Som en injektion

Det kan gå ont och det kan göra ont. Och sedan kan det göra både och -samtidigt.

Jag har nu haft migrän varje dag i två veckor. 14 hela dagar! Ja, jag har kunnat vara migränfri halva dagen, för att sedan åka på smällen på eftermiddagen. Men i 14 dagar så har jag antingen vaknat eller somnat med migrän.

Det tar på krafterna kan jag lova.

Så idag "skolkade" jag. Fast på den här nivån (åh vad högfärdigt det lät) så är nästan all undervisning frivillig. Frihet under ansvar. Men det är individens ansvar att klara av tentor och uppgifter och allt sånt blir ju lättare om man har hängt med. Idag hade vi EN lektion på hela dagen. I studieteknik och referenser. Så när jag vaknade i morse -för 14:e dagen- med migrän, så beslöt jag att stanna hemma och ta itu med religionen i stället.

Sov till mitt på dagen. Var ljuskänslig när jag gick ut med hundarna. Ljuskänslig=kan vara begynnande migrän. Kände hur den sakta men säkert tog grepp om min högra sida av skallen. Pulserande. Tankarna badade i mosig hjärnstubstans så fort jag ens försökte tänka 1+2.

Försökte mig på religionen och skrev ut alla uppgifter som jag gjorde och lämnade in förra året. Med lärarnas kommentarer om vad som ska ändras. Det gick halvbra, tills jag helt plötsligt inte kunde se kommentarerna! Då vet jag ju inte vad som ska ändras!

Svor, spottade, snubblade över hundarnas vattenskål 2 gånger så att hela köksgolvet blev plaskblött.

När kvällen kom, så tog jag mod till mig och injicerade mitt livs första migränspruta!!! Jag var lite nervös, måste jag erkänna. Och jag var för mesig på avtrycket, innan jag fick in snitsen. Men sen så... Som en missbrukare som fått sitt fix. Det som en migräntablett åstadkommer på 2 timmar, hade sprutan gjort på en kvart!

Nu är jag lite öm i låret, men det var det värt!

Så för en timme sedan satte jag mig med religionen -igen. Och då började skrivaren att jäklas! det blippar och blinkar och stånkar och stönar. Utan att skriva ut!

Måste nog ge upp Islam för ikväll. Lägga fram hela skol-kitet och krypa ner i sängen bredvid min stackars stackars älgjägare. Han kom hem förut och kunde knappt gå. Invalid efter att ha varit på älgjakt. Nu sover han så sött.

Tur då att stora starka jag är uppe och styr upp i hemmet, ähum. Jag har ju bara haft 2 veckors Migränanfall, tagit spruta, läser 200% på universitetet och lever på luft.

Nä, nu ska jag sluta beklaga mig. Jag är ju smärtfri nu! Aaaaah.... Sedan ser det ut som en svinstia här hemma, men det skiter jag i ikväll.

Kramisar!

Nattinatti