Städning och pungkulor...

Det här med städning... HUR gör man för att lära sig att tycka om det? Jag har aldrig tyckt att det varit kul och kommer förmodligen aldrig heller att tycka det. Ett nödvändigt ont.

Drömkvinnan?

Mitt städförsök...

                                               


Både en och två gånger, så har jag känt att jag fötts i "fel kropp". Att man skulle ha varit en kille istället. Tänk er en kille som älskar djur, hästar, vill bo i ett Torp ute i skogen och snickra och greja. Vilken grej! Då kunde den killen ha en liten bondmora som gillade städning och pyssel.

Men nu ses man som lite..."speciell" och till och med knäpp, för att man vill ha sina gamla ök kvar, skita ner sig, gå på utedass och drömmer om att sätta upp taklister med krusiduller. För att jag är tjej/kvinna!

Jag är ju också nördigt intresserad av rovdjuren som tassar omkring i skogen runt omkring. Först var jag livrädd, när jag red ute i skogen och någon sett en björn i närheten. Men jag vände på rädslan till nyfikenhet och har läst och lärt mig en massa om både varg och björn. Så nu är det med skräckblandad förtjusning som jag studerar ett björn eller vargspår i närheten av hästarna.

Många gånger önskar jag att jag hade tagit jägarexamen. Inte för att "skjuta ihjäl djur" för det skulle jag ha svårt för, även på pass osv. Är oerhört blödig! Men OM det dyker upp en varg inne i hästhagen som attackerar djuren, så får man skjuta den. Om man har tagit jägarexamen och har jaktlicens.

Och det skulle kännas tryggare att vara däruppe. om man kunde försvara sig mot diverse stora lurvar som går och smyger runt. Alltså OM de attackerar. För jag tycker att skötsamma rovdjur som håller sig från människan, bebyggelse och tamdjur, ska få finnas.

Sedan har vi det här med motorsåg. Det skulle jag också vilja lära mig att hantera. Kunna kapa upp egen ved och nedfällda träd i hagen osv. Men nu måste man ju gå kurs för det också. Hm...

Ärligt talat så vet jag inte om det är pungkulor som håller på att växa ut på mig, eller om det bara är ett "breddande" av mig som person? Mognad som känner nåt sorts ansvar för "ett självförsörjande liv"? Att själv kunna skydda familjen osv? Äh.

Tillbaka till städningen. I går var jag på IKEA och handlade lite. För en gångs skull så hade jag lite pengar på kortet som faktiskt kunde spenderas. Älskar att gå och titta i de där montrarna där olika rum och möbler visas. Provsitta soffor. Känna på påslakan och kuddar. Drömma lite. Men varje gång blir jag lika trött när jag kommer hem med en IKEA påse eller 2. Vart faaan ska jag få plats med allt i lägenheten? Det är ju överfullt överallt! Svämmar över med skit. Nu överdriver jag lite, men det känns om att leka Lulu Carter i ett hem hämtat från "maniska samlare" eller "rent hus".

Man drömmer om det här...

och kommer hem till det här... (lånad bild)

                                  



 

Det slutar med att ett skåp till blir så överfullt att man inte kan öppna det igen; med risken för att bli attackerad av grejer. Och förrådet nere i källaren dammar man snart taket med grejerna. Och så inser man att 2 blommor redan dött på hemvägen. Suck...

Plötsligt så känns de där två tusen kronorna man spenderade på IKEA som VÄLDIGT onödiga...

Vart tog orken vägen? Och inspirationen? Och vad är det som trängs i skrevet på byxorna? Har dom här byxorna också blivit för små?

Eller håller det på att växa ut pungkulor???!!!

Kramisar!