Skitdag

Lite utav en skitdag idag. Tror att migränen suttit i två veckor. Eller är det en vecka? Nä, två tror jag. Och idag kollapsade magen igen. Ont ont ont...

Känner mig nere, riktigt nere för första gången på månader. Dels för måendet, dels för praktikens slut och sedan för en av byns fina buspojkar som omkom i en hemsk olycka. Eller av sviterna efter den.

Dottern, som är en känslig liten tös ( som sin mor) har tagit det hårt. Mycket tankar, funderingar och sorg. Hon har gått i skolan med pojken, så det är svårt att greppa. I morse hade de minnesstund på skolan och hon blev så ledsen, så fröken ringde och ville att jag skulle komma o möta henne. Så nu ligger hon under en gosigt i soffan o tar igen sig.

Jag fattar inte hur min mage ska lugna sig till i morgon, då det är examination. Fy... Migränen går ju att "dölja" bakom solglasögon, ett rör treo och en massa järntillskott. Men magen... Vill det sig riktigt illa, då skiter jag väl på mig! Vilket avslut på första läsåret "Psykisk ohälsa"; elevens kropp sönderstressad så hon sket på sig...

Nä. Nu sk as jag försöka hitta en ihoprullad ställning, tills Dimor-tabletterna börjar göra nytta.

Kramisar!