När jag blir stor...

Vad ska du bli när du blir stor? Ja, den frågan har man väl fått fundera över ibland ända sedan man började prata. Och svaren har varit många och olika...

- Skolfröken (ville jag bli när jag var 6-10 års åldern)
- Veterinär (velat av och till)
- Ridlärare (ville bli 10-16 års åldern)
- Journalist ( 15-25 år)
- Egen förtagare inom häst, hund och människohälsa (velat av och till)
- Författare (drömmer om ibland)
- Polis, hundförare (haft funderingar)

Det som slår mig idag, är att jag velat (och vill) jobba med den djupare biten av "bry sig om". Människa eller djur. Eller båda. Så jag tror absolut att jag är på rätt väg nu.

I dag hade vi en spännande dag på utbildningen. Vi fick träffa folk från olika arbetsplatser inom psykisk ohälsa och fråga ut dem, med frågor som vi ville veta svaret på. Det var sjuksköterskor och mentalskötare från olika psykiatriska avdelningar (öppenvård och slutna avdelningar), rättspsyk, kriminalvården, rehabilitering osv.

Det var jättespännande! Känner att jag skulle vilja vara en vecka på alla de ställena för att få nosa på lite vad det innebär. För nu när man tänker på att utbildningen inkluderar 2st á 5 veckors praktik, på 2 olika ställen, så är jag nästan rädd att missa nåt intressant. Men det kanske klarnar närmre praktiken, vad man vill. 

Nåja. Resten av denna veckan så ska jag plugga på hemmaplan. Uppsatsen om schizofreni-sjuka-tanten ska vara inlämnad senast fredag. Så det blir åtskilliga timmar framför datorn denna vecka.

Från läraren som ska bedöma religionsuppgifterna har jag inte hört mer. Tiden för att få retroaktiv CSN, gick ut idag. Så nu får jag bara från och med den dagen då poängen registreras hos CSN. Surt. Jäkligt surt. Som jag har slitit för att jag skulle hinna få retroaktivt, men så hade läraren "mycket annat för sig", så det sket sig. Grrrr...

Får tänka på det dr jättebraiga jobbet jag ska ha i framtiden, med fiiiin lön och alla möjligheter :-)

Nä. Nu orkar ögonen inte blinka snart. Varit vaken sedan 05.30 och det känns...

Nattinatti o kramis

Stormvarning

Det varnas för "storm" här på lördag. Upp emot 30 m/s i vindbyarna. Va faaan?! Jag vill inte! Önska jag kunde flytta fram tiden tills på söndag och ha en skyddande bubbla över hästarna och Torpet/stallet.

Jag har ju inte fått hem hästarna från betet än. Öppnade en ny höbal åt dem igår, så det känns lite dumt att lämna den i sommarhagen och ta hem den innan balen är slut. Men samtidigt att ha dem ute under en storm...näe. Inte frestande.

Apropå blåsväder och stormar så känns det som om jag jobbar i motvind för det mesta. Jag FÖRSÖKER ju verkligen, men vinden piskar mig i ansiktet och håret står rakt bakåt.

Det här med att plugga. Det är inte alla som är glada över det. Här hemma får jag noll stöd, för att jag verkligen försöker orka med pluggning på 200% för att få rätt till CSN. CSN som jag sedan ska leva på under de två år som jag ska läsa mig till ett bra, intressant och välbetalt jobb.

Men det "likes icke", som man säger på norsk. Motstånd hela tiden och jag ses som lat för att jag är hemma så mycket och inte storstädar, diskar och pyntar på som en hemmafru.

Dessutom sitter dottern en halv meter ifrån mig, när jag pluggar, och skäller ut mig för att jag inte tittar på henne hela tiden. Hon har en "limstiftperiod" (har haft sedan hon kom ut ur min mage) och kan omöjligt hitta på något själv just nu. "Mamma...MÅSTE du läsa såna där saker? Kan du inte sluta med det där? Jag slänger böckerna..."

Jag försöker förklara att jag gör detta för att kunna lära mig en massa saker och få ett bra jobb om 2 år. Men det är som en fis i vinden; flyger bort. Poff!

Om jag har klarat de 18 hp som jag måste, för att få CSN, låter sig väntas på med besked. Jag har 7.5 hp på ett intyg. Men religionen är inte "godkänd" ännu. Så nu hoppas jag att jag under dagen får besked om 10 klarade hp där. Sedan får jag försöka trolla fram ett intyg på de 3 hp som jag klarat hittills på nuvarande kurs.

Men om det drar över morgondagen, så kan jag glömma att få retroaktivt för september. Då får jag "bara" från den dagen jag skickat in poängen till CSN.

Nä. Nu ska jag sätta mig med "fallet Doris". Schizofren kvinna på 65 år. Göra en fallbeskrivning med ett korrekt upplägg, referenser från 4 engelska vetenskapliga artiklar osv. Älskar att göra det, men det vore lite trevligare om jag blev tagen på allvar för det jag gör och kanske fick en klapp på axeln någon gång...

Håll i er där ute i blåsvädren, dimman eller vad det nu bjuds på...


Kramis

Klant

Tur att man inte är en häst, eller en ko. Då hade väl någon ringt efter nödslakt och sen hade det varit över. Jag är så klumpig, så att jag skäms. Lycks alltid med det omöjliga, men får väl tacka min lyckliga stjärna att jag har ett starkt skelett. För jag har (hittills) klarat mig bra från benbrott. Vissa knäcker ben bara de vrickar till sig lite.

I dag skulle jag bära ner dotterns sängram och slänga den kasserade madrassen. Stod så duktigt och skruvade isär sängramen, när den "BOM!!!" åkte ner på min högra fot. På en minut svullnade den och blev blågrå. Och öm. När jag skulle rasta vovvarna, fick jag ta sommarsandalerna och spänna ut den högra till största.

Tidigare på dagen så var jag och sambon upp till hästarna, för att fylla vatten och pussa mule. Arbin (dotterns häst) är ju som en hund och snäll som en nalle. Men han fick för sig att mitt lila nagellack var ätbart och tog ett nafs. AJ! Resultatet? Blått finger.

Inte nog med det. Magen håller på att ge upp. Eller det är väl det som den INTE gör. Den överarbetar snarare. Så fort jag dricker eller äter något, så får jag ont. Knip, muller och ilande. Men jag tror att det är mycket stress över pengar och de uppgifter på religionen som inte är godkända ännu.

Nu hoppas jag på att vakna i morgon och vara fri från allsköns krämpor. För jag ska baka 2 tårtor och någon kaksort i morgon. Dottern fyller 10 år på söndag och min mamma har fyllt 60 år i veckan. Så det blir kalas för dem båda på söndagskväll.

Lite vemodigt och konstigt känns det, inte bara för att de båda blir äldre, utan för att det är första året som dottern inte har "kalas". Ända sedan hon fyllde 1 år, så har bekantas barn kommit och det har varit fiskdamm, disco och ballonger. Men nu har dottern kommit i ett "glapp" på kompisar. De hon varit med har blivit större och kommit in i en annan "fas". De är några år äldre. Och de jämngamla umgås hon inte så mycket med. Killkompisen som hon "kilade stadigt" med tills ifjol, har blivit retad av sina killkompisar och det har runnit ut i sanden.

Jättesvårt. Men jag känner inte för att bjuda in till ett kalas, bara "för att". Så det får bli som det blir i år.

Nä. Nu ska jag krypa ner i soffan och kolla in nyaste filmen med Mikael Persbrandt. Sambon kom hem lite tidigare från jobbet och ska skippa älgjakten i helgen, så det blir första soffmyset sedan vi skaffade nya soffan.

Nattinatti och Kramisar!

Svettig INUTI huvet

Ja, gråhårig är jag redan så att jag får färga över titt som tätt. På huvudet alltså. Men snart kommer jag nog att få färga allt annat hår på kroppen också som jag tampas med allt skit...

Ok. Det är inga "hemska saker". Det finns dom so har det mycket värre, så jag ska väl egentligen inte klaga.Men jag blir så sjukt trött på att det ska jäklas, så fort jag ska göra något! Om jag så bara ska diska å ska det bli en spricka i diskproppen eller vara slut på varmvattnet. Ett exempel bara.

Och nu pluggandet, då.. Jag som tänkte "satsa" på detta och verkligen BLI något. Men då fick man ju beskedet från CSN att jag måste läsa in poäng från religionen. Inom 4 v för att få "retroaktivt" från de veckor jag nu gått. Så jag har vrålpluggat, på 200%.

Skickar in religionsuppgifterna -omarbetade- och får tillbaka från läraren "Det är fel format". Så jag måste alltså ha ett Word (från office-paketet). Jag kan inte köpa ett, eftersom jag inte har råd just nu. Ingen CSN, som ni vet.
Det finns "provmånad" på Office-paketet. Sagt och gjort. Men då får jag avslag eftersom jag redan nyttjat den! För ett år sedan.

