Om jag hade vetat hur svårt livet kan kännas, så skulle jag ha lått en annan spermie simmat om mig. Det är fan i mej mitt nya citat om livet -och jag har kommit på det själv.
Just nu känns det mesta skit. Som vanligt då? Nä. Värre.
Jag har i flera år varit duktig att hålla uppe en "fasad". Lurat folk att jag varit gladare, lyckligare och starkare än vad jag är. Och tro mig, man blir proffs på detta, när man blev mobbad i 7 år, haft panikångest sedan 15 års ålder (som ingen upptäckte), kämpat med depressioner, melankoli och allt skit däremellan.
Nu rasar fasaden, kan jag upplysa. Efter 30 år av skickligt döljande. Mungiporna pekar mest ner. Ögonen är blodsprängda. Hela kroppen gör ont. Minnet sviker. Hjärtat hugger av stress. Jag skriker och gråter varje dag.
Men jag är fortfarande skicklig på att gråta tyst. Proffs. Har alltid varit. I skolan. På väg hem från skolan. "Vad rödblommig du är?" fick jag höra. Hm. Rödgråten var ett annat namn på det.
Under alla år så har jag ofta gråtit mig till sömns eller i duschen. För där hörs det inte och man kan dölja det med kallvatten i ansiktet.
Men nu kommer tårarna när som helst och var som helst. Och inte bara dom, utan hela känsloregistret.
I morse ringde jag CSN. Efter strul och bortkoppling, så fick jag prata med en handläggare. Hon påstod att jag fått avslag på min ansökan om studiestöd, för att jag har "noll högskolepoäng registrerade".
- Nä, vad då noll? Jag har tjänat in 20 hp, läst 200% i höst och går på knäna! röt jag.
- Vänta nu...säger handläggaren.
Jag hör hur hon knappar nervöst på datorn.
- Du har då inte skickat in nåt bevis på det! säger hon surt.
- Jag har för faan skickat in under hela hösten för varje sketet poäng jag tjänat in! nästan skrek jag.
- Men lugna dig nu, säger hon. Du har bara 12 hp som är giltiga.
- Vad då "giltiga"?! Så du SÅG helt plötsligt dom där poängen? fortsatte jag.
Sen röt, skrek och snyftade jag omvartannat. Förbannad så hjärtat höll på att komma upp i halsen och hjärnan höll på att explodera.
Så de högskolepoäng som jag tog 2009 var helt plötsligt inte giltiga. De var de då tidigare i höst, men då hade jag inte nog många poäng.
Ja. Så är det. Bara att tjäna ihop fler poäng och sedan skicka in en ny ansökan. Ny väntetid. Ny vånda. Mer ångest o oro. Hjärtat kommer nog att springa ur bröstkorgen på mig innan dess.
Usch. Vill bara sova, men adrenalinet pumpar fortfarande i kroppen. Galopp i bröstet. Migrän som ebbade ut efter en och en halv migräntablett. Inte ens dåsigheten som man får av dem, infann sig idag. Snart är jag väl så förgiftad av mediciner så att jag går omkring och lyser grönt och har en varningstriangel på ryggen.
Nu har jag fått skriva av mig i alla fall. Terapi nr 1. Utan det skrivna ordet skulle jag inte alls hålla ihop. Men frågan är ju om jag gör det. I så fall hur länge?
Kramis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar