Gäsp...

Har varte lite slö med inlägg här. Men det går hand i hand med att hela jag är slö. Jag kan med lätthet sova 15-16 av dygnets timmar. Och när jag kliver upp är det för att jag måste. Barn som ska till skolan, hundar som ska ut och kissa, höbal som ska rullas in till hästar eller samtal som ska göras.

Jag tror mig veta till 95% säkerhet att denna förlamande trötthet beror på den utmattningsdiagnos jag har i grunden. Den som jag inte riktigt fått "läka" helt ifrån. Utan som ger mig kallsupar just som jag börjat flyta igen. PANG säger det och så är alla symtomen tillbaka; tröttheten, hjärndimman, trögtänktheten, orkeslösheten, infektionskänsligheten, migränen, magproblemen och värken i hela kroppen.

Om jag fortsätter att stånga mot väggen, så är det som att väggen höjs någon decimeter för varje stång. Det är då viktigt att känna igen symtomen och bara ägna sig åt så mycket ÅTERHÄMTNING som möjligt. Läsa en bra bok, sträckkolla en bra serie, baka en kaka, gå ut i solen med hundarna, begrava ansiktet i en hästman. Och SOVA.

Men det här med sovandet är lite tabu. Har alltid varit det för min del i alla fall. Man blir kallad lat, slö, smiter undan osv. Men det handlar om att hela skriker VILA!

Minns en av mina första depressioner, då jag nyss blivit sambo, hästägare och förväntades ha kaffepannan varm 24 timmar om dygnet. Hästarna som skulle vara ett glädjeämne, blev bara till en massa problem som jag drunknade av. Två av hästarna hade jag tagit hand om i ett "ta-hand-om-halvvilda-600/700kg-hästar". De var inte mina juridiskt. När jag Det blev strul med "försäljningen" som hamnade på mig (annars skulle de slaktas och det ville jag INTE). I ett halvår höll jag på med annonser, svara och visa upp hästarna för eventuella köpare. Så en dag åkte de hem till en lovande tjej som skulle ha dem i ett stall tillsammans med andra familjemedlemmar. På så vis kunna handskas bättre med dessa donnor som helst vilje vara en meter max från varandra.
Detta tillsammans med att jag räddat en tredje häst från slakt (gammal travare) och plötsligt förstod varför de ville slakta honom. Han var avkastarkung=ryggproblem=oridbar.
Tilläggas kan att jag hade praktik på ett ställe där jag arbetade lika mycket som de anställda, för 3200:-/månaden i över 6 månader.

Inte undra på att man kollapsade...

Nästa smäll kom ca 2 år efteråt. Flyttat, köpt en till häst (ridbar), jobbade och trodde att jag träffat the Love of my Life. Jag var så där snuskigt kär och plötsligt tog allt slut. Då var jag riktigt nere. Nog den värsta depression jag haft. Hade jag inte haft mina djur och familjen, så...

Så där har det liksom fortsatt på nåt sjukt vis. Haft en sjuk otur med arbetsplatser, "mobbing", trassliga kärlekar och hamnat i de mest oturliga situationer.

Därför sover jag nu. Laddar batterierna. Trots att jag vägrar att ge upp studierna, så känner jag vissa dagar för att stänga av klockan och bara sova. I förra veckan satte bihålorna stopp för att åka till skolan. Denna vecka har migränen och tröttheten suttit som en jävul på mina axlar. Men i morgon så planerar jag för att åka till stan och påbörja nästa omgång av grupparbete. Även om jag egentligen inte orkar.

Har lagt fram allt jag behöver ta med. Papper, dator, mediciner och mediciner och mediciner.

Sitter just nu och svär över en sockerkaks-tårtbottensjävel som inte vill bli klar. Fyller tydligen år i morgon, så jag tänkte göra en egen gluten-laktos-mandel-nöt-äppel-apelsinfri tårta. Men snart skiter jag i den. Den har varit inne i ugnen i 1,5 timme. 1 timme mer än vad som står i receptet. Man blir tokig för mindre...

Nattinatti!

Kramisar!