Överdos av endorfiner

Det håller på att hända något i min kropp och mitt sinne. Exakt vad det är får tiden utvisa. Men jag (ähum) svär fasktiskt mindre nu. Om det är för all religionsstudie eller om jag har "taggat ner" vet jag inte. Visst svär jag, oh ja. Men inte i samma utsträckning som för en månad sedan.

Sedan är det kroppen. Bara för att jag skriver det här, så får jag väl bakläxa... Migränen har varit "snäll" den sista veckan. Jag har varit migränfri i flera dagar. Kan känna att den är på "G", men då lugnat mig och fått den att gå tillbaka. Det är "WOW!"

Och så har jag känt en dragning till Yoga. Jag har provat alla möjliga typer av Yoga förut också, men då liksom inte "fastnat" helt. Känt att det varit bra för kroppen och så, men det har liksom stannat vid "prova" med olika program. Jag har en gedigen samling av Yoga-dvd:s i hyllan. OCH avslappning. OCH träning. Till och med "Lap-Dance med Carmen Electra-fitness". Men den senare gav mig ryggskott för några år sedan, så den står och dammar...

Läste om en viss form av Yoga, YinYoga, som ska vara lugn och skön. Den ska göra att man FÅR energi och läka stress och stressrelaterade åkåmmor. Det tyckte jag lät lysande, eftersom jag i nuläget inte FÅR träna med puls.

Så jag tog på mig mjukisoutfit, rullade ut Yogamattan (jo, jag har en sån med stora bitar borta ifrån...), tände ljus, dämpade belysningen och startade programmet på 20 minuter. Dottern var med och spexade på sin snöåkdyna bredvid. Jätteskönt pass för rygg och kropp! Länkar här;

Sedan när jag en gång var på YouTube och hittade en massa godsaker (trumresor, vägledda meditationer, schamanresor mm) så var jag ostoppbar. Jag körde, efter Yogan; en vägledd meditation (för önskningar), en läkande trumresa, en tibetansk energistund och en schamansk healingresa.

Gissa om det gav effekt? Hahaha, jag var som om jag fått en överdos efteråt. Hela kroppen vibrerade. Musklerna var mjuka och avslappnade. Det var svårt nästan att fästa blicken. Spänningshuvudvärken borta! Jag kände mina hjärtslag i hela kroppen och kände mig bara mysko...lugn.

Men jag rekommenderar INTE att köra ett sånt maratonlopp på en gång. Näe, ta ett Yogapass och kanske en meditation. Det räcker nog...

Jag har mediterat till och från sedan jag var...16 år. Min första reinkarnationsresa gjorde jag när jag var 17 år. Då fick jag "veta" att jag varit munk på Irland, år 1168. Jag hette Noriam. Blev kär i en tjej som hette Siora. Rymde från klosterlivet på en skimmel häst. Dog i en slags grotta när jag var en gammal man.

Fränt det här... För jag hade då ingen aning om klosterliv osv på Irland under den tiden. Men när jag senare sett filmer osv så har jag "känt igen" vissa saker, som latinska fraser och så. Och "munksång" är bland det vackraste jag vet -än idag. Och Siora...det namnet har jag använt som mitt "alias" ända sedan dess.

Men det allra fräckaste (och lite skrämmande) var när jag bodde i Stockholm. Jag följde med min dåvarande sambo till hans "stampub" som var en Irländsk pub med Guinnes och hela alltet. Så en kväll så firades "S:t Patricks day" och det var billigare öl, folk hade gröna hattar och sånt. Så står jag utanför toaletterna och väntar på mitt sällskap. Fram kommer en kille och liksom "borrar" in blicken i min. "Hej! Hur här det..."osv. Men det kändes inte som en vanlig "raggning". Jag trodde först att min sambo kände denna. Men när sambon kom och ställde sig bredvid, så kände de inte alls varandra. Killen som "borrat" in blicken, sa då till min sambo; "Du får inte tro att jag stöter på din tjej, men vi känner varandra. Eller, vi HAR känt varandra". "Va?" frågar jag. Han svarar då; "Ja, men det var lääääänge sedan. På Irland. Och jag var din tjej, då"".

Jag fick en elektrisk kram och sedan var han borta.

Än idag så kommer jag ihåg den där "blicken" och vad han sa. Tro´t den som vill, men jag tror att det var "Siora" jag mötte den kvällen...

Nä. Nu ska jag inte flumma iväg mer här. Ska åka och handla lite grejer och provbaka en sockerkaka (till tårta) sedan.

Kramisar!