Det cyklar på...

Nu måste jag summera lite dessa dagar. Jag har ju både hunnit med nattjobb och att börja med "mirakelmedicinerna" Levaxin och Lio.

Jag har även gått ifrån läkarens ordination, och det kan väl tyckas idiotiskt. Men jag har läst och läst och läst och har kontakter på nätet i olika grupper, med år av egna erfarenheter som de delat med sig av. DÄRFÖR törs jag gå en medelväg mellan doktor och rekommendationer.

Fredag -dag 1. Gick av nattpasset och tog mitt livs första Levaxin på morgonen. På eftermiddagen kände jag mig "mjuk i kroppen", lugn, varm och hade ingen huvudvärk eller migrän.

Lördag -dag 2. Ledig. Ställde klockan och tog min halva Lio 4 timmar innan planerad uppstigning. Andra halvan när jag steg upp tillsammans med Levaxin. Detta för att man kan få hjärtklappning om man tar allt på en gång. Och för att jämna ut dosen.
Åkte till Birsta, för att lämna dottern till pappan och för att handla lite.
Kände mig mjuk och varm som dagen innan. Huvudvärken blixtrade till av ett stresspåslag under handlingen på eftermiddagen. Gick över i Migrän. Fick blodsockerfall som kallades duga och fick vräka i mig 2 korvar och en sockrig cola på Ikea (tydligen ett vanligt symtom på Hypo 2 med dessa svängningar).
Pigg när jag kom hem! Sambon var helt färdig. Men jag städade sovrummet och bäddade med nya sängkläder. Klar 01.30 :-)

Söndag -dag 3. Ledig. Ställde klockan som igår. Tog halva Lio och sedan andra halvan. Ritigt sovit ut och faktiskt kände mig utsövd (!) när jag en gång vaknade. Var till hästarna och kände en entusiasm för att "göra" saker. En ork som det var ett bra tag sedan jag känt. Kände att det finns hopp om Timon (han som går i skogshage och har fång) och jag tror nästan att hästarna känner att jag utstrålar något...lugn. Gammelhästen Kidden, 25 år är annars mycket reserverad och fjollig. Men han har nu i 3 dagar varit en riktig "polare" i hagen och följer mig som en hund. Hör inte till det vanliga. 
Jag har visserligen tagit en tupplur, men orkat byta köksgardiner, strykit dem och putsat fönstret invändigt.
Nu blir kvällen lugn. Jag skriver här, tänt ljus och grillar kött på inomhusgrillen. Sambon gör rent i avloppet på toan. Romantik, hehe. Tänkte se en film ihop, vilket var länge sedan eftersom vi båda har jobbat nätter och han har jobbat kvällar när jag varit ledig. Hoppas vi hittar nåt spännande att se.

Jo! Jag köpte en ny cykel igår! Eller "vi" eftersom sambon bidrog med en tusenlapp. Så nu sa det gå undan till och från jobbet i sommar...

Kramisar!

Efterlängtat post :-)

Men gissa vad som kom med posten idag!?! Jajemen, recepten! Ååååååh, vad glad jag blev. Och trött?! Så där utmattad nästan, efter all oro att ha blivit "blåst".

Så nu väntar jag bara på att få prova medicinerna, så fort jag jobbat de här två nätterna. Ska bli så spännande. Tänk om de fungerar? Om jag blir piggare, gladare och tappar vikt?

Då ska jag minsann ta revansch i livet. Svara alla som kanske kommer att fråga
 "Men åh, vad smal du blivit! Hur har du bantat?".
 "Jaa...jag har haft en sjukdom de senaste 10 åren som gjort mig FET. Och den sjukdomen har bildat ett slags gelé i kroppen som vägt mer än fett och därför har jag blivit så stor. Och den gelén går INTE att banta bort. Så den medicin jag fått nu, tar bort gelén och sätter fart på ämnesomsättningen. Så jag äter precis lika lite kakor o chips nu som när jag var fet..."

Men nu ska jag ta mina feta ben och gå ner i tvättstugan. Tvätta vittvätt. Får se hur mycket mer jag orkar tvätta. Ska också hinna med att byta i kattlådan, åka till hästarna och ta en tupplur innan nattjobbet börjar. Och baka något glutenfritt som jag kan smarra på till te i natt. Tror det får bli en chokladrulltårta med mintgrädde. Har aldrig ätit, men ska prov att sno ihop en sedan. Om jag hinner.

Ha det fint! Kramisar!

Knappast en duracellkanin...

Ja, Midsommaraftonen passerade i regn, 11 grader och ingen vidare entusiasm. Vi åkte och handlade lite god mat, jordgubbar och snodde ihop en tårta. Glutenfri. Sambons pappa kom förbi en sväng med en fin Midsommarblomma och en Italien-present till dottern.

Känns som om jag varit mer på jobb än hemma, dessa dagar. Är nu inskolad på 2 olika ställen, men placerad på det ena. Det andra stället ska jag kunna "hoppa in på" om det behövs. 16 nya namn att lära sig + namnen på arbetskamrater. Och till det olika tider för mediciner, vem som ska ha socker i kaffet och inte. Igår eftermiddag var jag så vimsig och vidbränd i hjärnan, att jag helt glömde namnen på de gamlingar jag satt på underhållning med. Tur det var dags att åka hem då...

I dag har jag varit ledig. Men ändå inte. För nu har min ena häst fått tillbaka sin fång igen. Han har ätit för mycket gräs som varit för näringsrik. Så en försurning har inletts i hans tarmar och en inflammation har spridit sig i kroppen. Till hovarna som blir ömma. Så nu går han i sin "skogshage" igen, där det inte finns så frodigt med gräs att äta. Går på smärtstillande och antiinflammatoriskt. Och gammalt hö.

Det är så trist med denna skitsjukdom, för det förstör liksom idyllen med häst-sommar. Det blir en stress som jag INTE behöver.

Angående recepten på medicinerna från läkaren, så har inget kommit. Han sa "inom 11 dagar". Nu har det gått 14. Min mamma varnar mig om att jag kanske blivit blåst. Det varnar också sambon mig för. Jag blir sur, men djävulen på min ena axel står och hånar mig också. Hoppas djävulen med flera har fel.

I morgon natt börjar mina nattpass. Och hör och häpna: Jag längtar! Jag minns när jag jobbade nätter på samma ställe för 11-12 år sedan. Det var behagliga jobbnätter. Man kunde sitta ute på altanen och läsa. Lyssna på fåglar och ta en kopp te. Finnas till hands och smyga och kolla så att allt är lugnt. För mig som är "kvälls- och nattuggla" har det varit perfekt med nattjobb.

Huvudsaken är att jag får sova ut riktigt efteråt. Siktar på att sova i Torpet, efter att jag jobbat 2 nätter i rad. Ingen klocka. Ingen granne. Inga bilar. Inga alls...

Skulle behövt städa här hemma idag, på min lediga dag. Men när jag klev i en pöl hundkiss, skulle montera en mopp på ett skaft -och moppen inte passade- så gav jag upp. Tog toapapper i stället. Ser förjäkligt ut här. Tur att man inte har vänner som kommer oanmält och hälsar på! De har väl lärt sig den hårda vägen, kanske. Kommer man oanmäld hit så får man fika hårdbröd och kryssa mellan kletiga fläckar på golvet. För den liiiiilla ork jag har går åt till att hålla mig upprätt. Se till att djuren får det de behöver och samma med dottern. Och nu med jobbet i sommar, så finns ännu mindre ork.

Nu jäklar får den där medicinen komma! Vem vet. Kanske blir jag som en duracellkanin? Inte troligt, men "normal" skulle smaka bra.

Kramisar!

Midsommarångest

Just nu kretsar det mesta kring att orka. Att få ihop allting. Och det är ju inte så lätt när man redan är utbränd. Önskar så att jag hade lite av det lilla extra, så att man kunde känna sig...duktig ibland. Men vardagen går ut på att det allra nödvändigaste ska gå runt.

Jag har börjat på mitt sommar-schema nu, med jobb. Jobbar 80% tills augusti och det blir mycket nätter med ob-tillägg osv. Känns gött! Och på nåt konstigt vis så är jag "taggad" när jag är på jobbet. Far och fejjar, donar och torkar bord. Sjunger en trudilutt med tanterna och ser säker väldigt pigg och glad ut. Och jag känner mig sån -så länge jag är på jobbet.

När jag kommer hem så får jag en skjuts av energi -i en timme ungefär. Sedan pyser det ut...pffffft....

Recepten på medicinerna har inte kommit än. Suck. Hade velat börja innan jobbet drog igång, men så blev det inte. Läkaren mejlade och frågade hur allt var, om recepten kommit och om jag kommit på några frågor efter besöket förra veckan. Så jag frågade om medicinering under de dagar jag ska jobba på natten. Fick som svar att det egentligen inte alls är bra med nattjobb, när man har en sköldkörtel som inte fungerar riktigt -och därmed är utbränd. Det var inget överraskande svar. Vet att det stör hormoner och produktion av kortisol osv, med att vända på dygnet.

Men jag minns när jag tidigare har jobbat natt och har fått vila riktigt efter passet. Då har jag mått utmärkt! Nattjobb har passat mig. Så vi får se hur det blir.

Till något helt annat. Midsommarafton i morgon, suck. Jag har aldrig varit så "oförberedd" på en Midsommar som i år. Men orken och lusten har inte funnits. Jag har inte städat. Inte lagt på somriga dukar. Inte plockat in blommor. Ingen smörgåstårta och jordgubbstårta i kylskåpet. Inte ett skit! Det ser ut som en rövarkula här inne. Men jag orkar inte...

Dottern är hemma i helgen också, så för hennes skull så känns det som om jag måste klämma fram någon blomma i håret. Får se vad det blir. Midsommar blir det ju, men inte på det idylliska sätt som jag skulle vilja.

Kramis!

Konstig dag

Vilken konstig dag... Men så är det ju fredagen den 13:e också.

Började med att jag inte kunde sova igår kväll. Var ensam hemma (förutom djuren) och kände en konstig orolighet i kroppen. När jag kvällskissade hundarna, så jag att det var Fullmåne. förklarar en del. Jag är en sån som är känslig då. Mardrömmar, vänder och vrider på mig och så.

Så jag kollade på 3 avsnitt av "Orange is the new Black" säsong 2, men sedan började sidan att lagga så att replikerna stämde inte med munnen. Nosade reda på nån dokumentär om varulvar och kollade på den. Men klokare blev jag inte. Jag tror att jag skulle kunna spela in en mer spännande dokumentr om "ulvar" i Källrå-skogen...

Sambon jobbade till 4 i natt. Så jag vaknade av att han stod och drog i mitt täcke. Jag hade snurrat in mig i dubbeltäcket och han ville ha ett hörn. Sedan väcktes jag av en smäll. men det var jag som hade klappat till sambon i ryggen, då jag i sömnen skulle mosa en fluga. Kärleksfullt värre...

Hela dagen har jag haft "på gång till Migrän". Trött, seg och loj. Inte gjort många knop. Kollat klart säsong 2 av "Orange is the new Black" och i alla fall kommit ur pyjamasen. I morgon ska jag och mamma stå på Loppis i 6 timmar. Gah! Och jag har knappt börjat förbereda nåt. Bara plockat fram en massa kläder, som är för små för mig. Och böcker. Men inte prissatt eller nåt. Blir stressigt det här.

Bakar just nu glutenfria frallor. Såg en Youtube film om ett enkelt recept och jag var tvungen att prova. Men mina blir INTE lika bra som på filmen, suck. Därför lägger jag inte ut klippet. Inget jag vill rekommendera. Hoppas i alla fall att det blir någon liten fralla att ta med som matsäck i morgon på Loppis.

Nä. Plocka med grejer, grädda frallor och ta en dusch innan sambon kommer från jobbet.

Kramis!

Dagen efter

Känns som "dagen efter". Luddig i både kropp och knopp efter trippen de senaste dagarna. Tydligen ett tillhörande symptom på Hypon, enligt läkaren. Skönt att liksom alla mina krämpor har en förklaring. Så nu kommer jag att hoppa på postlådan framöver, för att invänta receptet på mina 3 mediciner som ska provas. Levaxin, Lio och Selen (av någon dunderform).

I dag har det åskat en stor del av dagen. Eller min kropp har i alla fall haft åskkänning både före-under och efter åskvädret. Jobbigt, att det inte kan bara dra över och sedan rensad skön luft efteråt.

Nu är det "operation skolavslutning" med en skrikande unge i badrummet. Inget är bra. Skrik och gnöl. Snart brinner det i min skalle också.

Ses sen. Kramis!

Borta bra -hemma bäst

Hemma från Stockholms-trippen. Roligt. Jobbigt. Men framförallt: GIVANDE!

Hotellet var jättefint. Hade ordnat med ett "coop-medmera"-erbjudande, så priset var överkomligt. Kändes lyxigt att få sängen bäddad, ta ny handduk efter EN dusch, serverad frukost buffé och så. Vi hann med en visit hos min storebror med familj i Vallentuna också. Mysigt att få kramas lite, men vemodigt att inte träffa dem mer än så kort tid.

I går hann vi med att trava runt i halva Stockholms stad. Eftersom jag bott 2 år där tidigare, så är ju jag SÅ duktig att hitta där. Ähum. Virrade bort oss på jakt efter buss/spårvagn till Djurgården. Men vi hittade dit till slut.

Var på Gröna Lund hela kvällen igår. Åkte lite karuseller och åt sockervadd. Jag åt 2 (!) st egna sockervadd. Har aldrig hänt och vet inte varför jag var så grymt sugen på det. Sedan åkte vi Djurgårdsfärjan och kryssade oss fram tillbaka till hotellet.

Träffat "läkaren" idag och är MYCKET nöjd med besöket. Han lyssnade. Han förstod. Han undersökte och tog sig tid. Kunnig inom sitt område och bekräftade det jag anat/vetat. Jag har adrenal fatique (utmattade binjurar) och Hypotyreios typ 2. Så nu har jag en -eller TVÅ diagnoser och förklaringar på att jag är så "Tjock och lat". Ha! Det känns så grymt skönt! Och att det finns behandlig för detta. Så jag kommer att dokumentera här på bloggen, vad som händer med mående, vikt och allt.

Skulle någon läsa detta och känna att de vill veta mer om denna läkare, så skicka PM på Facebook. Det är väldigt "hyschigt" med läkare som tar sig an dessa diagnoser. Och när man en gång hittat en, så håller man fast med näbbar och klor :-)

Nu är jag så grymt trött och ska bara vänta på att ögonen slår igen. Känns i kropp och knopp att jag åkt alla dessa mil. Och att jag har varit "aktiv" i flera dagar. Lär pysa ihop som en ballong snart. Och lättnaden att ha fått bekräftelse efter alla dessa år; Ah!

Sov gott!

Yra höns...

Jaaa... Är huvet dumt -får kroppen lida. Visst heter det så?

Här är det full rulle och har varit hela dagen. Resan till Stockholm går i morgon och vi springer om, över och på varandra här hemma. Det packas, provas kläder och tramsas. Och mitt i allt så kom jag på att jag skulle "göra mig snygg i håret" med den hårfärg jag haft liggandes i snart ett halvår. NU, kommer jag på det. Mitt i kaoset. Suck.

Vi ska försöka ge oss i väg ganska tidigt. Upp med tuppen och packa det sista. Åka till djuren och smörja mot insekter, fylla vatten och ge "sjuklingen" medicin och ställa honom i en hage med begränsat med gräs. För det är för mycket mat han blir dålig av. Men just nu mår han bra och har inget akut anfall pågående. Men för säkerhets skull...

Jag vill INTE få ett telefonsamtal när vi är borta och höra om något sjukt djur. Har varit alldeles för mycket av sånt. Jag undrar nästan om jag blir "straffad" för att jag åker bort. Att någon "högre makt" står och pekar åt mig; "Jaaaa, du. Som djurägare får du INTE åka bort och slappna av. För DÅ påminns du på det grymmaste sättet, att du har ett ansvar här hemma..."

För ett år sedan när vi var i Stockholm, så blev jag uppringd av pappa som hittat ena hästen blockhalt (vill/kan inte röra sig). Då satt jag under Tyranusarius rex på Naturhistoriska museét i Stockholm och grät och ringde samtal för att ordna in hästen i stallet.

För lite mindre än ett år sedan (också i Stockholm) ringde min telefon mitt i natten från en raggarfest. Man hade sett hästar på rymmen och det hade sagts att det var mina. Men efter att jag ringt och väckt halva byn, så kom det fram det INTE var mina hästar. Men adrenalinet pumpade i 200 km/h resten av den natten.

I julas så var vi bortbjudna i EN NATT, till sambons pappa med respektive. Vi var 7 mil hemifrån och telefonen ringde på morgonen. GAMMELHÄSTEN KLIVER INTE UPP!!! Hon hade troligen fått en stroke och gett upp. Så på 7 mils avstånd fick jag ta det svåra beslutet om akut avlivning. Beställa kadaverbil, göra upp ekonomiskt och allt det där. Fy faaaan.

Så jag är liiiiite nervös över att åka bort. Men ska försöka att tänka goda tankar.

Men jag ser ju fram emot resan också. Jag har planerat detta i ett par månader och att min skattebäring ska läggas på det här. Fick ju tid hos denna "läkare" som jag inte vet hur mycket jag ska skriva om, egentligen. Men han är väldigt duktig på att se "bortom stetoskåpet och blodprover". Han har mist sin legitimation på grund av att han stått upp för patienter i frågor om amalgamförgiftning och elallergi. Och han knyter ihop homeopati medmera med "vanlig" läkarsyn. Han är en av de få läkare i Sverige som behandlar Hypotyreios typ 2. Den typ av sköldkörtelsjukdom som ännu inte är "erkänd" i Sverige och som jag nu fått höra av andra att jag säkert har.

Kan jag bli det minsta lilla piggare, lättare, smalare, gladare och smärtfriare så kan jag gärna åka de 50 mil som är ner dit, enkel resa.

Nä. Nu ska hårfärgen ur. Wish me luck!

Kramisar!

"Fånga" dagen...

God Morgon!

Denna dag bjuder på strålande sol och klarblå himmel. Temperaturen tickar uppåt. Sommar...

Och det borde ju vara underbart. Hästarna på bete, syrénerna doftar och det är skirt och grönt ute. MEN. Det ska alltid finnas ett MEN. I mitt fall så handlar det om denna ständiga rädsla för att ena hästen, Timon, ska få återfall i sin fång.

Fång är ju en hemsk och något lömsk  sjukdom som kan drabba hästar. De som får det, är känsligare för kolhydrater och saftigt gräs innehåller "fruktan" som är kolhydrater. Hästarna kan få fång även av för "bra" hösilage eller hö också. Om de är känsliga. Det brukar blossa upp av frodigt gräs första gången och sedan får man hålla koll. 

Det blir visst en jäsningsprocess i tarmarna, förgiftning av det jästa och så blir det inflammation i hela hästens system. Först då märker man av det i hovarna.

Många hästar får sätta livet till, när de får sin fångdiagos. Så ledsamt. Jag kämpar och kämpar för att min kille Timon , ska kunna leva så bra som möjligt. Med livskvalitet, kompisar, utevistelse och så korta fånganfall som möjligt. Att de upphävs i tid, alltså.

I går när vi var till hagen (jag och hon som hyr in sina 2 ponnyer i mitt stall) så tyckte jag direkt att Timon såg ut att spänna sig lite vid gång. Snabbt som ögat så stängslade vi av en bit av en skogsdunge utan gräs och där ska han nu få gå och äta torrt, gammalt hö. Tillsammans med hovvård och diverse medikament (naturliga) så ska vi nog lyckas häva även detta anfall i tid.

Jag och mina "hokus-pokus" egenskaper. De kan vara bra att ha, men jobbigt. Kände på mig igår att jag skulle kolla Timon extra. Att något var "på gång". Visserligen så använde jag min pålästa kunskap om gräs, fruktaner (socker), sol och tillväxt också. La ihop ett och ett och visste att gräset skulle knaka iväg i tillväxten.

En del ser bara "fång" som en sjukdom som sitter i hovarna på hästen. Och att "dåliga hovar är en dålig häst". Icke sa nicke! Jag ser det som en process i 5 steg. Ungefär så här;

1: Hästen inte lika "pigg" som vanligt. Inte lika full fart. Behöver inte visa hälta, men man ser att det är "nåt". Den kan vara lös i magen och gasig.

2: Går omkring och ser för ett "otränat" öga normalt ut. Men känner man sin häst, så ser man att den "planerar" varje steg den tar. När den vilar så vill den ogärna belasta hovarna som gör ont (ofta framhovarna). Något varm i kronranden (ovanför hoven).

3: Hästen rör sig som om den "går lite på glas". Som om vi skulle gå barfota på vassa stenar. Tydlig värme i hovarna. Ser lite sliten ut.

4: Hästen vill inte röra sig. Står och väger tyngden i hovarna fram och tillbaka. Ser allmänt olycklig ut. Vill inte vända sig eller gå åt sidan. "Fångställning" (benen konstigt under sig). Vissa låter det gå så här långt innan de gör något -GÖR INTE DET!

5: Hästen ligger och vill inte resa sig. Nästan het om hovarna. Glåmig blick. Ansträngd andning. Feber.  

För någon som inte varit med om fång tidigare och får en häst som är i stadie 4 eller 5 -ring veterinär. Ta bort den mat som är "näringsrik" och ge den torrt (gärna gammalt) hö och halm. I akut skede kanske man inte har det, då kan man "sockra ur" det hö man har hemma. Lägga i blöt och byta vattnet flera gånger.

Men när man lär sig sin häst, så lär man sig se hur den mår. Man blir som en "personlig assistent" för den och urskiljer mycket små signaler.

Jag har läst massor om fång och hovar. Gått kurs. Köpt på mig engelska fackböcker och läser det jag kommer över på nätet. Hittills så har det fungerat med barfotaverkning, boots, örter och förebyggande behandling. Och många sömnlösa nätter...

Timon var i går på stadie 2. I dag hoppas jag att det har vänt och att han är piggelinare.

Nä, nu måste jag byta om. Ska upp och hämta hö vid stallet och sedan bort till hagen.

Kramisar!

Come back!

O jisses, vilken lång Blogg-vila jag har haft. Men efter att jag gått klart kursen religionsvetenskap, strax runt Jul, så hade jag suttit och knåpat ihop sida efter sida med ord. Ord som kändes krystade och inte mina. Så jag skrev väl "tom" på mig ett tag.

Sedan har jag ju lärt mig sedan förut, att det är en skitsvår balansgång mellan att skriva privat och "privat". Fastän jag vill få ur mig galla ibland, så är det inte säkert att det bara blir rent och fint efteråt. Nä. Man kan få äta upp gallan.

Men nu är jag här igen!


Det har väl egentligen inte hänt så där jättemycket, i vissas ögon. Jag har INTE vunnit på lotto. Inte heller flyttat till något drömboende. Och inte heller avlat fler barn.

Skillnaden mot för ett år sedan är väl att jag numera har bara 3 hästar, i stället för 4. Gamla Pärlan fick somna in i Julas, efter att ha hastigt insjuknat. Och Nisse-hunden finns inte heller bland oss längre. 14 år och en vecka gammal, fik han somna in på djurkliniken i Sundsvall. Gammal och medtagen. Ingen kvalitet kvar på livet.

För sommaren har jag en del planer. Det börjar på Lördag med en  liten Loppis, som jag och mamma och dottern ska delta i. Sälja av lite kläder, böcker och sånt om bara ligger.

Efter det så åker vi (jag, sambon och dottern) ner till Stockholm på söndag. Jag har bokat tid hos en läkare som ska vara väldigt duktig på sköldkörtelproblematik och han tänker utanför de svenska gränserna. Jag hoppas att han kan hjälpa mig med mående, vikt och att få tillbaka livsgnistan.

Strax före Midsommar så börjar jag jobba på ett äldreboende för dementa. Givande jobb, men jag ska försöka hålla balans på stressen. Vet att det är så svårt att jobba med så sjuka människor och att det lätt kan "äta upp en". Men det ska nog gå bra.

I dag har jag en tickande bomb i skallen; Migränen. Den har inte exploderat än, men finns hela tiden där. Jobbigt med den hårfina skillnaden mellan "att ta migränmedicin eller inte". Där är jag nu. Tar jag fram dammsugare eller rushar på, så är det kört. Försöker hålla mig luuuuugn.

Nä. Nu ska jag lägga mig och läsa en stund. Få se åt vilket håll migränen springer...

Skönt att vara tillbaka!

Kramisar o ha en fiiiiin dag!