Livet går upp och ner. Det är varmt och kallt. Ljust och mörkt. Jag skriver om mina tankar, drömmar, rädslor och annat som snurrar i mitt liv.
torsdag 19 juni 2014
Midsommarångest
Just nu kretsar det mesta kring att orka. Att få ihop allting. Och det är ju inte så lätt när man redan är utbränd. Önskar så att jag hade lite av det lilla extra, så att man kunde känna sig...duktig ibland. Men vardagen går ut på att det allra nödvändigaste ska gå runt.
Jag har börjat på mitt sommar-schema nu, med jobb. Jobbar 80% tills augusti och det blir mycket nätter med ob-tillägg osv. Känns gött! Och på nåt konstigt vis så är jag "taggad" när jag är på jobbet. Far och fejjar, donar och torkar bord. Sjunger en trudilutt med tanterna och ser säker väldigt pigg och glad ut. Och jag känner mig sån -så länge jag är på jobbet.
När jag kommer hem så får jag en skjuts av energi -i en timme ungefär. Sedan pyser det ut...pffffft....
Recepten på medicinerna har inte kommit än. Suck. Hade velat börja innan jobbet drog igång, men så blev det inte. Läkaren mejlade och frågade hur allt var, om recepten kommit och om jag kommit på några frågor efter besöket förra veckan. Så jag frågade om medicinering under de dagar jag ska jobba på natten. Fick som svar att det egentligen inte alls är bra med nattjobb, när man har en sköldkörtel som inte fungerar riktigt -och därmed är utbränd. Det var inget överraskande svar. Vet att det stör hormoner och produktion av kortisol osv, med att vända på dygnet.
Men jag minns när jag tidigare har jobbat natt och har fått vila riktigt efter passet. Då har jag mått utmärkt! Nattjobb har passat mig. Så vi får se hur det blir.
Till något helt annat. Midsommarafton i morgon, suck. Jag har aldrig varit så "oförberedd" på en Midsommar som i år. Men orken och lusten har inte funnits. Jag har inte städat. Inte lagt på somriga dukar. Inte plockat in blommor. Ingen smörgåstårta och jordgubbstårta i kylskåpet. Inte ett skit! Det ser ut som en rövarkula här inne. Men jag orkar inte...
Dottern är hemma i helgen också, så för hennes skull så känns det som om jag måste klämma fram någon blomma i håret. Får se vad det blir. Midsommar blir det ju, men inte på det idylliska sätt som jag skulle vilja.
Kramis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar