Livet går upp och ner. Det är varmt och kallt. Ljust och mörkt. Jag skriver om mina tankar, drömmar, rädslor och annat som snurrar i mitt liv.
söndag 14 september 2014
Städ, studier och ostöd
Dagarna bara rinner väg. Jag känner en blandning av stress, exalterad och hopplöshet. Jättemärkligt tillstånd. Jättemärklig känsla.
Utbildningen ä så otroligt intressant, så jag kan liksom inte släppa böckerna och tankegångarna. Läser på väg till skolan, på rasterna, å väg hem och hemma. Även när jag inte behöver. För det är SÅ intressant!
Men religionen blir ju lidande. Är klar med ett delmoment av tre där. Men det verkar inte vara så brottomt, suck Läraren som ska "rätta" svarade lite snorkigt att hon har SÅ mycket att göra nu och att jag får ursäkta att det kommer att ta tid. Skit. Jag som ville bli kvar inom 4 veckor, för då får jag "retroaktiv" CSN. Men går det mer än 4 v, så får jag "bara" från den dagen då resultatet av de inlästa poängen kommer in. Men då hänger det ju på läraren...
Har känt ända sedan jag började med religionen, för ett år sedan, att jag skulle behöva en "arbetsplats" här hemma. Det har hittills fått vara på matbordet, men det känns bara jobbigt att plocka fram och tillbaka böcker o papper hela tiden. Så i helgen har jag jobbat som en...myra. Dragit möbler, tänkt, städat, slängt, tvättat kläder, spikat upp tavlor och grejat. Är nöjd med resultatet, men stressad över att denna tid tagit studietid...
Vi har ett "fall" som vi i grupparbete ska redovisa i veckan. Om en påhittad kvinna med schitzofreni och diabetes 2. Så det är mycket grävande i sjukdom och elände, men även rehabilitering att tänka på. Och just schitzofreni är något jag är ganska obekant med hittills. Gudskelov, får man nog säga.
Gubben min är på älgjakt. Kommer väl snart hem och är "tröttast i hela världen". Så det är väl bara för en annan att hålla den flackande lågan uppe och sursmälla vidare, som en gammal bubbla-bil. För EN sak blir man påmind om varje dag -på skolan eller i verkligheten- man får själv ta ansvar för sitt liv. Ingen annan gör det. Bara när det är "försent"...
Tyvärr så känns det ganska ensamt här hemma. V träffas sällan, då jag kliver upp före 06 på morgonen och somnar tidigt på kvällen. Sambon jobbar kväll och kommer hem efter midnatt och sover till mitt på dagen. Så vi träffs när vi sover. Ja, inte på helgerna då, för då jagar han och over borta.
Nä. Ett djupt andetag och sedan full fart igen.
Kramisar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar