Min Mira

8 veckor...

Jag har ju skaffat "bebis" i format av liten hund, för snart 2 månader sedan. Mira. En bedårande liten blandrasvalp som ger mig och omgivningen många skratt.

Men vissa dagar så måste jag skylla på att min bekymmersrynka mellan ögonbrynen blir djupare -tack vare Mira.

Jag har varit med om att mina tidigare hundar har varit förtjust i hästbajs och kattbajs. En hund slukade allt äckligt så fort hon bara kunde -för att inte hinna bli "bannad". En gång spydde hon upp en låååång strumpa och en annan gång en hel rådjursskånk med klövar och allt.

Men ingen hund har varit så...äckelpäckel förtjust som min Mira. Det är få dagar som jag vill pussa henne i ansiktet. För ofta så har hon mojsat i sig något riktigt o-delikat under dagen. Så här efteråt så skrattar jag gott. Men när man står och har dragkamp med henne, om en rutten fågel som mörar isär, då kan till och med jag hålla mig för skratt...

12 veckor...

Miras -hittills- äckelpäckel 3 i topp:

1. Hade haft henne i en vecka när vi var ute och hon bland buskar hittade ett fågelkadaver. Ruttningsstadie 3. Det stank och liknade mest kycklingrens med fjädrar. Hon LÅSTE käkarna över denna godbit och jag fick bända upp käkarna med ena handen och dra ut fågeln med den andra. Tarmpaket och allt från fågel "ploppade" ut och till slut var det bara det som jag hade grepp om...

2. En kväll när vi var ute på kvällspinken, hittade Mira något på backen. Jag såg att hon bar "grejen" i mungipan. "Men vad är det där, gumman?" sa jag och tog tag i grejen och drog. SPLASCH!!! En ihopknyten kondom med oidentifierbart innehåll, sprack och stänkte ner mitt ansikte och händer. Gissa om handspriten tog slut den kvällen...

3. Samma fågel som ovan. Dock "mörat" till sig ytterligare ett stadie några veckor senare. Mira får tag i fågeln, springer allt vad hon kan över gräsplan. Jag efter -fast jag VET att man inte ska jaga en hund. Men jag tänkte på vägen vid andra sidan gräset. Hon stannar när hon snubblar på ett av fågelns ben och stannar till. Jag hade ett gammalt kvitto i fickan och prasslar för fullt. Närmar mig och tar fast henne. Låsta käkar även denna gång... Efter den dispyten finns ej ett större stycke fågel kvar...

15 veckor...

Sen har vi ju all bajs... Hon äter katternas bajs. Inne och ute. Gräver upp dem up sanden i lekparken -som om de skulle vara fina tryfflar. Mumsar i sig fort som bara den och bli opussbar för den dagen. Äter sin egen bajs och andra hundars bajs. Hur i h:ete kan det vara så gott med BAJS? Fy...

Visst, jag har bajshumor. Men där går gränsen.

Kramis