Känner mig deppig dé luxé idag. Allt är liksom skit. Eller nästan allt, i alla fall. Det är inte mycket som går smärtfritt i mitt liv, just nu. Det gnölas, gnälls, bölas och skälls. Hela tiden. Varje dag.
Det gäller i tunga tider att hitta saker att "ladda" upp sig med. Hitta andningshål och livbojar som man kan hålla sig flytande av. För ingen klarar av bara negativa händelser och känslor hela tiden, under en längre period. Då klappar man ihop. Eller går in i väggen.
Jag känner mig inmurad i väggen. Som om jag står ingjuten, med en bit av ansiktet framme och kan inte göra ett skit åt någonting.
Om man ska få en ljusare tillvaro, så måste man själv agera och vara kaptenen på skeppet mot förändring. Den biten är jag helt med på. Men jag ser mig själv stående på ett fallfärdigt skepp och styrratten bara fnasar sönder. Det går inte att styra eller manövrera...
Jag är "proffs" på positivt tänkande/utveckling/coaching GÄLLANDE ANDRA! Jag skulle nog kunna peppa en vän till mycket bra, men för mig själv är det katastrof.
Det tyngsta är att jag inte får någon "utdelning" på allt det jobb jag gör, för att få en drägligare tillvaro. Det ska jävlas, hela tiden! Ett exempel; jag köper nåt som går sönder efter 2 dagar. Lämnar in den för att få en ny. Men då gäller inte garantin för just DEN skadan, eller någon annan skitregel.
Om jag ringer någon myndighet för att "lösa en knut" på min livslina. Ja, då hamnar jag ALLTID hos någon som har ätit huggorm och snoppar av mig snabbare än jag sagt nåt. Eller så är det "Lunchstängt. Återkommer 16.00". Och då slutar dom.
CSN är ett exempel på...en grej jag håller på att stånga mig blodig inför. Först jäklades det med högskolepoängen. Nu ska CSN göra ett helt nytt ärende, som ska ta flera veckor, innan jag får bu eller bä. Har ringt och mejlat. Jag får svaret att de inte an skynda å ett specifikt ärende...
Energinivån ligger på "blinkande lampa" hos mig nu. Om jag var en gammal bil, skulle jag vara rostig och sursmälla. Hoppa fram på bensinångorna.
En positiv sak är att jag har fått hjälp att ta hem hästarna från beteshagen nu. Till "stallet". Så nu är vi uppe vid stallet varje dag, jag och den som hyr in sina hästar där. Surrar och donar. DET är laddande! Till och d i dag när det pissar ner, så värmer det i hjärtat att se hästarna och mysa mule.
Funderar starkt på att krypa ner under en filt och vila lite. Se en film eller två. Hoppas få lite medvind, så att jag får energi nog att kanske...dammsuga, eller så.
Kramisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar