Yra höns...

Jaaa... Är huvet dumt -får kroppen lida. Visst heter det så?

Här är det full rulle och har varit hela dagen. Resan till Stockholm går i morgon och vi springer om, över och på varandra här hemma. Det packas, provas kläder och tramsas. Och mitt i allt så kom jag på att jag skulle "göra mig snygg i håret" med den hårfärg jag haft liggandes i snart ett halvår. NU, kommer jag på det. Mitt i kaoset. Suck.

Vi ska försöka ge oss i väg ganska tidigt. Upp med tuppen och packa det sista. Åka till djuren och smörja mot insekter, fylla vatten och ge "sjuklingen" medicin och ställa honom i en hage med begränsat med gräs. För det är för mycket mat han blir dålig av. Men just nu mår han bra och har inget akut anfall pågående. Men för säkerhets skull...

Jag vill INTE få ett telefonsamtal när vi är borta och höra om något sjukt djur. Har varit alldeles för mycket av sånt. Jag undrar nästan om jag blir "straffad" för att jag åker bort. Att någon "högre makt" står och pekar åt mig; "Jaaaa, du. Som djurägare får du INTE åka bort och slappna av. För DÅ påminns du på det grymmaste sättet, att du har ett ansvar här hemma..."

För ett år sedan när vi var i Stockholm, så blev jag uppringd av pappa som hittat ena hästen blockhalt (vill/kan inte röra sig). Då satt jag under Tyranusarius rex på Naturhistoriska museét i Stockholm och grät och ringde samtal för att ordna in hästen i stallet.

För lite mindre än ett år sedan (också i Stockholm) ringde min telefon mitt i natten från en raggarfest. Man hade sett hästar på rymmen och det hade sagts att det var mina. Men efter att jag ringt och väckt halva byn, så kom det fram det INTE var mina hästar. Men adrenalinet pumpade i 200 km/h resten av den natten.

I julas så var vi bortbjudna i EN NATT, till sambons pappa med respektive. Vi var 7 mil hemifrån och telefonen ringde på morgonen. GAMMELHÄSTEN KLIVER INTE UPP!!! Hon hade troligen fått en stroke och gett upp. Så på 7 mils avstånd fick jag ta det svåra beslutet om akut avlivning. Beställa kadaverbil, göra upp ekonomiskt och allt det där. Fy faaaan.

Så jag är liiiiite nervös över att åka bort. Men ska försöka att tänka goda tankar.

Men jag ser ju fram emot resan också. Jag har planerat detta i ett par månader och att min skattebäring ska läggas på det här. Fick ju tid hos denna "läkare" som jag inte vet hur mycket jag ska skriva om, egentligen. Men han är väldigt duktig på att se "bortom stetoskåpet och blodprover". Han har mist sin legitimation på grund av att han stått upp för patienter i frågor om amalgamförgiftning och elallergi. Och han knyter ihop homeopati medmera med "vanlig" läkarsyn. Han är en av de få läkare i Sverige som behandlar Hypotyreios typ 2. Den typ av sköldkörtelsjukdom som ännu inte är "erkänd" i Sverige och som jag nu fått höra av andra att jag säkert har.

Kan jag bli det minsta lilla piggare, lättare, smalare, gladare och smärtfriare så kan jag gärna åka de 50 mil som är ner dit, enkel resa.

Nä. Nu ska hårfärgen ur. Wish me luck!

Kramisar!