Dags för retreat

I dag har jag en snuskigt stark längtan efter att greppa en hammare, en målarpensel eller en såg och "skapa" något. Se något sakta växa fram som JAG gjort. Dra fingrarna över den färdiga ytan och känna hur underlaget ändras.

MEN. Att göra det i lägenheten är omöjligt. Här får man inte måla, såga eller bygga om. Not. Jag har ändå tur som har Torpet, hur ska jag annars få utlopp för sån här energi? Och stallet också, för den delen. Där är det inte många spikar som är islagna av en man...

Jag har suttit och tittat på bilder med spröjsade fönster, breda brädgolv, takrosetter, snickarglädje osv. Det nästan "vattnas" i munnen ;-)

Strax åker vi upp till hästarna och ser till. Jag ska dra igång värmen i stugan, för jag tänker vara där i helgen. Läsa en hel bok till skolan, mysa med hästarna, fixa hovarna osv. Ved ska jag också fixa. Utan motorsåg, vilket lär bli spännande. Får se om sambon hakar på, eller hellre slappar i soffan med sitt playstation 3. Vilket som -JAG ska vara där. Dottern åker till sin pappa i morgon, så det blir lite friare att hitta på egna saker. Hoppas bara att kroppen är "med" mig.

Denna vecka har jag varit otroligt "disträ" i skallen, samtidigt som jag känner att jag vill göra något. Det varvas med bedövande trötthet. I förrgår skulle jag vara "duktig" och mixtrade med en kamera som det varit vajsing med batteriet på. Jag stoppade i laddaren i rätt hål och POFF! Eldlåga rakt ut och det small som faaan! Alltså, jag blev så rädd att jag skakade... Inget mer mekande för mig på ett tag. Inte med elektronik i alla fall.

I dag skulle jag vara duktig och laga mat, värma popcorn och diska samtidigt. En och en halv timme efter migräntablett intogs. Då är man ganska "lullig" i huvudet. Men det är ju SÅ befriande att smärtan lättar, varav jag oftast sätter igång med för många saker.

Vred på plattan, för pastakastrullen. Poppade popcornen i micron. Och diskade. Micron plingade. Jag hällde ut dem ur påsen i en plastskål. Ställde den på en KALL platta och ropade på dottern; "Nu är popcornen klara!". Ställer mig vid disken igen och ser i ögonvrån att popcornen fortfarande ryker. Hm... Efter 20 sekunder rykte de våldsamt och luktade skit! Gaaaah! Fel platta!

Viftade bort skålen. Botten hade smält fast på plattan. Popcorn över hela köket. Med blå plast på -som hundarna lyckligt tuggade i sig.

Så jag överdriver nog inte när jag påstår att jag behöver komma tillbaka till en jordande vistelse uppe i Torpet och skogen i helgen. Vargar och björnar kavlar jag gärna upp armarna för. Men när det osar bränt här hemma, DÅ blir jag skakis...

Kramisar!