagens!

Länge sedan? Ja, tar har varit lite berg och dalbana på både det ena och det andra sättet i livet. Som vanligt.

Från och med NU ska jag berätta här på min blogg om mig, mitt mående, mina djur, vardag och fest. Även om nu "fest" i min mening har kommit att bli en hemmakväll med något att äta som inte ger mig magknip ;-)

Vi börjar rätt och slätt med denna dagen, Tisdag som sådan. Vad har jag gjort?

7.45: Klockan ringde. Upp med dottern. Ett glas laktosfri yogurt, ut med vovvar, mötte en skabbräv och               sedan in och la mig igen.

13.00: Släpar mig upp igen, för att ta emot dottern efter skolan. Äter lite laktos/gluten/kolhydratfri                            broccoligratäng och beslutar mig för att ta upp Bloggen igen.

 Vilka planer inför kvällen då? Tja. Att duscha. Att dammsuga. Ut med vovvarna. Få EN strimma solljus på näsan innan den går ner. Har jag TUR så orkar jag med alla de sakerna. Förmodligen så kommer jag snart att stupa i säng igen.

Men vad är det med mig? Varför orkar jag inget? Ja, jag har väl "äntligen" fått veta vad det är i min kropp som har krånglat i alla dessa år. Efter att ha haft mina misstankar och betalat ett prov för 2000:- så har jag ett namn på skiten; Adrenal trötthet.

Kort förklarat så har jag stressat min kropp för mycket under en längre tid och mina binjurar och hormoner är nu slutkörda. De producerar inte längre den "piggelin"-hormon som egentligen ska produceras och jag går i en slags dimma. Trött jämt. Slut jämt.

Hemskt! Eller? Ja, visst är det hemskt! Men det är samtidigt underbart att veta vad det är med mig! Så att jag har svar på tal när omgivningen tycker och tänker om mig.

För visst finns det dem som tycker att jag har blivit väldigt fet, lat och bedrövlig. Varför börjar jag inte träna, sluta äta kakor och rycker upp mig? FÖR DET GÅR INTE!

Kroppen måste "vila" till sig. Med rätt kost. Med rätt sömn. Solljus. Lugn och ro. Positiva saker. Och att "träna" kan vara direkt farligt för mig i det här läget!

Det har jag ju känt, under ett par år. Hjärtat rusar, bubblar och protesterar. Andningen låter som hos en astmatiker. Huvudet snurrar. Allt detta vid snabb promenad osv. Och det är mååååånga som har fnyst och sagt; "Du har dålig kondis. Kom igen nu..."

Jag ska länka så att det finns att läsa om -för den som vill veta mer.
womentowomen.com/adrenal-health-2/adrenal-fattique

Jag har en sådan lust att starta en kampanj; JAG ÄR INTE FET FÖR ATT JAG ÄR LAT -MIN KROPP ÄR SJUK. För jag tror att SÅ många går omkring med detta. I olika stadier, så klart. Jag är stadie 3 -som tydligen är illa, men fortfarande går att göra något åt.

Nu tog visst energin slut. Ska hushålla liiiite på reserverna så att jag orkar gå in på min sida där jag pluggar. Ska kolla lite.

Ses ikväll!

Kramisar!