Hittar en sida online där man kan köra Word. Men man kan inte "namnge" dokumenten. Klistrar in uppgiften från min dator och voíla; Från att ha varit de 5,5 sidorna som det ska vara, så har det krympt till 4 sidor!!!

Lägger till mer fakta i uppgiften och ska skicka in. Då går det inte! Startar om datorn och då är tilläggen borta! Åter nere på 4 sidor...

Efter att ha svurit över de indiska gudarna ett bra tag, så har jag fått till de sidor som angivits. Klickar iväg uppgiften och får tillbaka från läraren; "DU SKA NAMNGE UPPGIFTEN PÅ DOKUMENTET!!!". Jag förklarar än en gång att jag inte har råd med riktiga Word än, utan kör online och gör det så gott jag kan. Hoppas hon förbarmar sig och ge mig mina hårt ihopknåpade poäng!

Önskar att jag kunde stänga igen böckerna och bara ta det lugnt ett tag. Men stressen ligger och flåsar mig i nacken. Stressen över ekonomin. Tänk att det alltid ska vara nåt skit...

Vet ej riktigt hur helgen blir. Om sambon ska jaga eller ej. Dottern är piggare (haft feber) och ska på skolan i morgon och sedan till sin pappa. Hon fyller 10 år på söndag! Vart tar tiden vägen??? Så jag planerar på n lugn vistelse uppe i Torpet. Kanske öppna färgburken och måla något. En vägg, ett par lister eller nåt. För jag känner att jag vill ha balans mellan det intellektuella (pluggandet) och att kladda ner mig.

Balans är svaret och lösningen på det mesta :-)

Nä. Nu PM 2 Hinduismen.

Kramisar!

En studerande tants vardag...

Alltså så trött som jag var igår, har jag sällan varit. På vägen hem från skolan, på tåget, så fick jag sitta nästan framåtlutad för att inte somna till riktigt. Halvdöd.

Vi hade ju den förta inlämningsuppgiften på utbildningen, ett grupparbete som skulle vara inlämnat i skriftlig form på Tisdagmorgon. Och sedan skulle då gruppen upp och redovisa framför klassen, om samma arbete. Vår grupp höll på att jobba ihjäl oss och det bliv vissa svårigheter och hinder på vägen. Så vi satt från 10.00 på måndag förmiddag -till 04.00 på onsdag morgon. Med något matuppehåll. Annars ett kör. Behöver jag säga att hjärnorna brann?

Så jag och en kurskamrat till, fick sova över hos kurskamrat nr 3. En otroligt gästvänlig och fin människa! Vi ställde klockan på halv sju, för att hinna finslipa det sista på arbetet innan inlämning.

Men så lätt ska det inte gå! Vi försov oss. Hoppade i kläderna och åkte in till skolan för att fråga läraren om vi fick till efter lunch på oss (halva klassen skulle redovisa då). Men han tyckte att vi skulle kliva fram och ge det vi kunde...

Gah!

Utan pappren och stödorden, så fick vi ställa oss upp och redovisa. Men vi blev godkända! Efter det var man bra död. Så jag fick skjuts till tåget och satt och osade av skitig tröja och skrämde folk med mina blodsprängda ögon. Kände mig som Katla i Lejonhjärta.

Idag var en "ledig" dag. Eller en "hemmastudier"-dag. Jag har försökt fokusera på religionen, men det går så jäkla ont! Skulle (på petiga lärarens order) flytta dokumentet till Word och mejla över det i ett visst format. Sagt och gjort. Då KRYMPER hela jäkla skitarbetet och blir bara 4 sidor, när det ska vara minst 5!!! Jag blir tokig. Så nu få jag sitta och gå igenom boken för hundrade gången och föröka och hitta fakta som jag sållat bort förut. För att "fylla ut" svaren.

Om jag bara kunde få ihop de saknade poängen snart, så att CSN kan betalas ut! Jag sitter gärna till 04.00 på moronen och tragglar psykoser och schizofrenins olika symtom, men att sitta och göra om alla dessa religionsuppgifter -det är inte kul!

Nä. Nu ska jag ta och äta lite älgskavsgryta med ris och svartvinbärsgelé, mums. Sedan traggla vidare i Hinduismens värld...

Kramisar!

Städ, studier och ostöd

Dagarna bara rinner väg. Jag känner en blandning av stress, exalterad och hopplöshet. Jättemärkligt tillstånd. Jättemärklig känsla.

