Det är en jäklans svacka som jag hamnat i nu. Precis allt känns motigt och tungt. Ingenting är roligt och jag hör till och med på mig själv att jag suckar mer än skrattar. Den som känner mig vet att DÅ är det nåt fel. För jag har alltid (annars) lätt till skratt..
Den största boven i dramat är ekonomin. Och (o)hälsan. När dessa två spökar, så är det liksom svårt att glädjas åt någonting. Så det blir som en ond cirkel. Alltihop.
CSN är långsamma denna gång. Har inte beslutat något och heller inte utlovat några som helst pengar. Så jag lever på...luft. Eller "tiggda" pengar, eftersom jag och sambon inte har gemensam ekonomi, så får jag "tigga" när jag behöver pengar till mat, tåg etc.
Detta är bland det första jag tänker på, om morgnarna. Startar datorn och kollar om det skett några ekonomi-under, på natten. Men det har det oftast inte.
Och den där skithälsan, då. Njurarna har börjat ge med sig med sina kramper. Febern är borta. Men jag är trött. SÅ förbannat trött, som jag var innan sommaren och sköldkörtelmedicinen tillsattes.
Inte nog med alla "vanliga" krämpor, som migrän, magomvridning etc. I går var jag upp till hästarnas vinterhage och började byta ut stolp. Spettade och slog fast dem med järnspettet. Det var INGEN hit för min kropp. Ryggen låste sig när jag kom hem och jag skrek halva kvällen igår.
I dag är ryggen...bättre. Den är inte "låst" som igår. Bara öm. Tänkte ta ett städryck här idag och hann med att vika ihop mina kläder, som låg slängda över fåtöljen. Sedan tog energin slut. Nu sitter jag i min lilla stökiga plugg-hörna, som en rutten potatis och önskar mig långt bort. Till en plats där bekymmer, krämpor och ekonomi inte existerar.
Tror det är dags för mig att börja meditera igen. Har blivit dålig på det. För i den "världen" kan man bara vara. Gratis.
Kramis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar