Novembersol

 

Novembersol 

 

Små kalla novemberstrålar,

letade sig in i mitt tunga hjärta.

 

De kämpade sig över berget,

över frost och kilometer. 

 

Fram till mitt fönster, ljudlöst igenom det.

Över mitt täcket och smygande sig fram till mitt ansiktet.

 

Trängande igenom tunga ögonlock,

som för att värma men inte väcka.

 

Värmde upp ända in i själen,

fastän jag sov...

Lite i diktar-tagen så här på förmiddagen. Bäst att passa på att göra ifrån sig lite, innan jag "kollapsar" igen. 
Sov som en björn i ide i natt. Ont i skallen när jag vaknade vid 5. Vinglig. Yr. Bestämde mig för att plugga hemifrån idag och "ladda batterierna".

 Pratade med pappa i telefon vid sex-tiden att jag inte skulle åka till tåget, men har inget minne av det telefonsamtalet. Det börjar bli illa nu, med minnet. Vet ju så väl att det beror på utmattning och att hjärnan "sållar" ut sånt som handlar om överlevnad och allt annat är liksom "överflödig" information.

Ungefär så här:
-Titta över axeln efter en björn i skogen=överlevnad. Den funktionen stannar aldrig av...
- Namn på skådespelare i favoritfilmen (som annars sitter gjutet) -borta!
- Har jag tagit medicinen? Näe? Eller joo...jag använde nog det där glaset då...
- Tvättid? Oj...det var i förrgår. Eller?

Ska försöka vara snäll mot mig själv idag. Korta upp det som ska göras och pausa mycket. Vila. Ladda. Plugga. Baka en tårta  -en enkel!

Nä. Nu ta lite fil.

Kramis!