Utbildningen ä så otroligt intressant, så jag kan liksom inte släppa böckerna och tankegångarna. Läser på väg till skolan, på rasterna, å väg hem och hemma. Även när jag inte behöver. För det är SÅ intressant!

Men religionen blir ju lidande. Är klar med ett delmoment av tre där. Men det verkar inte vara så brottomt, suck Läraren som ska "rätta" svarade lite snorkigt att hon har SÅ mycket att göra nu och att jag får ursäkta att det kommer att ta tid. Skit. Jag som ville bli kvar inom 4 veckor, för då får jag "retroaktiv" CSN. Men går det mer än 4 v, så får jag "bara" från den dagen då resultatet av de inlästa poängen kommer in. Men då hänger det ju på läraren...

Har känt ända sedan jag började med religionen, för ett år sedan, att jag skulle behöva en "arbetsplats" här hemma. Det har hittills fått vara på matbordet, men det känns bara jobbigt att plocka fram och tillbaka böcker o papper hela tiden. Så i helgen har jag jobbat som en...myra. Dragit  möbler, tänkt, städat, slängt, tvättat kläder, spikat upp tavlor och grejat. Är nöjd med resultatet, men stressad över att denna tid tagit studietid...

Vi har ett "fall" som vi i grupparbete ska redovisa i veckan. Om en påhittad kvinna med schitzofreni och diabetes 2. Så det är mycket grävande i sjukdom och elände, men även rehabilitering att tänka på. Och just schitzofreni är något jag är ganska obekant med hittills. Gudskelov, får man nog säga.

Gubben min är på älgjakt. Kommer väl snart hem och är "tröttast i hela världen". Så det är väl bara för en annan att hålla den flackande lågan uppe och sursmälla vidare, som en gammal bubbla-bil. För EN sak blir man påmind om varje dag -på skolan eller i verkligheten- man får själv ta ansvar för sitt liv. Ingen annan gör det. Bara när det är "försent"...

Tyvärr så känns det ganska ensamt här hemma. V träffas sällan, då jag kliver upp före 06 på morgonen och somnar tidigt på kvällen. Sambon jobbar kväll och kommer hem efter midnatt och sover till mitt på dagen. Så vi träffs när vi sover. Ja, inte på helgerna då, för då jagar han och over borta.

Nä. Ett djupt andetag och sedan full fart igen.

Kramisar

Gris, nasse och svinstia

Åh, vilken helg... Jag trodde ALDRIG att det skulle vara så jobbigt att omarbeta uppgifterna i religion. Sånt bök och stök! Kolla boken igen, översätta engelska artiklar, tänka, formulera egna förståbara formuleringar av saker som jag absolut inte fattar innebörden av... Äsch.

Konstigt att migränen var borta igår! Fastän jag satt i denna svinstia med Buddha vakandes över mig. Det vore skönt med ett par migränfria dagar. Nu skulle en "helt vanlig huvudvärk" vara tillräcklig. Ja, det var vad jag hade igår. Och idag.

Gjorde ett avbrott från Buddha igår och åkte upp till hästhagen. De går fortfarande på bete och får nog göra tills det blir en paus i älgjakten. Eftersom man måste gå över skogen, så är det bäst att inte gå med dem under jakten.

Så jag, min mamma och dotter var där uppe i flera timmar och rensade kring stängslet och lagade tråden, som gått av på ett ställe. Det ser ut som om något djur har gått in och ut genom hagen och varit utanför och sprungit. Först trodde jag att det var älg. Men det är nåt mindre. Men större än räv och grävling. Jag tror på allvar att det har varit ett (eller flera) vildsvin i hagen. De har siktats i området, men är fortfarande inte vanliga här uppe. Så....vi får se om det dyker upp någon nasse.

Buddhismen är klar nu. Hoppas jag. Ska bara invänta ett mejl från läraren om till vilken lärare jag ska skicka det till. Hjärncellerna sitter i skallen och gäspar utmattade. Och det gör hela jag med. Borde städa upp här i svinstian, men vad gör man när det helt enkelt inte finns ork?

Här i soffan kan jag inte sitta kvar i alla fall. Dottern plöjer maraton på Disney channel. Och det är inte Musse och Kalle som hoppar omkring på rutan. Näe, silikonprydda tonåringar i urringade klänningar som fnissar och stönar med skrattmaskiner i bakgrunden. Får nåt bryt på skiten... Jag börjar nog bli...tant.

Kramisar!

Längtan ut...

Jag tror att jag skiter i allt snart. Idag är det en sån dag. Och tyvärr har det blivit ganska många såna dagar.

Dagar som är fylld av tandagnisslan som leder till en explosion av migränattack, kaos och hårda ord. Och på något sätt så känns det som om jag är "kärnan" i detta kaos och därför den som är "skyldig" till allt kaos.

Jag tror att ingen i vår lilla familj, mår direkt bra just nu. Jag känner det som om jag både sitter fast och håller på att "växa ur kostymen" på nåt sätt. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Läser ett universitets-program om psykisk ohälsa -för att kunna hjälpa andra. När det kanske i själva verket är mig själv som jag vill hjälpa mest?

Visst skulle jag kunna sitta och häva ur mig en massa om hur mina "familjemedlemmar" bidrar i kaoset, men jag vill inte hänga ut någon. Och inte kan jag ändra på någon annan heller.

Jävla bajs. Precis så känns det idag.

Är ledig förresten. Från "skolan". Från Psykisk ohälsa (fast inte min egen). Men religionen hänger över mig som ett stort åskmoln. Buddhismen är det nu, som jag sitter och tragglar med. Får ingen studiero alls. Allt bara geggar ihop sig i huvudet och på papperen.

Dottern är hemma från skolan idag. Hon mår illa och är blek och tyst. Men trots det, så har vi rykt i hop kanske...5? gånger hittills. Jag känner mig som världens sämsta mamma. Försökte förklara för henne att "Mamma måste få sitta i fred och läsa, just nu. Så hittar vi på något annat". Men då blir det ju EXTRA roligt att hoppa i nya soffan, retas med morrande hund och peta i mitt hår med en pinne. Och då brinner det för mig...

Resultatet? En utskällning av dottern. Och jag kontrar (omoget) med att jag tar snart mina studieböcker och rymmer till en liten skogshydda. För att jag inte orkar bråka och tjafsa. För att jag känner att jag blir alldeles tom inombords och bara trött. Och då kontrar hon med "Varför ska du gå en kurs i att hjälpa andra, när du inte kan må bra själv?".

Mm. Precis. Varför?

Fast nu tror ju jag att en som jobbar med människor, ska vara människa. Och ha eget i bagaget och veta vad de pratar om. För vad är en föreläsare om missbruk, om den inte själv tagit sig ur missbruk? Eller en föreläsare om panikångest, som inte varit mitt i sin egen attack av panikångest?

Åh, vad jag avundas alla älgjägare, just nu. Skulle SÅ gärna vilja sitta på ett pass i solskenet och lyssna, titta och lukta. Äta en gomacka, skruva upp termosen och ta en kopp choklad. Vara lite halvsunkig och gubbsnyta mig (fräsa ur ena näsborren på marken). Skita bakom en rotvälta och torka mig med en gammal sibyllaservett. Bara vara...

Tror jag ska ta jägarexamen jag med. Lämna den vanliga vardagen några veckor om året. Men jag skulle aldrig kunna skjuta en älg. Näe. Jag får väl låtsas att det inte kommer några. Men en bössa i handen kan vara bra om et kommer en ilsken björn. Annars får de också vara.

Naturen är läkande. Jag känner att jag måste få komma ut i den och läkas lite. Men när faan ska jag ha tid med det? Buddha väntar flinande åt mig från omslaget på boken. Fet, svettblank och flinande. Tänk om jag också kunde får hitta en sån ro i livet, så att jag kunde på sitta där fet, svettblank och flina. I skogen...

Kramisar!

Som en injektion

Det kan gå ont och det kan göra ont. Och sedan kan det göra både och -samtidigt.

Jag har nu haft migrän varje dag i två veckor. 14 hela dagar! Ja, jag har kunnat vara migränfri halva dagen, för att sedan åka på smällen på eftermiddagen. Men i 14 dagar så har jag antingen vaknat eller somnat med migrän.

Det tar på krafterna kan jag lova.

Så idag "skolkade" jag. Fast på den här nivån (åh vad högfärdigt det lät) så är nästan all undervisning frivillig. Frihet under ansvar. Men det är individens ansvar att klara av tentor och uppgifter och allt sånt blir ju lättare om man har hängt med. Idag hade vi EN lektion på hela dagen. I studieteknik och referenser. Så när jag vaknade i morse -för 14:e dagen- med migrän, så beslöt jag att stanna hemma och ta itu med religionen i stället.

Sov till mitt på dagen. Var ljuskänslig när jag gick ut med hundarna. Ljuskänslig=kan vara begynnande migrän. Kände hur den sakta men säkert tog grepp om min högra sida av skallen. Pulserande. Tankarna badade i mosig hjärnstubstans så fort jag ens försökte tänka 1+2.

Försökte mig på religionen och skrev ut alla uppgifter som jag gjorde och lämnade in förra året. Med lärarnas kommentarer om vad som ska ändras. Det gick halvbra, tills jag helt plötsligt inte kunde se kommentarerna! Då vet jag ju inte vad som ska ändras!

Svor, spottade, snubblade över hundarnas vattenskål 2 gånger så att hela köksgolvet blev plaskblött.

När kvällen kom, så tog jag mod till mig och injicerade mitt livs första migränspruta!!! Jag var lite nervös, måste jag erkänna. Och jag var för mesig på avtrycket, innan jag fick in snitsen. Men sen så... Som en missbrukare som fått sitt fix. Det som en migräntablett åstadkommer på 2 timmar, hade sprutan gjort på en kvart!

Nu är jag lite öm i låret, men det var det värt!

Så för en timme sedan satte jag mig med religionen -igen. Och då började skrivaren att jäklas! det blippar och blinkar och stånkar och stönar. Utan att skriva ut!

Måste nog ge upp Islam för ikväll. Lägga fram hela skol-kitet och krypa ner i sängen bredvid min stackars stackars älgjägare. Han kom hem förut och kunde knappt gå. Invalid efter att ha varit på älgjakt. Nu sover han så sött.

Tur då att stora starka jag är uppe och styr upp i hemmet, ähum. Jag har ju bara haft 2 veckors Migränanfall, tagit spruta, läser 200% på universitetet och lever på luft.

Nä, nu ska jag sluta beklaga mig. Jag är ju smärtfri nu! Aaaaah.... Sedan ser det ut som en svinstia här hemma, men det skiter jag i ikväll.

Kramisar!

Nattinatti

Första dagen...

Nu så... Nu är jag numera "student vid Mittuniversitetet" på programmet "Psykisk ohälsa, särskild problematik".

Fick idag höra att det är en hög (näst intill 100% -ig) chans till anställning direkt efter examen. Inte illa! Men vägen dit ät 2 år av hårt pluggande och praktik.

När jag kom fram till området för universitetet idag, kände jag mig som en liten skoltjej. Jisses vad stort allt var! Men när jag sedan satt i klassrummet för upprop, kände jag mig gammal som gatan. Medelåldern på studenterna var väl...25 år kanske. Jag såg två stycken damer som nog var äldre än mig. Annars bara unga tjejer.

Men jag tror att det är bra med lite bagage i ryggsäcken och att jag sett lite av varje. Tror inte att jag är så "lättskrämd" där ute i verkligheten.

Tack vare en tjejkompis sen skoltiden, så blev dagen riktigt bra. Hon läser ekonomi, så vi har inga gemensamma lektioner, men åker samma tåg och kan luncha ihop och så. Och hon är två år yngre än mig, så vi är 2 gamla tanter som irrar omkring på skolan, hehe.

Idag var det mest introduktion av kursen och information. Gick igenom lite av vad kursen ska innehålla och jag har aldrig tidigare sett framemot ämnen så mycket som nu! Jag har velat läsa psykiatri, psykologi, beteenden i skolan sedan 7:an. NU först ska jag göra det!

I morgon är det samma stuk på dagen, fast med den första "riktiga" föreläsningen i ämnet. Tar nog med datorn, så att jag kan plugga in Religionen samtidigt. Måste skynda mig med den nu, så jag kan fokusera på detta.

Förutom migränen som ligger och lurar (diffus med en styrka på 5 av 10) så är jag nöjd med dagen. Nu är det bara vardagen som ska börja ta sin form. Sambon ska ut på älgjakt, så morgnarna blir lite konstiga nu. Dottern sover ett par nätter hos sin mormor och morfar, för att slippa Fritids så mycket som det blir efter mina tider. Men snart får vi in rutin på morgnar också, hoppas jag. Men det är svårt när man inte är "morgonmänniska".

Nä, om man kanske skulle äta nåt? Glömt bort middag, eftersom det tydligen bara är jag som inte ätit. Ska plocka ut linserna ur ögonen (skaver lite av ovana), stänga ner datorn och försöka släppa tanken på det 4-siffriga belopp jag nyss beställde kurslitteratur för...

Kramis