Det här jävla huvudet håller på att driva mig till vansinne. Migränen blir bara värre och värre, fastän jag äter mer än HUNDRA piller i månaden MOT migränen. Jag vet snart inte vad jag ska göra...
En del får migrän, åker till läkaren, får en tablett och så är det bra. Men inte här inte... Första gången jag pratade med en doktor om "huvudvärken" var när jag var 15-16 år. Sedan gick det många år, innan jag ens fick hjälp. De brukadse fråga mig vad jag gjorde när jag fick migrän "dubbel treo och vila" svarade jag. "Då gör du så", svarade doktorn.
Det är nu 5 år sedan jag fick börja med "förebyggande" blodtrycksmedicin, mot migränen. Första veckorna var som en dröm! Migränfri och endast lite spänningshuvudvärk. Sedan kom det tillbaka. Eskalerade. I och med en hopplös arbetsstituation (med stress mm) hade jag migrän flera gånger i veckan. Illamående, yrsel, ljuskänslig, luktkänslig, värme/köldkänslig, stresskänslig och ljudkänslig. Migränen slog till så fort jag gjorde annat än ligga hemma och läsa.
Tyvärr så körde jag mig i botten totalt, psykiskt och fysiskt. Blev avskedad från jobbet och hamnade i en ekonomisk kris. Depression, migrän och kollapsad mage. Det var så att jag "glömde bort" att jag har ont i ryggen (kotförskjutning av att ha fångat en gubbe som ramlade). Den andra smärtan "skuggade" ryggontet.
Jag fick "akutpiller" vid behov, för svåra migränattacker. Triptaner. Man känner sig som om man får feber, blir berusad, får kramp i halsen och sedan hemska svettningar. Men migränen släppte efter sisådär 30 minuter...
I min journal står; "Lider av svår, kronisk migrän med aura. Maxmedicinerad".
Det var väl 4-5 år sedan jag började hos kiropraktorn. Hoppades att DET skulle kunna hjälpa både migränen och ryggen. Många går dit vid tex ett ryggskott och så är det klart. Andra går 5-6 gånger och så är de bra sedan. Jag gick varje vecka i 10 månader... När kotan var på plats, slutade jag. Ruinerad. Sedan har jag inte börjat igen. Har inte råd. Men kotan började smälla och hoppa ur, redan ett par månader efter sista behandlingen...
Hittade mitt i desperationen en ny metod som "garanterade bot mot migrän -eller pengarna tillbaka". 12 mil härifrån, enkel resa. Fick vänta några månader på tid. Sedan började jag att pendla. Efter 6 behandlingar, så ville inte terapeuten (massage, akupressur) behandla mig längre. Hon ville inte att jag skulle betala mer, eftersom det inte verkade hjälpa mig. Hon var övertygad om att det var min ämnesomsättning som spökade. Var sedan in på hennes hemsida och såg att hon ändrat i affärsidén. Från "garanterar dig migränfritt liv" till "Över 90% blir migränfria efter sina behandlingar".
Efter några månader så fick jag tid på "en av Sveriges främsta Migränkliniker" i Stockholm. Där gick hon igenom min kropp, sa att jag hade muskler som en atlet och sa att hon inte kunde hjälpa mig. Hon trodde att det var ämnesomsättningen i min kropp.
Nu är det ju så att ämnesomsättningen, sköldkörteln, är något av de första de tittar på vid ett besök på vårdcentralen om man söker för trötthet, övervikt, huvudvärk etc. Tog första provet vid graviditeten. Andra -06. Nytt -10. Visar inget avvikande. Men det finns en variant som "vanliga läkare" inte behandlar i Sverige. Något som inte syns i blodet, utan i cellerna.
Hittade så en av Sveriges enda läkare, som behandlar detta. Fick tid i Juni -14. Han undersökte mig och var helt övertygad om att att jag lider av "Hypo 2" som detta kallas. Han skrev ut Levaxin och Liothyronin åt mig. Det senare, Lio, är nästan omöjligt att få utskrivet.
Men migränen är INTE bättre. Han trodde att den skulle bli det, men inte än. Snarare sämre...
Provat några sprutor, alltså samma läkemedel som jag får i tabletterna, men de fungerar snabbare än tabletterna, men kan ge tillbaka migrän dagen efter, de också.
Nu efter sommaren, har jag börjat få "skov" av migrän. Första och längsta "skovet" var 17 dygn med migrän. Första sprutan bröt det "skovet". Andra skovet varade 12 dagar. Sedan har det varit några på 5-6 dagar. Nu är jag inne på 12:e dygnet igen.
Vill inte ta tabletterna stup i kvarten. Då kan man ju bli beroende. Sprutorna som är kvar vill jag spara tills det är "kris", alltså ett sånt anfall när det inte går att stå på benen.
2 gånger i höst har jag fått känselbortfall i halva ansiktet. Otäckt! Första gången trodde jag att jag fått en hjärnblödning, men jag läste mig till att det KAN förekomma vid svår migrän. Nästa gång tror jag tamejfasen att jag ska åka in på akuten. Aldrig gjort det för migränen, men det kanske är det som behövs?
För läkarna på vårdcentralen säger bara; "Lär dig att leva MED smärtan. Inte MOT den..." Pft! Vilket jäkla råd, va?!
Värsta just nu är att jag har en stor tenta på fredag. När jag sitter och pluggar så funkar inte hjärnan. Och orken att göra något är lika med 0,1. Jag reser mig, men sedan är jag helt utmattad. Sova är inte heller skönt, för hela tiden känner jag av migränen. I sömnen. Drömmer om blyhjälmar, borrar och lobotomi.
Jag önskar mig absolut ingen annan åkomma eller sjukdom, men snälla rara...låt mig slippa denna migrän. Tandvärk i huvudet är en underdrift.
Behöver ingen sympati eller medömkan. Bara förståelse över att jag fortfarande har en ljusstake i fönstret, en julstjärna, julgardiner och ett berg av disk. Min sociala förmåga är bortblåst och mitt barn kanske kommer till skolan med olika strumpor på fötterna...
Kramisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar