Ja, Midsommaraftonen passerade i regn, 11 grader och ingen vidare entusiasm. Vi åkte och handlade lite god mat, jordgubbar och snodde ihop en tårta. Glutenfri. Sambons pappa kom förbi en sväng med en fin Midsommarblomma och en Italien-present till dottern.
Känns som om jag varit mer på jobb än hemma, dessa dagar. Är nu inskolad på 2 olika ställen, men placerad på det ena. Det andra stället ska jag kunna "hoppa in på" om det behövs. 16 nya namn att lära sig + namnen på arbetskamrater. Och till det olika tider för mediciner, vem som ska ha socker i kaffet och inte. Igår eftermiddag var jag så vimsig och vidbränd i hjärnan, att jag helt glömde namnen på de gamlingar jag satt på underhållning med. Tur det var dags att åka hem då...
I dag har jag varit ledig. Men ändå inte. För nu har min ena häst fått tillbaka sin fång igen. Han har ätit för mycket gräs som varit för näringsrik. Så en försurning har inletts i hans tarmar och en inflammation har spridit sig i kroppen. Till hovarna som blir ömma. Så nu går han i sin "skogshage" igen, där det inte finns så frodigt med gräs att äta. Går på smärtstillande och antiinflammatoriskt. Och gammalt hö.
Det är så trist med denna skitsjukdom, för det förstör liksom idyllen med häst-sommar. Det blir en stress som jag INTE behöver.
Angående recepten på medicinerna från läkaren, så har inget kommit. Han sa "inom 11 dagar". Nu har det gått 14. Min mamma varnar mig om att jag kanske blivit blåst. Det varnar också sambon mig för. Jag blir sur, men djävulen på min ena axel står och hånar mig också. Hoppas djävulen med flera har fel.
I morgon natt börjar mina nattpass. Och hör och häpna: Jag längtar! Jag minns när jag jobbade nätter på samma ställe för 11-12 år sedan. Det var behagliga jobbnätter. Man kunde sitta ute på altanen och läsa. Lyssna på fåglar och ta en kopp te. Finnas till hands och smyga och kolla så att allt är lugnt. För mig som är "kvälls- och nattuggla" har det varit perfekt med nattjobb.
Huvudsaken är att jag får sova ut riktigt efteråt. Siktar på att sova i Torpet, efter att jag jobbat 2 nätter i rad. Ingen klocka. Ingen granne. Inga bilar. Inga alls...
Skulle behövt städa här hemma idag, på min lediga dag. Men när jag klev i en pöl hundkiss, skulle montera en mopp på ett skaft -och moppen inte passade- så gav jag upp. Tog toapapper i stället. Ser förjäkligt ut här. Tur att man inte har vänner som kommer oanmält och hälsar på! De har väl lärt sig den hårda vägen, kanske. Kommer man oanmäld hit så får man fika hårdbröd och kryssa mellan kletiga fläckar på golvet. För den liiiiilla ork jag har går åt till att hålla mig upprätt. Se till att djuren får det de behöver och samma med dottern. Och nu med jobbet i sommar, så finns ännu mindre ork.
Nu jäklar får den där medicinen komma! Vem vet. Kanske blir jag som en duracellkanin? Inte troligt, men "normal" skulle smaka bra.
Kramisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar